Den keltiska tigern i kris

2012-08-22 06:00  

Hösten 2007 gick luften ur den irländska fastighetsmarknaden. Irland blev det första landet att gå in i eurokrisen, men ska nu bli först ut ur den.

Hösten 2007 brast den irländska fastighetsbubblan. Fastighetspriserna hade rusat i höjden och mer än fördubblats sedan år 2000. Det rådde överhettad högkonjunktur.

Irland hade gjort sig känt som den keltiska tigern, med en ekonomisk utveckling som liknande den i Sydostasien under rekordåren. Men nu gick botten ur fastighetsmarknaden. Marknaden sjönk med sextio procent, med resultatet att de irländska bankerna plötsligt såg sitt kapital utraderat. En total ekonomisk katastrof hotade.

– För att rädda vad som räddas kunde gick irländska staten in med svindlande 70 miljarder euro (motsvarande 600 miljarder kronor) för att rekapitalisera bankerna, skriver Mats Persson, ekonomiprofessor vid Stockholms universitet i sin lilla bok ”Den europeiska skuldkrisen”.

– Resultatet blev att bankernas ägare fick sitt kapital så utspätt att de förlorade kontrollen och deras aktier blev värdelösa. Bankerna togs över av staten, på samma sätt som svenska staten tog över Nordbanken under den svenska fastighetskrisen på 1990-talet.

Nu kunde allt varit frid och fröjd om inte den amerikanska finanskrisen samtidigt brutit ut. Irland drabbades extra hårt på grund av landets goda kontakter med USA. Många amerikanska företag hade outsourceat delar av sin verksamhet till Irland. Men nu skulle jobben hem till USA igen.

Lågkonjunkturen gjorde att skatteintäkterna gick ner, och Irland såg sig plötsligt stå med ett jättelikt budgetunderskott och en gigantisk statsskuld. Från att ha varit tigerekonomi var landet konkursfärdigt.

Från Bryssel och Frankfurt kom krav på åtstramningar och budgetsanering i utbyte mot stödlån, något som fick det gnisslande ekonomiska maskineriet att praktiskt taget stanna helt. Byggverksamheten upphörde mer eller mindre över en natt, ­offentliganställda sas upp på löpande band och arbetslösheten sköt i höjden.

Ett av de sista byggnadsverken från högkonjunkturen är Samuel Beckett-bron över floden Liffey i docklandsområdet i Dublin. Bron är konstruerad av den spanske stjärnarkitekten Santiago Calatrava och invigdes den 10 december 2009. Den är en öppningsbar snedkabelbro som ger intrycket av en liggande harpa, Irlands nationalsymbol.

Strax söder om brofästet ligger ett annat monument över rekordåren: Grand Canal Theatre, ritad av en annan internationell storhet – Daniel Liebes­kind, som gjort Holocaustmonumentet i Berlin och Ground Zero i New York.

Vid det andra brofästet ligger Dublins nya konferenscentrum, en byggnad som närmast påminner om en lutande tunna intryckt in i en kub. Längre västerut på kajen står monumentet över hungersnöden under potatispesten 1850.

– Det statliga forskningsstödet har skurits ner, från 180 till 140 miljoner euro, säger Mark Ferguson, chef för Science Foundation Ireland, Irlands motsvarighet till svenska Vinnova, Vetenskapsrådet och Stiftelsen för strategisk forskning.

Irlands satsning på spetsforskning är av relativt sent datum – före 1995 gav regeringen forskningsstöd alls. Det påstås att någon forskare på den tiden yttrade de bevingade orden ”Mina damer och herrar, eftersom vi inte har några pengar måste vi tänka”.

– Man säger att 60 procent av Norges rikedomar består av olja. Vi säger att 83 procent av Irlands rikedomar består av vår befolkning. Faktum är att dåliga tider kan vara bra, eftersom de tvingar fram nytänkande och fokusering. Från 2013 ska vi koncentrera irländsk forskning på farmakologi, medicinsk teknik och it. Vi var först in i eurokrisen, så vi ska bli först ut ur den, säger Mark Ferguson.

– Egentligen trivs nog vi irländare bäst när det går lite knackigt. Kris passar på något sätt bättre in på den irländska folksjälen än högkonjunktur och tigerekonomi, säger vetenskapsjournalisten Cormac Sheridan en dag när vi äter middag i ett shoppingcentrum som aldrig blev färdigt innan krisen slog till.

– Förra året hade Irland två statsbesök, fortsätter han. Först kom president Obama, sedan drottning Elizabeth II av Storbritannien.

– Jag gillar ju Obama, men tyvärr gav han inga besked om någonting som kunde hjälpa oss ur krisen. Han hade bara bråttom, så han blev en besvikelse. Sedan kom drottningen, representant för ett hatat land som förtryckt irländarna i hundratals år, förbjudit det irländska språket och varit ansvarigt för att hundratusentals irländare svalt ihjäl under potatispesten i mitten av 1800-talet.

– Då skedde det otroliga. Iklädd en liten grön hatt höll hon ett tal där hon å Storbritanniens vägnar bad det irländska folket om ursäkt för alla tidigare oförrätter. ”Det hade varit bättre”, sa hon, ”om många saker i det förflutna hade gjorts på ett annat sätt – eller inte alls.”

– Drottningens tal möttes av stående ovationer. Känslorna svallade och tårarna rann. Hela irländska folket ville ta denna lilla tant i famn. Allt gammalt groll och alla kriser var för ögonblicket glömda.

Se och lyssna till drottningens tal här.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt