Volvos (o)säkra framtid

2008-11-18 23:00  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

I början av 2011 lanserar Volvo sin första hybridbil, enligt nya bossen Stephen Odell. I december 1997 började Toyota sälja sin första hybridbil Prius i Japan. Bilen lanserades i USA år 2000 och i resten av världen ett år senare.

Förra året passerade Toyota en milstolpe: en miljon sålda hybridfordon.

Toyota är världsledande på elhybrider. Och Volvo är rejält frånåkt när bilindustrin nu surfar på en global, grön våg. Små koldioxidutsläpp är viktigare än massor av hästkrafter. Då är det varken klimatsmart eller särskilt hälsosamt för plånboken att ratta stadsjeepen Volvo XC 90 med en V8 under huven.

Stora och törstiga, så framstår Volvos bilar. Och det räcker inte med en smart "grön" reklamkampanj för att tvätta bort den stämpeln. I?stället krävs det snåla nya drivlinor. Snabbt.

Det sorgliga är att Volvo en gång tog täten, precis som inom bilsäkerhet, och sedan oförklarligt körde i diket. Hur den olyckan gick till borde snabbt bli föremål för en haverikommission.

En snabb titt i backspegeln så förstår ni hur framsynta Volvos ingenjörer faktiskt har varit. Här är två tydliga exempel:

På bilsalongen i Paris 1992 presenterade Volvo konceptbilen ECC, Enviromental Concept Car. Det var en seriehybrid, en elmotor drev hela tiden framhjulen. En liten gasturbin, som gick på diesel, laddade batterierna via en höghastighetsgenerator.

Bilen kunde också laddas över natten i ett vägguttag.

På bilsalongen i Genève i mars 1999 visade Volvo upp en ny hybridbil. Under huven på en ombyggd V40 hade Volvos ingenjörer stoppat in ett nytt drivpaket: en liten bensinmotor, en elmotor och generator. Batterierna laddades även vid inbromsning.

Här någonstans tvärnitar Volvos ambitioner att bli ledande inom elhybrider. Det sammanfaller tydligt med att Ford tar över som ägare i januari 1999.

Det dröjde till bilsalongen i Frankfurt i september 2007 innan Volvo visade konceptbilen Re Charge: en plug-in-hybrid byggd på lilla C30.

Det handlar om nästan tio förlorade år. Ändå var det just försäljningen av Volvo till Ford som skulle säkra den dyrbara utvecklingen av de framtida drivlinorna. I en global jätte skulle Volvo få tillgång till den bästa tekniken: bränsleceller, hybrider och batteriteknik.

Sanningen är att det blev tvärtom. Under ledning av Leif Johansson har det andra Volvo (lastbilar, bussar och entreprenadmaskiner) satsat stenhårt på att utveckla hybrider, snåla dieslar och motorer som klarar alternativa drivmedel. Genom bolaget Volvo Technology Transfer är Johansson dessutom största investeraren i clean tech i Sverige.

Volvos lastbilar och bussar säkras för framtiden. Framtiden för Volvos personbilar blir allt osäkrare.

Lars Nilsson

Mer om: Hybrid Volvo

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt