”Vi kan bygga extremt billigt för rymden”

2012-09-29 07:00  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

REPLIK. Satsa på ett rymdprogram med nationella satellitprojekt nu! Om bara Rymdstyrelsen omfördelar fem procent av sin budget kan vi bygga en ny satellit om året, skriver rymdingenjörerna Emil Vinterhav och Sytze Veldman,

I debattartikeln ”Svenska rymdpengar går upp i rök”’ ifrågasätter Sven Grahn den svenska rymdpolitiken och frågar det svenska rymdetablissemanget varför de uppnådda framstegen kastas bort så lättvindigt. Vi är många professionellt aktiva inom rymdsektorn och som i snart ett decennium med växande misstro följt utvecklingen och resultatlöst ställt oss samma frågor. Många av de val, eller ickeval, som gjorts det senaste decenniet är svårförståeliga. På många sätt var det bättre förr men samtidigt finns det ljuspunkter i dagens situation.

Vi återkommer till ljuspunkterna men låt oss först fråga vilken nytta vi haft av satsningarna på rymden och rymdteknik. Sedan månfärdernas dagar har rymdteknik ansetts locka ungdomar att intressera sig för teknik och naturvetenskap. Någon sanning ligger i detta även om effekten är indirekt och svår att mäta. Mer mätbar är däremot den möjlighet som finns i att kunna erbjuda rymdteknik i utbyte mot andra nyttigheter. Det mest tydliga exemplet är när den svenska staten bytte ett fortsatt engagemang i raketprogrammet Ariane, där Sverige bidrar med själva motorerna, mot Frankrikes stöd för att säkra lokaliseringen av den neutronforskningsinstallationen, European Spallation Source till Lund.

Ytterligare direkt utbyte av ett de svenska satsningarna på rymdteknik är att de genom bland annat de svenska satelliterna gett svensk forskning möjligheter att fortsatt ligga i den internationella frontlinjen på flera områden. Plasmafysiken har dragit nytta av de svenska forskningssatelliterna Freja, Astrid 1 och Astrid 2. Samtidigt bygger rymdobservatoriet Odin fortfarande på en lång obruten mätserie där atmosfärens sammansättning följs. Mätningar som analyseras av forskare världen runt.

Sist men inte minst har de svenska satelliterna inneburit möjligheter för svensk rymdindustri att provflyga sina produkter och teknologier i riktiga missioner. I större rymdprojekt och i ESA missioner är ”flight heritage” ett måste för att en produkt eller teknologi ska vara valbar.

ESA:s missioner kostar som Sven Grahn skriver väldigt mycket pengar. Kostnaden drivs upp av att utvecklingsprojekten är uppdelade i flera lager mellan många underleverantörer och av att satelliterna levereras till ESA innan uppsändning. Med detta upplägg blir det nödvändigt att hela tiden skicka ansvaret uppåt i hierarkin, en process som sker med ytterst noggrann dokumentation. De svenska satelliter som rymdstyrelsen beställt har byggts med en helt annan filosofi där de ansvariga utvecklingsingenjörerna varit med hela vägen, ofta från förstudie till uppsändning och drift. Ingenjörerna har i hela processen tagit ansvar för sitt område och litat på att övriga i teamet gjort likaledes. ESA berömmer sig för att de med sin process aldrig har misslyckats med ett satellitprojekt men detsamma gäller för de svenska satelliter som tagits fram till en bråkdel av kostnaden.

Det nationella rymdprogrammet har skapat behov av teknikutveckling och genom att få möjligheten att flyga produkter och använda teknologier på verkliga missioner har flera företag kunnat ta fram rymdvärdiga produkter och teknologier som är högintressanta på den internationella marknaden. Bland produkterna och teknologierna märks till exempel miljövänligare rymdbränsle, formationsflygning, högfrekvensradiometrar och MEMS-motorer. Flera av de nyss nämnda produkterna och teknologierna utvecklas av företag som inte fanns för femton år sedan. Dessa företag är idag en del av en betydligt mer diversifierad svensk rymdsektor än vad som existerade för bara några år sedan och utgör några av de ljuspunkter som nämndes tidigare.

Med liten utsikt till fler missioner av den typ som de svenska satelliterna representerar har den positiva utvecklingen bromsat in. Etablerade företag söker sig mot den existerande marknaden som är ESA och utrymmet för innovation minskar.

Rymdstyrelsen visar med initiativet till extremt billiga satelliter att de ser ett värde i ett nationellt svenskt rymdprogram. Vi hoppas att detta är begynnelsen av en ny satsning på ett svenskt rymdprogram med satelliter framtagna inom nationella eller mellanstatliga ramar. Fördelarna är tydliga.

Och visst har vi råd. Om det visar sig möjligt att bygga satelliter för 40 miljoner kronor som är vad de extremt billiga satelliterna får kosta skulle Rymdstyrelsen genom att omdisponera 5 procent av sin årliga budget kunna beställa en satellit per år. Satellitprojekt i en sådan frekvens saknar motstycke i svensk rymdhistoria och skulle kunna åstadkommas bara genom en mindre förändring av rymdpolitiken mot nationella satsningar!

Ett nationellt rymdprogram med nationella satellitprojekt har påvisbara och direkta politiska, vetenskapliga och samhällsekonomiska fördelar. Satsa på ett nationellt rymdprogram med nationella satellitprojekt nu!

Emil Vinterhav, Rymdingenjör

Sytze Veldman, Rymdingenjör

Mer om: ESA Rymden

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt