Opinion

"Vi måste agera nu - risken är oacceptabel"

Göran Finnveden Professor, Miljöstrategisk analys KTH

DEBATT. Pehr Björnbom och Carl-Gustaf Ribbing hävdar att det inte behövs några snabba åtgärder för att minska de fossila koldioxid­utsläppen. Det är dock ett risk­tagande som är oacceptabelt, skriver Göran Finnveden, pro­fessor i miljö­strategisk analys på KTH.

Björnbom och Ribbing konstaterar att ”växthuseffekten är oomtvistad och att den sakliga diskussionen borde gälla dess storlek”. Det är ett viktigt påstående, både att växthuseffekten finns där och att det finns osäkerheter. Diskussionen bör då också handla om vilka de tänkbara konsekvenserna är och om vilka risker vi är beredda att ta.

Det finns osäkerhet kring växthuseffekten. Effekterna kan bli mindre än dem som FNs klimatpanel IPCC diskuterar, men de kan också bli värre. I forskningsvärlden kan vi urskilja tre grupper. En huvudgrupp som i stort stödjer IPCCs arbete, en grupp som anser att IPCC är alltför försiktiga och att konsekvenserna kan bli betydligt värre, och en grupp som menar att IPCC överdriver.

Om IPCC i huvudsak har rätt så kan konsekvenserna bli stora. Folkhälsoforskare beskriver klimatförändringar som det största hotet mot folkhälsan under detta århundrade. Den så kallade Stern-rapporten diskuterar BNP-förluster på 5–20 procent om vi inte vidtar åtgärder. Senare forskning pekar mot att konsekvenserna sannolikt är värre. Att begränsa klimatförändringar i linje med det så kallade tvågradersmålet beräknas kosta cirka 0,5 procent av BNP, alltså betydligt mindre. Alla dessa siffror är dock osäkra. De kan vara större eller mindre.

En del av de möjliga klimatförändringarna är irreversibla. Det innebär att vi inte kan ångra oss om vi upptäcker att vi valt fel. För att begränsa de tänkbara effekterna är det därför viktigt att vi agerar nu. Detta eftersom det finns trögheter både i de naturliga och i de sociala systemen. Om man följer Björnboms och Ribbings råd så är det stor risk att irreversibla förändringar sker som gör att vi inte kan ångra oss.

Men de tycker att vi ska chansa.  De agerar som om de kommit till en vägkorsning där vägen rakt fram är enkelriktad. De föreslår att vi ska fortsätta på den ändå, för det är ju inte säkert att vi får ett möte. De hänvisar till en vetenskaplig studie som pekar på osäkerheter.

Kanske har Björnbom  och Ribbing rätt. Kanske går det bra. Kanske får vi inget möte på den enkelriktade vägen. Men för många av oss är det att ta oacceptabelt stora risker med vår framtid. Vi vill inte köra mot enkelriktat och chansa. Därför bör vi vidta åtgärder mot klimatförändringar nu.

För övrigt kan man notera att den studie Björnbom och Ribbing hänvisar till inte alls drar de slutsatser som Björnbom och Ribbing drar.  </p> <p>Göran Finnveden Professor, Miljö­strategisk analys KTH.</p>