Kina köper upp Afrika

2007-10-09 23:01  

Afrika ska bli den fot som det kinesiska ekonomiska undret står på. I sin jakt på råvaror köper kineserna upp allt vad de kan av afrikanska gruvor, oljefält och plantager, och är på väg att bli kontinentens nya kolonialherrar, säger internationella råvaruanalytiker. Men till skillnad mot européer och amerikaner skapar de varken jobb eller stimulerar den lokala marknaden.

Den snabba ekonomiska utvecklingen i Kina och Indien har fått världsmarknadspriserna på råvaror att skjuta i vädret som nyårsraketer. Gruvor som tidigare ansetts olönsamma går plötsligt en ny vår tillmötes. Och kinesiska statliga företag går på shoppingrunda i Afrikas alla oroliga hörn.

- Västvärlden har tagits på sängen, säger Magnus Ericsson, råvaruexpert på Raw Materials Group i Stockholm. Man trodde nämligen att utvecklingsländerna skulle undvika att gå i i-världens fotspår, att de skulle hoppa över den tunga industri­fasen och gå direkt till det moderna informationssamhället. Men där bet man sig i tummen.

- Det är inte så konstigt. Under uppbyggnadsfasen går det åt mängder med järn och andra metaller som binds i järnvägar, byggnader, fabriker, bilar med mera. Men med tiden har man byggt upp samhället till en nivå, där man börjar ersätta befintliga anläggningar med nya effektivare. Vad som händer då är att man kan återvinna metall, och inte alls behöver lika mycket malm som tidigare. Men det tar sin tid. Metallerna är ju bundna i byggnader, järnvägar, maskiner etcetera tills de rivs eller skrotas.

Kurvorna ser likartade ut för alla råvaror i ett land, hävdar Magnus Ericsson. Men olika länder har kommit olika långt på kurvan.

- Västvärlden har passerat puckeln, och efterfrågan på exempelvis stål har minskat under de senaste decennierna, säger Paul Jourdan, sydafrikansk råvaruanalytiker. Länder som Indien och Kina befinner sig däremot i den expansiva fasen, där mycket råvaror krävs. Men när man kommit upp i en viss standard kommer efterfrågan att avta. Erfarenheten säger att detta sker vid en BNP per capita av ungefär 16 000 dollar.

- Det kommer att ta sin tid innan Indien och Kina kommer upp i den nivån, så efterfrågan och råvarupriserna lär nog fortsätta att stiga en bra stund framöver.


För att försäkra sig om framtida tillgång till strategiska råvaror har kinesiska statliga företag under de senaste åren investerat friskt i Afrika, och köpt både gruvor och oljekällor. Nu kan man tycka att detta borde vara förträffligt, sett ur afrikanernas perspektiv. Men det visar sig att de kinesiska investeringarna kommer afrikanerna till godo ännu mindre än de gamla kolonialherrarnas.

Råvarorna skeppas till Kina i obearbetad form och förädlas där, rapporterar Oslotidningen Morgenbladets Afrikakorrespondent Andreas Lorenz. Ingen tekniköverföring sker till Afrika. De kinesiska investeringarna ger inga jobb till afrikanerna, utan pengarna hamnar huvudsakligen i afrikanska makthavares fickor. Kineserna skeppar nämligen in sin egen arbetskraft, sina egna maskiner, sitt eget byggmaterial och sin egen utrustning. Arbetarna bor i avskilda förläggningar, och knappast något av deras lön kommer den lokala marknaden till godo. Inte nog med det. Det handlar, enligt den zambiske oppositionspolitikern ­Michael Cilufya Sata, dessutom ofta om "tidigare straffångar som inkvarteras i arbetsläger och arbetar i gruvorna".

Enligt Sata finns det redan i dag 80 000 kinesiska arbetare i Zambia, och han anser att Kina därmed har lyckats med konststycket att genom förhandlingar med främmande regeringar skaffa sina egna arbetslösa jobb utomlands.

Morgenbladet rapporterade i somras att när Kinas president Hu Jintao besökte Afrika avlyste han i sista minuten ett besök i Zambias koppargruvedistrikt. Han var orolig för att missnöjda zambiska gruvarbetare skulle ställa till med antikinesiska ­demonstrationer, och ville inte riskera att pinsamma tevebilder skulle spridas över världen.

Handeln mellan Kina och Afrika uppgick under 2006 till 55 miljarder dollar enligt officiell statistik, en ökning med 40 procent från 2005. Eller fem gånger så mycket som år 2000. I utbyte mot råvarorna får afrikanerna vapen, kinesiska konsumtionsvaror, textilier och hemelektronik.

Det land som under senare år intresserat de kinesiska investerarna mest är Sudan, enligt dr Paul Jordan i Johannesburgh. Det är inte minst oljefälten i det konfliktdrabbade Darfur som lockar.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer