”Vem har snackat om monopol?”

2011-03-28 06:30  
På samma sätt som trafikbolagen inte bygger sina egna spårvägar kan vi heller inte förlita oss på att marknaden ska bygga infrastrukturen för elektronisk kommunikation, skriver debattörerna från Stiftelsen för telematikens utveckling. Foto: Scanpix

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Vi vill inte ha något monopol - bara samordning av utbyggnaden. Och slutligen, 800 MHz-utbyggnaden gör inte internet säkert, det kräver bara ännu mer fiber för att knyta samman basstationerna, skriver TU-stiftelsens representanter i en slutreplik (till IT-ministern Anna-Karin Hatt och riksdagsledamoten Eliza Roszkowska Öberg).

Både Anna-Karin Hatt och Eliza Roszkowska Öberg läser in mer i vårt inlägg än vad som står där. Vi säger inget om att det krävs ett monopol, bara att det krävs samordning. Vi stödjer till fullo IT-ministerns mål att alla, inte bara ska kunna nå information och använda tjänster på nätet, utan också kunna sprida information och utveckla tjänster, oavsett var man befinner sig eller hur man kopplar upp sig.

I det resonemanget är det emellertid viktigt att hålla isär tjänster och infrastruktur, något som vare sig Hatt eller Roszkowska Öberg gör i sina inlägg. Infrastrukturen måste finnas för att det ska kunna skapas innehåll och tjänster och som är tillgängliga till rimliga kostnader, det vill säga den får inte äta upp för mycket av den tillgängliga kakan.

Den fysiska infrastrukturen är mycket svår att räkna hem för kommersiella aktörer. Det finns inte heller plats för flera parallella infrastrukturer, varken samhällsekonomiskt eller företagsekonomiskt. Om det däremot finns fysisk infrastruktur tillgänglig över hela landet, till rimliga (och helst kostnadsbaserade) priser, så bildas det mycket större utrymme för många aktörer att erbjuda Internetanslutningar. Och det gagnar både de som ska använda och de som ska producera innehåll och tjänster. Detta är ju också många gånger samma aktörer, det vill säga ibland är man konsument och ibland är man producent.

Det största hotet i fråga om monopolisering finns enligt vår uppfattning med innehållstjänsterna. På lite längre sikt är det här som de stora pengarna och den stora utvecklingspotentialen finns. De operatörer som idag levererar bredband till medborgarna levererar ofta både nät, transport och innehåll. De lovar god anslutningskapacitet och ”erbjuder” kunderna exklusiva avtal med långa bindningstider, ofta flera år. Fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar tecknar avtal med operatörer som, i utbyte mot finansiering av fastighetsnätet, får exklusiv rätt till leverans av innehållstjänster.

Frågorna kvarstår:

Hur ska marknaden, som ska stå för fiolerna, kunna räkna hem en utbyggnad av nätet? Marknaden kraftsamlar bara där det är mest lönsamt.

Det räcker inte att säga att staten ska sköta samordningen, hur ska denna samordning fungera?

Det är bra att det finns goda exempel inom flygindustrin, men vad krävs faktiskt för att Internets infrastruktur ska bli stabil och inte hamna i samma läge som järnvägen eller elmarknaden?

Det krävs ett samlat ansvar.

Slutligen är det något optimistiskt att hävda att det nu tillgängliga 800 MHz bandet ska lösa problemet. Det är endast en hjälp för det mobila, som i och för sig är viktigt och bra men det har inget med fiberinfrastrukturen att göra. Tvärtom - en massiv 800 MHz-utbyggnad kräver bara ännu mer tillgänglig fiber för att knyta samman basstationerna.

När vi debatterade detta med IT-infrastruktur för ett decennium sedan var ADSL lösningen på allas läppar. Nu håller Telia på att montera ner kopparnätet och ADSL blev, precis som vi förutspådde, endast en kortsiktig historia. Låt oss undvika en upprepning av detta.

Utan vilja att grumla regeringens uppenbara glädje över PTS rapport om tillgången till bredband, visst är det ganska bra täckning med fiberaccess till 33 procent av befolkningen, men det problematiska är de resterande 67 procenten samt behovet av redundans. De 33 procent som nu har fiber är de ”lågt hängande frukterna”. Det blir allt svårare ju mer täckningen ska öka och det krävs mer av både samordning och ordning. De första 30 procenten är enkla och billiga medan de sista 30 procenten kommer vara väldigt svåra...

Anne-Marie Eklund Löwinder, medlem i TU-stiftelsen

Hans Wallberg, datachef vid Umeå Universitet

Anders Janson, advokat på Foyens Advokatbyrå och

Peter Löthberg, STUPI

Samtliga i styrelsen för TU-stiftelsen, Stiftelsen för telematikens utveckling

Mer om: Debatt Järnväg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt