Einstein och luffaren

2014-02-12 06:58  

Den som besöker Paris kan med fördel passa på att besöka Théâtre Rive Gauche vid Montparnasse. Där spelas just nu den franske dramatikern Eric-Emmanuel Schmitts nya pjäs ”La trahison d’Einstein”, Einsteins svek.

Det är eftermiddag en solig dag år 1934, och en luffare sitter på stranden vid en lite sjö i närheten av Princeton, New Jersey. Han betraktar en man med yvigt hår som med begränsad framgång försöker lägga till med en segelbåt. Efter en stund kommer mannen i land, och de två börjar samtala.

Varför ägnar ni er åt en sport för vilken ni är ungefär lika lämpad som en elefant för balett?” frågar luffaren.

Jag gillar när saker gör motstånd”, svarar mannen med det yviga håret.

Jaha. I så fall har ni uppenbarligen gjort ett bra val.”

Segling får mig att koppla av. Liksom att spela fiol.

Aha, ni torterar musikinstrument också?

Ingen av de kompositörer jag har tolkat har protesterat.”

Det är väl för att de är döda sedan länge.

Hmph. Och vad gör ni själv för att koppla av?

Ingenting. Jag är redan avkopplad. Från allting. Men varför har ni inga strumpor?”

”Ingen idé. Min stortå letar sig ändå ut i friheten.”

”På så sätt. För övrigt är ni jädrigt lik honom.

Vem då?

Den där forskaren. Alfred Neinstein. Hade jag honom här skulle jag ge honom en snyting.

Varför det?

Han är pacifist. Uttalar sig föraktfullt mot kriget. Men min son slogs för vår frihet i världskriget. Han stupade som hjälte. När jag förlorade honom förlorade jag allt.

Det visar sig snart att luffaren och mannen med det yviga håret har olika åsikter om allt, men att de trots detta trivs utmärkt i varandras sällskap. Genom deras diskussioner får vi höra berättelsen om hur pacifisten Einstein mot sin vilja blev initiativtagare till kärnvapnen.

Den 2 augusti 1939 får Einstein besök i sitt hem på Long Island av en gammal vän och kompanjon, den ungerskfödde fysikern Leó Szilárd. De hade tidigare samarbetat och utvecklat en rad patent som rörde förbättringar av absorbtionskylskåp av Platen-Munters typ. Patenten köptes upp av Electrolux för att inte hota företagets dominans och begravdes i en byrålåda. Men den här gången gäller besöket betydligt allvarligare saker än kylskåp.

Szilárd förklarar att sedan det visat sig att uranatomer går att klyva med neutroner i en kedjerektion finns det tekniska möjligheter att konstruera kärnvapen, bomber tiotusentals gånger starkare än konventionella sprängladdningar. Om Nazityskland får tillgång till ett sådant massförstörelsevapen kommer det att innebära en katastrof för den fria världen.

Szilárd har dragit upp riktlinjerna till ett brev till president Roosevelt där denne uppmanas att sätta till alla klutar för att USA ska utveckla en atombomb innan tyskarna hinner göra det. Men det krävs att detta brev undertecknas av Einstein för att det ska tas på allvar. Einstein är ju faktiskt världens mest berömde fysiker, och en vädjan från honom kan inte negligeras.

Vad ska Einstein göra? Att skriva under rimmar illa med hans pacifistiska övertygelse. Men Einstein bestämmer sig för att kampen mot nazismen i detta läge går före, och han undertecknar brevet. Något han senare ska ångra.

Med tiden letar sig brevet fram till president Roosevelt, men det dröjer till 1942 innan Manhattanprojektet drar i gång på allvar. Tre år senare är den första uranbomben klar. Men vid det laget är kriget i Europa redan över. Tyskland har kapitulerat. Det visar sig att tyskarnas kärnvapenprogram aldrig kom någonstans. Det fanns aldrig ett tyskt kärnvapenhot.

Den 16 juli 1945 utförs det första kärnvapentestet utanför Almagordo i New Mexico. Resultatet är över all förväntan. Bomben är kraftigare än någon hade kunnat föreställa sig.

Tre veckor senare, den 6 augusti 1945, fälls en uranbomb över den japanska staden Hiroshima. Tre dagar senare faller en plutoniumbomb över Nagasaki. I efterhand har det uppskattats att i storleksordningen 300 000 människor dog i de två bombexplosionerna. Japan kapitulerar villkorslöst.

Nyheten kommer som en chock för Einstein. Nazisterna var besegrade och Japan var på god väg att förlora Stillahavskriget. Bomben behövdes inte längre. Varför hade den då använts?

I pjäsen jublar luffaren medan Einstein våndas och ångrar att han svikit sina ideal.

Andra världskriget är slut!” utropar luffaren.

Jag vet inte hur tredje världskriget slutar, men jag vet att det inte kommer att finnas någon som kan berätta om det fjärde. Vilket svek! Vi konstruerar ett vapen för att besegra nazisterna, och så kastar Truman det på japanerna. Roosevelt skulle aldrig gjort något sådant.

Einsteins sista offentliga handling innan han avled den 18 april 1955 var att tillsammans med den brittiske matematikern och filosofen ­Bertrand Russell skriva ett upprop mot kärnvapenspridning och utveckling av mass­förstörelse­vapen. Einstein-Russellmanifestet, som uppmanade forskare i hela världen att gå samman och bilda en organisation mot massförstörelsevapen, publicerades i juli samma år. Det hörsammades av en rad prominenta Nobelpristagare och andra forskare men betraktades med misstro av stormakternas regeringar.

Ursprungligen var det tänkt att grundarna av den nya organisationen skulle träffas i Indien under president Jawaharlal Nehrus beskydd, men Suezkrisen satte käppar i hjulet för den saken. Inte heller blev det något av den grekiske skeppsredaren Aristoteles Onassis inbjudan till Monaco. I stället åtog sig en kanadensisk industrialist vid namn Cyrus Eaton att finansiera ett möte i sin villa i byn Pugwash i Nova Scotia.

I juli 1957 grundades så vad som sedan kommit att kallas Pugwashrörelsen av Bertrand Russell, kärnfysikern Joseph Rotblat och elva andra forskare.

Sedan dess har Pugwashrörelsen kämpat oförtrutet mot kärnvapenspridning och utveckling av nya massförstörelsevapen. 1995 fick Joseph Rotblat och Pugwashrörelsen Nobels fredspris. Även i Sverige finns en sektion av Pugwash som regelbundet arrangerar seminarier och evenemang.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt