Han gav röst åt etern

2015-02-18 06:15  

Han började sin karriär med att göra ljudradiosändningar möjliga. Därefter ägnade sig Ernst Alexanderson åt praktiskt taget alla samtidens problem som hade med elektroteknik att göra.

Det är julaftonkväll år 1906, och v i befinner oss ombord på en ångare i trampfart utanför amerikanska östkusten. I telegrafhytten sitter Gnisten och halvsover med hörlurarna på huvudet. Plötsligt rycker han till. Drömmer han? I stället för det vanliga knattret av morsesignaler hör han en röst i lurarna.

Mitt namn är Reginald Fessenden, säger rösten på engelska. Jag ska be att få önska alla lyssnare en riktigt god jul.

Därpå stämmer en annan röst upp Adams julsång – ”O helga natt”.

Gnisten tar av sig sin ena träsko och slår den mot skottet så det sjunger i plåten. Några ögonblick senare rusar förstestyrman in i hytten för att få veta vad som står på. Har det kommit nya isbergvarningar eller befinner sig ett närbeläget skepp i sjönöd?

Det är någon som talar till mig i telegrafen, säger Gnisten.

Omöjligt! Du yrar.

Lyssna själv, säger Gnisten och lämnar över lurarna.

Till styrmannens stora förvåning hör han hur Adams julsång klingar ut och följs av någon som spelar fiol. Halva besättningen har nu kommit in i telegrafhytten, och trängseln är obeskrivlig när alla vill få höra.

Så följer ett stycke ur julevangeliet varefter den första rösten kommer tillbaka och meddelar att en ny utsändning kommer att ske på nyårsaftonskvällen. Därefter önskas alla lyssnare åter en god jul, och rösten försvinner. Bara ett stilla brus av kosmiska sprakanden hörs i lurarna.

Reginald Fessenden var en förmögen kanadensisk ingenjör som intresserat sig för radiotelegrafi. Men varför inskränka sig till telegrafins pip, varför inte försöka att sända riktigt ljud över etern? Det borde gå om man hade en bärvåg som man amplitudmodulerade genom en enkel kolkornsmikrofon. Problemet var att skapa en tillräckligt stark bärvåg.

Visserligen var både dioden och trioden uppfunna, men de kunde inte ge bärvågor av tillräckligt hör effekt. Alternativet var att bygga en snabbt roterande mångpolig generator – alternator, som det heter på engelska.

Fessenden gick med sitt problem till det ledande företaget i branschen, General Electric i brukssamhället Schenectady i delstaten New York. Här bad han att få beställa en växelströmsgenerator för extremt högfrekvent ström, över tio kilohertz.

På General Electric ställde man sig tveksamma till om Fessendens beställning över huvud taget gick att effektuera. Men så mindes chefen för konsultavdelningen, Charles Proteus Steinmetz, att man nyligen provanställt en ung svensk ingenjör vid namn Ernst Alexanderson.

Låt svensken göra ett försök, sa Steinmetz. Klarar han det är det utmärkt, och misslyckas han är ingen skada skedd.

Till allas stora förvåning lyckades Alexanderson verkligen att konstruera en fungerande alternator som uppfyllde Fessendens specifikationer. Och på själva julaftonen 1906 kunde alltså Fessenden, tack vare Alexandersons hjälp, utföra världens första offentliga ljudradiosändning. Visserligen bestod lyssnarna enbart av telegrafister, och de flesta dessutom till sjöss, men i alla fall.

Rundradion var född, och några decennier senare skulle Alexanderson bli chefsingenjörer på RCA – Radio Corporation of America.

Ernst Alexanderson var född 1878 i Uppsala. Efter att ha tagit examen vid KTH begav han sig 1901 först till Tyskland och därefter till USA för att praktisera inom elektroteknikindustrin. Här fick han jobb vid General Electric, och efter att ha konstruerat Fessendens alternator var hans lycka gjord.

Han fick allt friare händer och kunde ägna sig åt praktisk taget alla samtidens stora elektrotekniska problem – från växelströmsmotorer för ellok till trådlös överföring av bilder.

Under sin karriär fick Alexanderson inte mindre än 345 patent beviljade inom de mest skilda områden. En av hans mer bisarra uppfinningar gällde en elektromagnetisk förstärkare, en apparat som utan radiorör kunde förstärka signaler. Den blev dock snart utkonkurrerad av rörtekniken.

Han uppfann vidare en fungerande teknik för telefoto, och han var inblandad i utvecklingen av de första televisionsapparaterna. På 1960-talet sysslade han också med en egen teknik för färgtelevision. När han avled 1975 hade han tilldelats praktiskt taget alla hedersbetygelser en ingenjör kan få, både amerikanska och svenska.

På 1920-talet beslöts att Sverige skulle bygga en radiostation för trådlös telegramtrafik över Atlanten. Alexanderson reste till Sverige, och efter mycket om och men fick General Electric ordern att leverera två Alexandersongeneratorer till en ny långvågsstation. Sändaren förlades till Grimeton utanför Varberg medan mottagarstationen placerades i Kungsbacka.

Anläggningen är fortfarande i körbart skick, och år 2004 togs Grimeton upp på Unescos världsarvslista. Två gånger per år startar den idéella vänföreningen Alexander alternatorn för att sända meddelanden till världen. Dels på julaftonskvällen och dels på Alexandersondagen – söndagen i månadsskiftet juni-juli (som i år infaller den 28 juni). Sändningarna sker kl 11.00 och 14.00 (9.00 och 12.00 UTC) Frekvensen är 17,2 kHz, långvåg. Anropssignal SAQ.

– Vi sänder inte själva något över webben, men ni kan hitta våra sändningar på http://websdr.ewi.utwente.nl:8901/ hälsar Jan Steinbach från föreningen Alexander.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt