Dagen då antiken tog slut

2010-11-30 23:00  

En marsdag år 415 stormade och brände en kristen mobb det berömda biblioteket i Alexandria. Det blev slutpunkten för den antika civilisationen. Men antikens hjältar och gudar lever vidare i populärkulturen – både i bokform och på vita duken.

Hon greps av en rasande kristen mobb och släpades genom Alexandrias gator till stadens största kyrka, där hon brutalt mördades och hennes kropp styckades och brändes. Detta hände under fastan i mars månad i patriarken Kyrillos fjärde år som biskop, i Honorius tionde konsulat och kejsar Theodosius sjätte regeringsår. Det vill säga år 415.

Hon hette Hypatia och var dotter till en välkänd filosof vid namn Theon. Han hade uppfostrat henne i fritänkande nyplatonsk akademisk anda och gett henne grundlig utbildning i matematik och grekisk filosofi. Hon blev ledare för Alexandrias akademi efter sin far. Det sägs att hon var mycket vacker, och att hon tog för vana att föreläsa medan hon promenerade längs Alexandrias avenyer. Snart hade hon en mängd studenter som hänfört följde henne vart hon gick.

Att en hedning – och till råga på allt en kvinna – skulle kunna få entusiastiska lärjungar passade emellertid inte alls prelaterna i Alexandrias kristna församling. Vid den här tiden hade kristendomen fått allt starkare fäste i det romerska riket, samtidigt som prästerskapet intog en alltmer fördömande och oförsonlig inställning till sina odöpta medmänniskor.

 

År 398 hade biskop Theo­philus låtit förstöra stora delar av Alexandrias berömda biblio­­tek. All icke-kristen kultur och vetenskap var hednisk och borde snarast förstöras, hävdade han. Theophilus efterträdare – Kyrillos – var av samma åsikt. Med romerske kejsarens goda minne började nu kristna fundamentalister ockupera synagogor och förstöra grekiska och egyptiska tempel.

Höjdpunkten kom marsdagen år 415 med mordet på Hypatia. Det blev den definitiva slutpunkten för den antika grekiska kulturen. Efter de brutala händelserna stod vetenskapen helt stilla, tills den femhundra år senare togs upp av araberna. Västerlandet sjönk ner i medeltidens mörker, och det skulle dröja mer än ett millennium innan världen åter såg en kvinnlig forskare av rang.

 

Men antiken lever vidare inom populärkulturen, både i bokform och på vita duken. Filmer med motiv från antiken blev tidigt en egen genre i Hollywood.  Filmmoguler som Cecil B deMille producerade påkostade svärd-och-sandalfilmer på löpande band i början av 1960-talet. Cleopatra, Ben Hur, De tio budorden, Spartacus, Kolossen på Rhodos och allt vad de hette.

Om Hypatia och stormningen av biblioteket i Alexandria handlar den spanska kostymfilmen ”Agora” från 2009 med Rachel Weisz och Michael Lonsdale i huvudrollerna. Hypatia själv är precis så vacker, intelligent, godhjärtad och modig som bara en filmhjältinna som ska dö i slutet kan vara. Skurkarna, de kristna fundamentalisterna, är grymma, ovårdade och obildade och visar omisskännliga likheter med vår tids talibaner.

Mycket lite är känt om Hypatia och hennes verk, vilket lämnat fältet fritt för kreativa manusförfattare. I filmen låter man henne upptäcka Newtons rörelselagar och inse att planetbanorna är elliptiska.

 

En annan antikfilm från senare år är ”Troja”, en präktig svärd-och-sandalkalkon med Brad Pitt som den oövervinnerlige slagskämpen Akilles. Filmen bygger på Homeros Iliaden, men producenterna i Hollywood har tydligen tyckt att historien behövt förbättras här och där. Exempelvis låter man otäckingarna Menelaos och Agamemnon bli ihjälslagna under striderna om Troja. Detta får filmpubliken att applådera, men rättrogna filologer att brista i gråt.

Dessutom missar man möjligheten till den givna uppföljaren – Orestes.

 

Ännu mer vildsint behandlas antikens hjältar i fantasyböckerna om Percy Jackson, ett flagrant amerikansk plagiat på Harry Potter. Percy (egentligen heter han Perseus), är oäkta son till havsguden Poseidon och går i en skola för halvgudar. En av lärarna är den berömde kentauren Chiron – han som en gång enligt sagan uppfostrade självaste Herakles.

I böckerna passerar hela den grekiska mytologins persongalleri revy. Percy och hans vänner träffar den elaka Medusa, de blir nästan uppätna av både Scylla och Karybdis, de flyger med ingenjören Daidalos, träffar krigsguden Ares (som visar sig ha tatueringar och köra Harley Davidson), korsar Styx och kliar Kerberos bakom alla hans öron etcetera. Titanen Kronos är böckernas ärkeskurk, som i sin oändliga ondska är i det närmaste identisk med Harry Potters lord Voldemort.

Hittills har fem böcker i serien utkommit, men bara den första har översatts till svenska.

Nej, Percy Jackson-böckerna har inte blivit några större succéer i Europa, här föredrar man Harry Potter. Men i USA går de bra. Den första boken – ”The Lighning Thief” – blev också en inte helt oäven film med fina dataanimationer härom året, och det sägs att amerikanska ungdomars intresse för grekisk mytologi har ökat kraftigt.

Ingen fara. Antiken lever vidare.

Hypatia, världens första kända kvinnliga matematiker

Hypatia var född någon gång mellan 350 och 370 ad och mördades i Alexandria våren 415. Hon var dotter till filosofen och matematikern Theon och undervisade i matematik och filosofi på Museion i Alexandria. Det sägs att hon också gav privatlektioner i sitt hem i algebra, inspirerad av Diofantos. Till hennes lärjungar hörde bland andra biskopen Synesius av Kyrene. Hon var lika känd för sin skönhet som för sin lärdom, och blev allmänt känd genom den engelske prästen och författaren Charles Kingsleys roman Hypatia från 1853.

Inga originaltexter av Hypatia finns bevarade, men andra antika författare har gett en hel del hänvisningar till hennes verk. Hypatia skrev tillsammans med sin far Theon kommentarer i nio volymer till Ptolemaios Almagest och gav ut en omarbetad upplaga av Euklides Elementa. Hon sysslade med diofantiska ekvationer (med heltalslösningar) och fortsatte Apollonius undersökningar av kägelsnitten.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer