Musik ger djurisk njutning

2008-03-18 23:00  

Så gott som alla människor tycker om musik, åtminstone i en eller annan form. Musik får oss att må bra. Frågan är varför. Är det något som ligger i den mänskliga naturen? Ja, kanske, svarar forskarna, och tror att människan lärde sig sjunga långt innan hon lärde sig tala.

Är det bara vi människor som älskar och mår bra av musik, eller är det en egenskap vi delar med djuren?

Det beror nog på vad man menar med musik. Det finns en hel del djur som sjunger, men då vanligtvis i alldeles speciella syften.

Fåglar sjunger för att finna en partner, hålla kontakt med varandra och markera revir. Hannarna sjunger alldeles väldigt för att verka tilldragande på honorna. Men är det verkligen sång, i mänsklig bemärkelse?

– Knappast, säger de flesta forskare. Snarare är det ett instinktivt nedärvt beteende som enbart har med fortplantningen att göra. När vårsolen börjar lysa stimuleras hormoner i fågelns hjärna, varvid den börjar sjunga. Vare sig den vill eller inte.

– Nja, säger andra, och hävdar att de sett prov på fåglar som verkat sjunga för sin egen skull. De sitter helt enkelt och smånynnar, övar, för att det är kul. Och sången får fågeln att må bra.

Valar sjunger också.Knölvalarna sjunger fraser om ungefär 15 sekunder var, som de sedan kombinerar till flera minuter långa melodier. Valforskare har spelat in stycken på upp till 12 minuter som valen upprepat gång på gång. Sjungande valar verkar också må bra.

I tidskriften New Scientist från den 23 februari i år berättas om ett experiment där en forskare vid namn Bill Fields låtit två bonobos, dvärg­schimpanser, jamma på synt och trummor tillsammans med mänskliga musiker, bland andra Peter Gabriel och Paul McCartney. Aporna var enligt Fields mycket förtjusta i musicerandet, och efter en lyckad musiksession kunde de vara upprymda i flera dagar.

Man har också försökt undersöka vilka typer av musik djur föredrar. Inte helt förvånande verkar de flesta djur hellre lyssna till lugna vaggvisor än till våldsam techno. Det visar sig också att takter runt 60 slag per minut, ungefär hjärtrytmen, föredras framför alltför hetsiga. Forskarna tror att detta beror på att extremt snabba rytmer förknippas med den höga puls man får i paniksituationer.

Experiment har också visat att många djur, exempelvis dvärgschimpanserna, kan skilja mellan olika melodier. Det verkar emellertid som om djuren har absolut gehör. Om en melodi transponeras några tonsteg uppåt eller nedåt uppfattas den som en annan. Detta gör människan unik. Vi lyssnar på de relativa intervallen i melodislingan, men bryr oss inte så mycket om tonarten.

Det finns människor som har absolut gehör, som direkt kan höra vilken frekvens en ton har. Man kan tycka att detta borde vara en användbar egenskap, men det förefaller som om den tvärtom mest ställer till problem för dem som är försedda med den. Inte minst genom att saker ofta låter ”fel”.

Människan har en för sin storlek extremt starkt ljudande stämma. Faktum är att en enda operasångare kan överrösta en hel symfoniorkester.

Professor Johan Sundberg vid KTHs institution för musikakustik har visat att den skolade operasångarens röst är mycket övertonrik, med en amplitudtopp runt 3 000 Hz. Det är formanten, som likt en siren hörs rakt genom bruset från symfoniorkestern. Den som inte har en klart klingande formant göre sig icke besvär att söka in vid operan.

Människans förmåga till att frambringa starka ljud beror på röstorganens uppbyggnad. Till skillnad mot aporna har människan lågt placerade stämband, vilket skapar en lång strupe som fungerar som ett effektivt resonansrör. Ljudet förstärks sedan ytterligare i mun- och näshålorna. Med munnen och läpparna moduleras ljudet till distinkta vokaler och konsonanter.

Aporna har högre placerade stämband, och saknar dessutom förmågan till artikulation. De har inte heller möjlighet att kontrollera andningen, och saknar därför den mänskliga sångarens magstöd. Det gör att de tyvärr inte kan lära sig tala ­(eller sjunga) hur mycket de än försöker.

Frågan är varför de tidiga hominiderna redan för flera miljoner år sedan började utveckla avancerade röstorgan. Kunde de tala på den tiden? Nej, säger forskaren och författaren Ian Tattersall. Han hävdar att språket är en förhållandevis sen uppfinning, som daterar sig till för drygt 30 000 år sedan. Språket kan ha varit en anledning till att homo sapiens så snabbt konkurrerade ut sina kusiner homo neanderthaliensis, som man tror saknade talets gåva.

Men om nu hominiderna inte talade, vad skulle de då med sin vackra röst? Vad hade en starkt ljudande stämma för överlevnadsvärde för människans förfäder i tidernas gryning?

Tja, kanske de sjöng. Kanske är det så att musiken är mycket äldre än talet. Innan människan talade sjöng hon. Men varför? Kanske helt enkelt för att det kändes bra.

Kaianders Sempler

Mer om: Musik

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer