Vi har för närvarande problem med inloggningen och har därför låst upp premiumartiklarna. Vi jobbar på problemet och hoppas lösa det så snart som möjligt!

Gruvliga problem i Sydafrika

2013-02-13 05:42  

Gammal teknik, korruption, hemliga kontrakt och bråk gör att gruvnäringen bidrar dåligt till Sydafrikas ekonomiska utveckling. Ny Teknik har besökt gruvkonferensen Mining Indaba i Kapstaden.

Den 16 augusti 2012 sköt sydafrikansk polis skarpt mot strejkande gruvarbetarei Marikana nära Rustenburg nordväst om Johannesburg. 47 arbetare dödades och ytterligare 78 skadades. Det var den allvarligaste sammandrabbningen med polis som ägt rum sedan Sharpville-massakern 1960. Men det hände ju under apartheidtiden, och sedan 1994 är väl Sydafrika ett demokratiskt land. Eller?

Polisen hävdade att arbetarna gått till attack beväpnade med påkar och machetes, och att de tvingats skjuta i nödvärn. Men polisens egna filmer talar ett annat språk. Det förefaller som om huvuddelen av de dödade skjutits med berått mod när de försökt ta tillflykt bakom några klippor. Ruskiga bilder finns på Cannel 4 News.

En undersökningskommission tillsattes av rege­ringen för att reda ut saken, men det mesta verkar ha runnit ut i sanden.

Den första veckan i februari varje år hålls traditionsenligt gruvkonferensen Mining Indaba i Kapstaden (Indaba är ett afrikanskt ord som ungefär betyder ”möte mellan betydelsefulla personer”). Årets Indaba var det 19:e sedan starten. 7 700 personer från när och fjärran besökte mötet.

– Egentligen är det en konferens för investerare, säger Magnus Ericsson, råvarukonsult i Solna och en av dem som talade om gruvindustrins framtid på konferensen. Just nu planeras nya gruvor i Västafrika som söker kapital.

Samtidigt möttes aktivister från olika kyrkor till ett eget alternativt indaba. Sjungande tågade de ner till Kapstadens konferenscentrum för att lämna över en petition med en rad krav till den sydafrikanska gruvministern.  När tumultet lagt sig drog sig demonstranterna tillbaka till sin alternativkonferens.

Vad aktivisterna inte visste var att deras krav redan diskuterades seriöst på den officiella konferensen. Kraven handlade om att stoppa korruptionen. Det handlade om att gruvindustrins hemliga kontrakt måste bli transparenta, att gruvarbetarnas arbetsförhållanden måste förbättras och att gruvbolagens vinster inte får gå till skatteparadis.

När apartheidregeringen föll och ANC och Nelson Mandela tog över styret av Sydafrika 1994 var optimismen stor. Nu skulle det bli ordning på torpet och livet förbättras för de fattiga massorna. Men det gick inte riktigt så. Visserligen har en svart medelklass växt fram, och många inom ANC:s ledning har passat på att berika sig ordentligt, men för gruvarbetarna och befolkningen i kåkstäderna har inte mycket förändrats.

Sydafrika har två basnäringar: jordbruket, med framför allt vin- och fruktodlingar, och gruvindustrin. Södra Afrika är mycket mineralrikt. Här finns världens största fyndigheter av guld och platinametaller, men också koppar, järnmalm, kol och diamanter. Gruvdrift har pågått i över 100 år, och många gamla och omoderna gruvor är ännu i drift. Här arbetar horder av svarta gruvarbetare.

Med jämna mellanrum strejkar arbetarna för bättre villkor, men gruvbolagen är kallsinniga. Den lågteknologiska driften är kostsam. Ny teknik skulle sänka kostnaderna med 30–40 procent.

– Tiden med outbildad billig arbetskraft är slut, säger Mark Cutifani, vd för Anglogold Ashanti. Ny teknik sänker kostnaderna 30–40 procent.

I modern gruvindustri gör maskinerna jobbet. Men det går inte att plötsligt modernisera driften och sätta in högteknologiska maskiner över en natt. Vad skulle då hända med alla arbetare som får sparken?

– Gruvindustrin utgör elva procent av världens bnp Räknar man även in kringverksamheten kommer man upp i det dubbla. Gruvbolagen sköter dessutom ofta både el- och vattenförsörjningen. I Australien är produktiviteten i gruvindustrin sju gånger högre än i Sydafrika. Så kan vi inte ha det.

– Vi måste ha en dialog och samarbete mellan lokalsamhällena, gruvindustrin och rege­ringen, säger dr Mamphela Ramphele, tidigare styrelseordförande i gruvbolaget Goldfields men nu på väg in i politiken.

– Som det nu är blir det ständiga konflikter när jordbruksmark tas i anspråk för gruvor. Det gäller också vatten, infrastruktur och elförsörjning.

– Vi kan inte ha gruvbolag som fuskar med skatten, utarmar samhället och bara lämnar efter sig hål i marken, miljöförstöring och arbetslöshet.

– Jag är ingen ingenjör, jag är en drömmare och optimist, säger Mamphela Ramphele.

Läs mer om massakern i Marikana på Svenska kyrkans blogg.

Kaianders Sempler

Mer om: Gruvor

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer