Vårt behov av (kärn)säkerhet

<p></p> <p>Vi vet av erfarenhet att attityden till kärnkraft styrs av olyckor. Harrisburg och Tjernobyl påverkade opinionen på samma sätt.</p> <p>Tillfälliga opinionssvängningar ska naturligtvis inte styra en långsiktig energipolitik. Men oron för att även svenska kärnkraftverk ska drabbas av allvarliga olyckor går inte att prata bort.</p> <p>Riskerna finns där och de avtar knappast i takt med att kraftverken åldras. Reaktorerna i Fukushima var upp till 40 år gamla. Merparten av de svenska reaktorerna är inte mycket yngre och kommer dessutom att bli långt äldre än så innan de pensioneras, om nuvarande energipolitik cementeras.</p> <p>Det är inte bara kraftverkens stigande ålder som spelar in. Även vår syn på säkerhet har utvecklats sedan den tid kärnkraftverken projekterades.</p> <p>En titt på skidåkarna i liftköerna visar skillnaden i synsätt. Hjälm och ryggskydd är närmast självklart i dag. Samma sak på alla andra håll i samhället. </p> <p>En stor del av kostnaderna för en ny bil handlar om säkerhet och miljö. Vi är helt enkelt beredda att lägga ner allt mer pengar på att skydda oss mot olyckor. </p> <p>Därför bör vi tidigarelägga pensioneringen av gamla reaktorer och ersätta dem med ny kraftproduktion. Mycket talar för att nya kärnkraftverk kan byggas på ett säkert sätt. Men det är inte bara själva reaktorerna som då måste uppfylla de krav som morgondagens människor kommer att ställa. Detsamma gäller hela kedjan, från gruvdrift till avfallshantering.</p> <p>Forskningen och utvecklingen inför dessa uppgifter måste ges större resurser. Har vi inte tillräckligt med högutbildade ingenjörer och experter på området riskerar vi att bli helt beroende av få men mäktiga leverantörer.</p>