De första aeronauterna

2009-09-15 23:00  

Hösten 1783 skedde en rasande teknikkapplöpning i Frankrike, som ledde till att de första aeronauterna erövrade luften. Kampen stod mellan montgolfièrerna och charlièrerna, varmluft- respektive vätgasballongerna.

Det sägs att allt börjademed att en ung man vid namn Joseph Montgolfier en dag 1782 satt vid öppna spisen i familjens hem i Avignon i Sydfrankrike och betraktade hur rök och gnistor virvlade upp i skorstenen. Framför elden hängde tvätt på tork. Joseph märkte nu att där den varma luften fyllde tygfickor försökte den liksom lyfta plaggen.

Uppenbarligen ville den varma luften stiga uppåt. Var kanske varm luft lättare än kall? Och skulle man i så fall på något sätt kunna utnyttja detta fenomen? Montgolfier såg framför sig en farkost fylld med varmluft sväva fram genom luften. Skulle varmluft kunna bära även människor? Skulle man kunna göra ett luftskepp från vilken soldater skulle kunna göra överraskande angrepp från ovan? Kanske skulle man från luften kunna erövra den ointagliga bastionen Gibraltar?

För att pröva sin idé byggde Joseph en lätt ballongliknande konstruktion av flortunt material och brände lite papper vid mynningen undertill. När luften inne i konstruktionen blivit varm lättade farkosten och steg upp i luften. Heureka!

Snart byggde Joseph och hans bror Étienne allt större varmluftsballonger som de experimenterade med utanför sitt hem. Brödernas provflygningar sommaren 1783 väckte stor uppmärksamhet, och snart hade ryktet om de märkliga luftfarkosterna nått Paris.

Där hörde musikern och kemisten Jacques Charles talas om saken, och beslöt att omedelbart göra egna experiment. Han hade emellertid missuppfattat det hela, och trodde att bröderna Montgolfier använt vätgas i sina ballonger. Vätgas var ju den enda gas man kände till som var lättare än luft. Så Charles anlitade två instrumentmakare och lät dem konstruera apparater för snabb framställning av stora mängder vätgas. Resultatet blev tunnor, där järnfilspån övergöts med saltsyra med vätgasutveckling som följd.

För att finansiera det hela sålde Charles biljetter till en kommande demonstration med en flygande farkost. Paris kulturella elit nappade på kroken, och betalade villigt för att bli de första att bevittna luftens erövring.

Den 27 augusti 1783,tre månader efter att bröderna Montgolfier flugit sin varmluftballong i Avignon, demonstrerade Charles sin vätgasballong för en stor folkmassa på Marsfältet i Paris, den gamla exercisplats där numera Eiffeltornet står.

Allt gick bra, förutom att vädret gjorde att den snabbt stigande ballongen försvann ur sikte in i molnen efter bara någon minut. Ballongen själv hittades en timme senare i en by några mil norr om Paris, där panikslagna bönder gick lös på den med hötjugor och hackor. Den stora ballongsäcken, som plötsligt ramlade ner från himlen, hade skrämt slag på människorna, som trodde att de attackerades av någon sorts utomjordiskt monster.

Även bröderna Montgolfier hade emellertid begett sig till huvudstaden, och de hade fått företräde hos regeringen och självaste kung Ludvig XVI. En knapp månad efter att Charles gjort sitt vätgasballongexperiment demonstrerade bröderna Montgolfier en uppstigning med varmluftballong för hovet ?i Versailles. Denna gång med passagerare – ett får, en anka och en tupp.

Allt gick väl, och ballongen landade i en närbelägen skog efter åtta minuters luftfärd. De tre passagerarna hade klarat resan helt utan men.

Nu började kapplöpningenom vem som skulle bli den förstaaeronauten,den första människan i luften. Och med vilken teknik? En varmluftballong kalladesmontgolfièreefter sina uppfinnare. På samma sätt kallades en vätgasballongcharlière.

Den 15 oktober lyfte en herre vid namn Jean-François Pîlatre de Rozier ?i en montgolfière, som för säkerhets skull vad var försedd med en förtöjningslina så den inte skulle flyga bort om något gick fel. En månad senare kastade man emellertid förtöjningarna, och Pîlatre de Rozier flög fritt under 25 minuter tillsammans med en teknikintresserad ädling – François Laurent, markis av Arlandes. Markisen var god vän med Benjamin Franklin, som vid den här tiden befann sig i Frankrike som ambassadör för den nybildade republiken USA. De båda herrarna delade ett brinnande intresse för tekniska och vetenskapliga nyheter.

Det sägs att Benjamin Franklin fick frågan vad det egentligen var för nytta med ballonger. Franklin ska då ha svarat med en motfråga: ”Vad har man för nytta av ett nyfött spädbarn?”

Två veckor senare var det dags för den första bemannade vätgasballongen. Charles och en av hans instrumentmakare flög i hela två timmar, och de tillryggalade nästan femtio kilometer innan ballongen landade på ett fält norr om Paris.

Efter denna succé beslöt sig Charles för att göra en soloflygning och sätta ett nytt rekord, denna gång på höjden. Ballongen steg snabbt till 3 000 meter, och Charles kunde senare rapportera att ”luften var kall och torr, och utsikten fantastisk”. Tyvärr gick uppstigningen så snabbt att stackars Charles fick örsprång, och ganska snart tvingades han släppa ut gas och landa.

Nu kom nya rekordslag i slag. Ballonger byggdes i USA och i Italien, och från England flög man över kanalen till Frankrike. Världens första kvinnliga aeronaut sjöng arior från luften över Lyon.

1785 beslöt sig Pîlatre de Rozier att flyga över Engelska kanalen i andra riktningen, från Frankrike till England. För detta ändamål konstruerade han en tandemballong som var en kombination av en varmluft- och en vätgasballong, en konstruktion han kallade aéro-montgolfière. Trots varningar gav han sig iväg, men strax efter starten exploderade vätgasen i ett eldhav. Konstruktionen föll till marken, och både Pîlatre de Rozier och hans medpassagerare omkom.

Nu hade de två konkurrerande ballongteknikerna,varmluft och vätgas, visat både sina för- och nackdelar. Trots brandrisken blev det vätgasballongerna som tills vidare gick segrande ur striden. Mest beroende på att lyftkraften hos vätgasen var så mycket större än den hos varmluften, vilket gjorde att vätgasballongerna kunde göras mindre.

Trots ständiga olyckor med vätgasfyllda luftskepp skulle det dröja till den 6 maj 1937, och katastrofen då luftskeppet Hindenburg exploderade i New York, innan vätgastekniken helt övergavs.

Nej, bättre då med varmluft. Och betydligt billigare än helium, vilket är det tredje alternativet som lyftgas. I dag erbjuds vi att för några tusenlappar ballongflyga någotsånär säkert enligt bröderna Montgolfiers princip.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer