Det vanligaste bränslet i satelliternas relativa små raketmotorer är hydrazin. Ett problem är att drivmedlet är giftigt och cancerframkallande.
Därför testar Nasa olika milövänliga alternativ till hydrazin. Ett av dessa är LMP-103S som är baserat på ammoniumdinitramid med tillsatser av metanol, ammoniak och vatten. Det är mycket stabilare än hydrazin och inte känsligt för stötar, luft eller fukt. Det är inte heller speciellt giftigt eller korrosivt jämfört med andra raketbränslen och klarar temperaturer som passar för både lagring och användning. Dessutom är det mer effektivt.