Ekologiska kontroverser

2015-02-04 06:06  

Kan man rädda världen genom att välja ekologiska matvaror i snabbköpet? Eller är ekologisk odling i själva verket bara slöseri med åkerareal och resurser?

Det säljs ekologiska livsmedel som aldrig förr. Under 2014 ökade försäljningen av ekovaror med 38 procent, rapporterade webbsajten Ekoweb i förra veckan. 5,6 procent av den totala livsmedelsförsäljningen utgjordes av ekologiska varor för sammanlagt 15,5 miljarder kronor.

Så snabb har ökningen varit att det nu ofta råder brist på ekologiska livsmedel i butikerna. Produktionen kan inte mätta efterfrågan.

Varför köper då konsumenterna så mycket ekologiskt, trots att det är dyrare?

För att rädda världen, är det vanligaste svaret. Om man kan bidra till att förbättra miljön genom att köpa ekomärkta produkter är det ett enkelt sätt att göra en god gärning.

Men i höstas kom en bok där fyra forskare vid SLU – Sveriges lantbruksuniversitet – hävdade att data tyder på att ekologisk odling varken är hållbarare eller miljövänligare än konventionell. Snarare tvärtom. Och ekologiska produkter är inte nyttigare

Bokens slutsatser väckte indignation och ilska bland miljövännerna, och de fyra forskarna kallades arroganta översittare.

Det finns en spricka inom akademin, säger Peter Sylwan, agronom, vetenskapsjournalist och ledamot av KSLA – Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Det är tråkigt, och gör att debatten blir infekterad. Och det leder inte till ett hållbarare jordbruk.

Egentligen är framväxten av ekologisk odling en reaktion på de fundamentala misstag som gjordes i jordbruket under några decennier från 1950-talet och framåt.

Den gröna revolutionen, med högavkastande spannmålssorter, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel för att hålla ogräs, skadeinsekter och sjukdomar i schack, innebar att skördarna kunde ökas till det mångdubbla.

Men det högintensiva jordbruket med alla dess kemikalier medförde också ökat läckage av närsalterna kväve och fosfor till vattendrag och sjöar, något som medförde övergödning, algblomning, bottendöd och en rad andra miljöproblem. Pesticiderna i jordbruket drabbade bin, djur och fåglar hårt. Rachel Carsons bok Tyst vår blev en väckarklocka. Något måste göras innan hela planeten förgiftades. Miljörörelser växte fram över hela världen och krävde ett alternativt giftfritt jordbruk.

– Tyvärr baserade inte alternativodlarna sina metoder på vetenskapliga rön, säger plantforskaren Stefan Jansson vid universitetet i Umeå. I stället tog man ett steg tillbaka. Ekologisk odling påminner närmast om den typ av jordbruk som bedrevs i Sverige före 1950, med stallgödsel och odling av vall med kvävefixerande vallväxter i stället för mineralgödsel. Och totalförbudet mot alla kemiska bekämpningsmedel gör att skördarna ofta decimeras av ogräs, skadeinsekter och sjukdomar.

Sedan tjugo år finns EU-regler för hur odling ska gå till för att få kallas ekologisk – eller organic, som det heter på engelska. De viktigaste är förbud mot konstgödsel och besprutning med kemiska gifter. Bara stallgödsel och naturliga bekämpningsmedel får användas.

Eftersom ekologisk odling vanligtvis ger avsevärt mindre skördar än det konventionella jordbruket utgår speciellt jordbruksstöd både från Jordbruksverket och EU. Det utgår också bidrag till dem som vill lägga om till ekologisk produktion.

En rad organisationer och kontrollorgan certifierar ekologiska produkter, varav den mest kända är Krav. Men det finns också organisationer som certifierar efter andra normer, som LRF:s Svenskt sigill. Där är konstgödsel tillåtet, men det finns krav på skyddszoner mot vatten, styrning av användningen, krav på växtodlings- och gödslingsplan och gödsel med lågt kadmiuminnehåll. Gödsling med avloppsslam är förbjudet.

Att stallgödsel skulle vara bättre för miljön än mineralgödsel är helt fel, säger författarna av boken Den ekologiska drömmen. I själva verket bidrar mineralgödsel mindre till övergödning av vattendrag än stallgödsel. Detta på grund av att mineralgödseln består av lättlösliga närsalter som är omedelbart tillgängliga för grödan och kan tas upp. I stallgödseln är fosfor och kväve hårdare bundet. Det gör att det tar tid för näringsämnena att frigöras, vilket innebär att en stor del av närsalterna blir tillgängliga först efter odlingssäsongens slut – på vintern då åkrarna ligger bara. Med urlakning till vattendrag som resultat.

– Det har hänt mycket under de senaste decennierna, säger tidigare jordbruksministern Annika Åhnberg. Användningen av pesticider har minskat kraftigt, och de som används är mer målspecifika och nedbrytbara. Även tillförseln av gödsel sker restriktivt. Där åkrar gränsar till diken och vattendrag lämnas i dag en remsa mark som hindrar kväveläckage och befrämjar biodiversiteten. I dag finns sensorer som sätts på traktorn och som under gång mäter grödans klorofyllhalt och därigenom jordens kväveinnehåll. Bonden kan köra över sina åkrar och sprida just den mängd mineralkväve som lokalt behövs. En teknik som dock inte kan utnyttjas av ekobönder.

Den kanske största utmaningen är nya, fleråriga spannmålssorter. Med fleråriga grödor skulle man slippa åkrar som ligger bara under vintern, och man skulle slippa plöja lika ofta som nu. Men det tillhör fortfarande framtiden, för växtförädlarna har ännu inte fått fram fleråriga sorter som är lika högavkastande som de ettåriga.

Carl-Erik Ehrenkrona,  som driver ekologiskt jordbruk i Östergötland, kan hålla med om att reglerna för vad som får kallas ekologiskt kanske inte är de allra bästa.

Men regler är regler, och vi kan inte ändra dem hur som helst. Då skulle det ju inte bli någon skillnad mellan ekologiskt och konventionellt. Och konsumenterna skulle inte kunna välja.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt