Ny teori om månens storlek

2013-01-25 14:16  

Varför ser månen ut att ha så olika storlek beroende av hur högt den står? Nu finns en ny förklaring till den så kallade månillusionen.

I natt var det nästan fullmåne och vår närmaste rymdgranne avtecknade sig sig knivskarpt högt på på den molnfria himlen.

Men månen såg så mycket mindre ut än den gör när den ligger nära horisonten en augustikväll. Fenomenet har döpts till månillusionen som inte fått någon allmänt accepterad vetenskaplig förklaring.

Enligt Wikipedia är den äldsta kända förklaringarna över 2 000 år gammaal. Då var teorin att det handlade om en förstoring orsakad av jordens atmosfär vilket man idag vet är fel.

En nutida förklaring till illusionen är att när den ligger nära horisonten kan man jämföra storleken med hus, träd och berg och då kan ögat och hjärnan få för sig att månen har ungefär samma storlek som dessa föremål. Men när månen står högt på himlen finns inte dessa referenser och då verkar den mindre.

Ett klassiskt exempel på denna typ av synvilla är Ebbinghaus illusion där den skenbara storleken på en cirkel beror av omgivande cirklars storlek.

Nu har emellertid de två forskarna Joseph Antonides och Toshiro Kubota vid  Susquehanna University i USA lagt fram en ny teori som de presenterar i rapporten "Binocular disparity as an explanation for the moon illusion".

Forskarna skriver bland annat att det finns problem när Ebbinghaus illusion används som förklaring. Ibland ser månen ut att vara dubbelt så stor när den ligger nära horisonten än när den står högt på himlen. Men experiment med Ebbinghaus cirklar visar att upplevelsen av olika storlek bara ligger omkring tio procent.

Den nya teorin från de amerikanska forskarna bygger på att hjärnan använder två olika sätt att bedöma avstånd, skriver Technology Review.

I det ena som kallas binokulär syn bedömer hjärnan att avståndet till ett objekt är stort om de båda ögonen ser exakt samma bild. Det andra är vår inbyggda modell av världen där vi uppfattar att himlen befinner sig på ett ändligt avstånd och att solen, månen och stjärnorna befinner sig framför himlen. Resutatet blir en motsägelse för hjärnan där den perceptuella modellen av världen antar att månen ligger närmare än himlen medan den binokulära synen inte anser det.

De båda forskarnas teori är att månillusionen beror på det sätt som hjärnan hanterar denna motsägelse.

"Hypotesen är att hjärnan förvränger den visuella projektionen och förstärker den binokulära skillnaden vilket ger en ökning av vinkelstorleken", skriver forskarna.

Jan Melin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer