Besatt av Copernicus

2005-03-23 14:25  

Hur kan en man vid sina sinnens fulla bruk ägna 35 år åt att resa världen runt för att snoka upp snart sagt vartenda bevarat originalexemplar av en bok från 1543? Svaret finns i ”Boken som ingen läste” av astronomiprofessorn Owen Gingerich.

Owen Gingerich, professor emeritus i astronomi vid Harvard, är som ingen annan besatt av Copernicus. I 35 års tid har han besökt biblio­tek och privatsamlingar och systematiskt undersökt original­exeplar  av Copernicus bok De Revolutionibus. Den första upplagan trycktes i Nürnberg 1543, den andra i Basel 1566. Av dem finns idag sammanlagt 600 kända bevarade exemplar.

Om jakten på böckerna, varför han ägnat sig åt den och vad han under årens lopp kommit fram till berättar han i ”Boken som ingen läste”, just publicerad av Norstedts förlag.

Titeln syftar på den ungerske vetenskapsjournalisten Arthur Koestlers bio­grafi över Copernicus i ”The Sleepwalkers” från 1959. Koestler hävdade att ingen läste Copernicus bok. Den var helt enkelt för tråkig, menade han. Inte förrän den blev bannlyst av katolska kyrkan i början av 1600-talet blev den ­intressant. Först då, och i samband med Keplers arbeten och processen mot Galilei, blev den copernikanska världs­bilden känd för en större krets.

 

– Men det där är rent struntprat, hävdar Gingerich. Boken lästes i själva verket av alla samtidens astronomer och matematikstudenter. Det kan man se av mängden och arten av marginalanteckningar i böckerna.

– Copernicus elev och assistent Rheticus hade sammanställt den mate­matiska delen av De Revolutionibus så att studenterna i Wittenberg kunde använda den som lärobok i trigonometri, säger Owen Gingerich till Ny Teknik. Boken innehåller nämligen en av de första användbara sinustabellerna.

Logaritmerna hade ännu inte upptäckts, men en kringresande tysk astronom och mate­matiker vid namn Paul Wittich spred en metod för att med cosinustabellernas hjälp slippa tidsödande multiplikationer och divisioner. Se faktarutan nedtill.

 

På 1600-talet föll De Revolutionibus i onåd i Vatikanen, och det beslöts att den skulle censureras. En lång lista med ändringar skickades ut, och bokägarna uppmanades att snarast själva föra in ”rättelserna” i sina böcker. Något som bara utfördes i ett fåtal böcker, och bara i Italien.

Gingerich berättar hur han undersökt marginalanteckningarna i böckerna och genom analys av handstilar faktiskt kunnat härleda vilka exemplar som ägts av kända astronomer som  Galilei, Tycho Brahe och Kepler. Många anteckningar har kopierats från bok till bok.

Bland annat har Gingerich funnit att Tycho Brahe köpte upp exemplar som ägts av ovan nämnde Paul Wittich för att få ta del av dennes anteckningar. Brahe lanserade en världsbild som var ett mellanting mellan den heliocentriska och den geocentriska, men anteckningar tyder på att idén i själva verket kom från Wittich.

– Jag tror inte att Tycho stal idén rakt av, säger Owen Gingerich, men Wittich måste varit den katalysator som fick Tycho att fullända sitt system. Wittich själv hade kört fast.

 

Copernicus var en av de få 1500-tals­astronomer som inte ägnade sig åt astrologi, hävdar Gingerich. För de flesta andra var syftet med astronomi att kunna ställa noggranna horoskop.

Copernicus eget privata bibliotek finns för övrigt i Uppsala. Copernicus böcker togs nämligen som krigsbyte av svenskarna under trettioåriga kriget.

Inte mindre än nio bevarade exemplar av De Revolutionibus finns på olika bibliotek i Sverige. De flesta på Carolina Rediviva, universitetsbiblioteket i Uppsala.

 

Konsten att räkna med cosinustabeller

Prosthaphaeresis är det tungvrickande namnet för metoden, och är grekiska för ”addition och sub­traktion”. Precis som när man räknar med logaritmer kan man ersätta tidsödande multiplikationer och divisioner med enkel addition och subtraktion samt en smula tabellslående.

Metoden bygger på förhållandet att cosx·cosy = [cos(x+y)+cos(x-y)]/2

Ska vi multiplicera två tal a och b låter vi cosx = a och cosy=b, och slår upp x och y i cosinustabellen. Därefter beräknar vi x+y och x-y, går åter till tabellen och sätter in värdena i formeln. Givetvis måste talen a och b vara i intervallet mellan -1 och 1, det är ju bara där som det finns några värden för sinus och cosinus, men det ordnas lätt genom att multiplicera talen med lämpliga tiopotenser.

Det sägs att metoden kan ha uppfunnits av den schweiziske instru­mentmakaren och matematikern Jost Bürgi på 1500-talet. Bürgi upptäckte senare också logaritmerna, oberoende av Napier och Briggs.

Prosthaphaeresis användes i ökan­de utsträckning i slutet av 1500-talet, men metoden försvann snabbt med logaritmernas intåg på 1600-talet.  KS

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer