En obekväm matematikers död

2009-01-20 23:00  

Författaren David Lagercrantz har åstadkommit något så sällsamt som en biografi över den engelske matematikern, kodknäckaren och datapionjären Alan Turing i form av en kriminalroman.

Det är höst år 1935, och vi befinner oss i King’s College i Cambrige. Den världsberömde filosofen Ludwig Wittgenstein leder en egen kurs i Matematikens logik. Inte för att han vet så mycket om matematik, men desto mer om logik. Eller snarare logikens brister. För logik, hävdar Wittgenstein, är inget att hänga i julgranen. Logiken duger egentligen bara till tautologier eller att göra enkla slutledningar av typen Aristoteles syllogismer.

Andäktiga studenter sitter på golvet i Wittgensteins rum och super i sig mästarens ord. Men det är en som skiljer ut sig. Hans namn är Alan Turing, och han protesterar häftigt mot Wittgensteins idéer.

”Matematiken har inget att göra med verkligheten”, säger Wittgenstein. ”Matematik är en mänsklig uppfinning. Utan våra tankar finns den inte. ”

”Struntprat!” protesterar Turing. ”Matematiken är grunden för allt i naturen, och den är ett osvikligt hjälpmedel inom naturvetenskapen och ingenjörskonsten. Tack vare matematiken kan vi beräkna hållfastheten hos brokonstruktioner så att de inte rasar.”

”Jaså”, svarar Wittgenstein. ”Men hur kommer det sig då att Frege och Gödel visat att matematiken inte är sammanhängande? Det finns alltid satser som inte går att bevisa inom systemet. Och ta exempelvis lögnparadoxen, uppfunnen redan på 500-talet före Kristus av kretensaren Epimenides. ’Alla kretensare är lögnare’, påstod han.”

”Och?”

”Är satsen sann eller falsk?”

”Tja...”

”Om den är sann måste det innebära att Epimenides, som ju själv är kretensare, ljuger, och då kan inte satsen vara sann. Men om den är falsk innebär det att ­Epimenides faktiskt talar sanning, vilket leder till en paradox.”

”Man borde kunna avgöra alla logiska satsers giltighet genom ett enkelt test”, säger Turing.

”Lycka till”, säger Wittgenstein. ”Varför inte bygga en maskin som gör jobbet?”

”Ja, varför inte”, svarar Turing fundersamt.

Den 7 juli 1954 hittas Alan Turing död i sitt hem i den lilla staden Wilmslow utanför Manchester. Av allt att döma har han tagit sitt eget liv genom att äta ett förgiftat äpple. En ung polisman vid namn Leonard Corell får i uppdrag att utreda saken. Snart visar det sig att det ligger en rad tragiska och besynnerliga händelser bakom dödsfallet.

Som att Turing varit homosexuell, och några år tidigare hade dömts att bli behandlad med kvinnligt könshormon. Något som fått hans kropp att börja utveckla kvinnobröst. Men inte nog med det. Det framkommer också att Turing sysslat med ett topphemligt militärt projekt under krigsåren, ett faktum som man inom säkerhetstjänsten är mån om att hemlighålla.

Detta är starten på ”Syndafall i Wilmslow”, författaren David Lagercrantz nyutkomna Turing-biografi i romanform.

David Lagercrantz själv är i fyrtioårsåldern, med bakgrund som kriminalreporter på Expressen. För några år sedan kom han med en bok om den svenske uppfinnaren Håkan Lans (se nyteknik.se) Vi träffas över ett glas merlot för en pratstund.

Varför ville du skriva om just Alan Turing?

– Inte så konstigt. Turing är en av 1900-talets intressantaste och mest komplexa personligheter. Hans liv har alla ingredienser som behövs för en spännande historia. Här finns snille, passion, tragik, spioner och krig. Han lever också mitt i sin samtids allra mest dramatiska miljöer. I början av 1950-talet hade amerikanerna sprängt sin första vätebomb, vilket följdes av en rysk. Engelska säkerhetstjänsten hade visat sig infiltrerad av en rad spioner. Gay Burgess, Donald Maclean och Kim Philby, alla homosexuella med bakgrund i 1930-talet Cambridge, hoppade av till Moskva. Senatorn Joseph McCarthy bedrev klappjakt på kommunister och homosexuella i USA. Turing, som hade konstruerat maskinerna som knäckte enigma­koden, och sedan fortsatt med att skapa den teoretiska grunden för datorn, sågs naturligtvis som en akut säkerhetsrisk.

Hur kommer det sig att du valde just kriminalromanen som form för din biografi?

– När jag gjorde research om Turing år 2005 kom jag av en slump över polisprotokollet som upprättades vid hans död. Det var styltigt och illa skrivet som sådana protokoll brukar vara, men det slog mig att den nitiske polisen (han hette för övrigt i verkligheten Cotterell) faktiskt gjort märkliga iakttagelser. Så jag beslutade mig för att starta där, och sedan låta min romanhjälte fortsätta hans undersökning och rulla upp hemlighet efter hemlighet.

Hur var egentligen Alan Turing som person, enligt din uppfattning?

– En social katastrof som inte kunde se folk i ögonen. Kanske led han av en släng av Asperger. Han tog saker och ting bokstavligt, vilket gjorde att när någon skämtsamt sa att man skulle konstruera en mekanisk hjärna så tog han det hela på blodigt allvar. Han såg hjärnan som en maskin i en tid där alla andra pratade om själen.

Har du något nytt bokprojekt?

– Ja, jag har tänk mig att skriva om modern fysik.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer