Familjen Nobels oljeäventyr i Baku

2002-01-16 13:01  

Ny bok med unika bilder om bröderna Nobels eldfängda affärer i Kaukasus vid förra sekelskiftet.

Namnet Nobel är för de flesta människor förknippat med Nobelprisets instiftare Alfred Nobel och hans uppfinning dynamiten. Punkt. Men Alfred var inte den ende i familjen Nobel som spelade en framträdande roll inom världsindustrin på sin tid och dynamiten är inte den enda produkt som bidragit till prispengarna. Omkring 10 procent av grundkapitalet till Nobelpriset kom från Naftabolaget.

Om bröderna Nobels oljeindustri i Kaukasus berättar Brita Åsbrink i boken "Ludvig Nobel: Petroleum har en lysande framtid!" med den passande underrubriken, "En historia om eldfängd olja och revolution i Baku". Det är en historia väl värd att berättas, bitvis lika spännande som den värsta thriller. Det fladdrande skenet från Bakus oljekällor lyser upp bilden av den galopperande expansiva världshandeln kring sekelskiftet och de dramatiska omvälvningarna i det gamla tsarriket.

Själv är jag uppvuxen med allehanda spännande berättelser från Kaukasus. Min farfar, skeppskonstruktör från Åbo, var nämligen en av de många svenska och finländska tekniker som arbetade åt Nobels och min pappa föddes i Baku.

Men när jag nämnt det för andra människor har jag ofta möts av ett stort frågetecken. Vadå Nobels i Ryssland? Han Alfred var väl svensk?

Jodå, familjen Nobel var svensk men bröderna Ludvig, Alfred och Robert Nobel växte upp i St Petersburg, där pappa Immanuel drev en mekanisk verkstad. Ludvig, äldst av bröderna, var hela sitt vuxna liv bosatt i Ryssland.

Det var den yngste av bröderna, Robert, som först köpte in sig i den gryende oljeindustrin kring Baku. Det var också hans tekniska förbättringar av oljeraffineringen som lade grunden till företagets framgångar.

Men det var Ludvig som byggde ut Naftabolaget Bröderna Nobel till en storindustri. Ludvig såg tidigt behovet av att kontrollera och utveckla inte bara utvinning och förädling, utan även transporter och lagerhållning.

Han revolutionerade oljetransporterna i Ryssland genom att anlägga de första oljeledningarna på den här sidan Atlanten. Tidigare hade oljan fraktats i trätunnor på åsnerygg från oljefälten till raffinaderierna. Hans imperiebyggande omfattade också tankbåtar som kunde frakta oljan från Baku uppför Volga till olika depåer för vidare lagring och försäljning.

Naturligtvis skedde det inte utan strid. När de första oljeledningarna grävdes ner 1877 utsattes de för sabotage av arga tunnbindare och åsneförare som blivit utan arbete. En första föraning om de stormvindar som 40 år senare skulle blåsa bort bröderna Nobel från Kaukasus.

Men den snabba expansionen ledde också till slitningar inom familjen Nobel. Mellan Ludvig och Robert, som fick se initiativet övertaget av sin outtröttlige storebror. Och mellan expansionisten Ludvig och Alfred som blivit mer och mer involverad i oljebolaget som finansiär. I ett brev till Robert klagar Alfred över att Ludvig: "byggt utan att veta varmed han skulle betala, ett system som passar för barn men ej för fullvuxna människor". Ett skolboksexempel på konflikter i snabbt växande företag.

I ljuset av nutidens syn på de forna sovjetstaterna som en nyligen öppnad, jungfrulig marknad är det också intressant att påminnas om de gamla banden, se hur obehindrat och självklart förra sekelskiftets finans- och industrifamiljer rörde sig över gränserna mellan Sverige, Finland och Ryssland.

Boken är välskriven, lättläst och innehållsrik. Ett extra plus ger alla de fina gamla fotografierna (restaurerade av fotografen Håkan Pieniowski) och de många personliga berättelserna som ger en levande bild av den dramatiska utvecklingen när revolutionen närmar sig.

Brita Åsbrink har grävt djupt bland källorna. Förutom brev och dagböcker ur Nobels familjearkiv har hon plockat fram hittills oanvänt text- och bildmaterial. Till exempel den dagbok som skrevs av Axel Blomgren, en av de sista Nobelanställda som lämnade Baku och min farmors många brev hem till Sverige och välfyllda fotoalbum.

Brita Åsbrinks bok har hjälpt mig att sätta in barndomens rafflande Baku-berättelser i sitt sammanhang. Den ger många nya perspektiv på den spännande brytningstiden kring förra sekelskiftet.

Ursula Stigzelius

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer