Populärteknik
Afghanistans rikedomar
Afghanistan är inte bara ett av världens fattigaste och mest krigsdrabbade länder, det är också ett av de mineralrikaste. Men ska gruvdrift kunna konkurrera ut opiumodlingen som basnäring för landet krävs stora infrastruktursatsningar.
Det är som en scen ur en krigsfilm. Två Black Hawk-helikoptrar sänker sig ner mot en bergknalle i södra Afghanistan. Ut hoppar ett gäng marinsoldater, och på några minuter har de spritt sig i en ring runt helikoptrarna och säkrat området. Nu klättrar ytterligare ett gäng i skottsäkra västar ut ur helikoptrarna, men i stället för maskingevär är de beväpnade med geologhammare. Omringade av soldaterna tar de snabbt mineralprover på strategiska punkter i området innan alla klättrar tillbaka in i helikoptrarna och flyger iväg till en annan plats.
I en stort uppslagen artikel i Scientific American presenterades i höstas resultaten av sådana flygningar. Om man får tro tidskriften är Afghanistan ett av jordens mineralrikaste länder. Här ligger ofattbara förmögenheter i form av guld, silver, koppar, krom, litium, uran och wolfram. Och här ligger en av världens största fyndigheter av lantanider – sällsynta jordartsmetaller – och bara väntar på att grävas upp ur jorden. Rätt utnyttjade skulle landets mineraltillgångar på kort tid kunna skapa välstånd för hela befolkningen och lyfta landet ur dess sekellånga letargi. Vore det inte fantastiskt om de fattiga afghanska bönderna kunde övergå till hederligt, lönsamt och modernt bergsbruk till utvecklingens fromma i stället för att odla vallmo och smuggla opium till västvärldens missbrukare?
