Guldregn över unga <br></br>svenska forskare

2007-04-03 11:01  

Kohomologi, proteinkoreografi, materialsimulering, minnesforskning och det faktum att storleken har betydelse var forskningsfält som belönades med årets Göran Gustafssonpris.

Det är alltid likadant

så här års. Guldet regnar över lyckliga forskare när Göran Gustafssonpriset delas ut av KVA, Kungliga vetenskapsakademien, under en ceremoni i Stockholms konserthus sista helgen i mars.



Fem forskare under 45 år i disciplinerna matematik, fysik, kemi, molekylärbiologi och medicin får vardera fyra och en halv miljon kronor till sin forskning, detta fördelat på tre år. Därtill kommer 100 000 kronor i fickpengar.



2007 års glada pristagare: Igor Abrikosov, fysik; Mikael Akke, kemi; Christos Samakovlis, molekylärbiologi; Lars Nyberg, medicin och Carel Faber, matematik. Foto Kaianders Sempler


Årets pristagare

var lika glada som vanligt, men nog kändes det konstigt att det den här gången inte fanns någon kvinna bland pristagarna.



Matematik

Tänk er ett ekvations­system med tre obekanta men bara två ekvationer. Lösningen blir då inte entydig, utan en mängd - en linje eller en kurva.



Men tänk er nu att ekvationerna innehåller komplexa tal. Då blir lösningsmängden en yta. Den kan vara sluten, se ut som en sfär eller bulle. Men kanske också som en bilring - en torus. Kanske är den ännu mer komplicerad. Antalet "hål" i den slutna ytan utgör dess genus.



Carel Faber vid KTH har fortsatt den väg som utstakades av Niels Abel och sedan David Mumford och handlar om modulirum, kohomologi. Ämnet har betydelse inom teorin för supersträngar, vilken försöker beskriva elementarpartiklarna och deras interaktioner.



Fysik

Går det verkligen att skräddarsy nya material med specifika egenskaper direkt i datorn?



- Javisst, säger Igor Abrikosov vid Linköpings universitet. Han har funnit ett sätt att stoppa in kvantteorin om det fasta tillståndets fysik, eletronstruktur­teori, uppgifter från det periodiska systemet plus lite annat smått och gott i sin dator och därefter simulera legeringar och andra material som varken funnits eller finns.



- Finessen är att vi utan handgripliga experiment kan simulera fram uppgifter om egenskaper som kompressibilitet, magnetism, struktur och mycket annat. Och framför allt kan vi skaffa oss en djupare förståelse för vad det är som ger ett material dess egenskaper



Men är det säkert att datorn verkligen ger rätt svar? Behöver man inte göra experiment för att verifiera det hela?



- Jodå. Men under senare tid har mycket förändrats. Förr sa man alltid att om teori och experiment inte överensstämde så var det teorins fel. Så är det inte längre. Saken är den att många experiment är indirekta. Vi kan ju exempelvis inte gå in och mäta tryck och temperatur i jordens inre, utan vi får förlita oss på indirekta mätningar. Och de kan visa fel. Utan att det är fel på teorin.



Vad är det för nya material som du tar fram?



- Exempelvis legeringar. Nya material att använda i batterier. Och nya katalysatorer.



Kemi

Proteiner är inte bara trassliga molekylnystan som lojt flyter omkring i kroppsvätskorna. Det visar sig att de är i ständig rörelse, de ändrar skepnad genom att vecka upp och veckla ihop sig. Genom att öppna och sluta sig kan de växelverka med andra atomer och molekyler.



Mikael Akke vid universitetet i Lund studerar denna proteinernas egen koreografi med hjälp av NMR-spektroskopi. Det handlar om snabba processer, i storleksordningen 20 mikrosekunder.



Men det gäller att proteinerna veckar sig rätt. Felaktigt veckade ger de ofta upphov till obehagliga sjukdomar - exempelvis ALS, alzheimer, Creutz-Jacobs sjukdom med flera.



Molekylärbiologi

Det låter kanske befängt, men faktum är att bananflugan och människan är nära släkt. I alla fall på molekylnivå. Exakt samma gener styr tillväxten av flugornas trakéer och människans blodkärl.



Båda är exempel på komplexa rörformade organ, ett förgrenat system av allt tunnare kanaler för att förse cellerna med näring eller syre.



Christos Samakovlis vid Stockholms universitet studerar de mekanismer som styr bildningen av trakéerna hos bananflugorna. Kunskapen kan sedan förhoppningsvis användas för att begripa liknande utvecklingsprocesser hos däggdjur, och finna genetiska förklaringar till medfödda kärlsjukdomar som beror på felaktigt dimensionerade kärl i våra kroppar. För här är storleken av betydelse.



Medicin

Hur fungerar egentligen minnet? Vad är det som händer när vi glömmer? Och hur förändras vår förmåga att minnas när vi blir äldre?



Lars Nyberg vid Umeå universitet forskar om hur kognitiva funktioner är organiserade i hjärnan. Betula-projektet, som startade 1988, syftar till att förstå hur minnekapaciteten förändras med åldern. Vart femte år har en stor grupp umebor underökts och förändringarna har mätts. En ny omgång planeras till 2008-2009.



- Det är framför allt i åldern 70-75 år som det sker en nedgång av minneskapaciteten, säger Lars Nyberg. Med hjälp av magnetröntgen kan man se hjärnaktiviteten. Minnet ligger normalt centrerat till frontloben i vänstra hjärnhalvan. Men det visar sig att människor med minnesstörningar även kopplar in motsvarande område i den högra hjärnhalvan.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt