Opinion

”Tvätta bort nördstämpeln från ingenjörsyrket”

Foto: Emilia Bergmark-Jiménez
Jonas Jonsson, vd Iterio. Foto: Iterio

DEBATT. Myten om den introverte ingenjören lever fortfarande kvar. Branschen måste bli bättre på att marknadsföra yrket, skriver Jonas Jonsson, Iterio.

Sverige är i stort behov av kvalificerad arbetskraft, det gäller inte minst ingenjörer, specifikt inom samhällsbyggnad. Kommande kullar nyexaminerade som sökt sig till dessa områden kommer av allt att döma landa i en ljus arbetsmarknad.

Samtidigt möter man ibland uppfattningen, ofta bland unga, att ingenjörsyrket skulle innebära begränsade karriärvägar och långsam löneutveckling, att ingenjörer är en tråkig yrkesgrupp, introverta, vanligen män, som verkar leva och sova i sin märkesbeströdda studentoverall eller är djupt försjunken framför sin dator.

Kort och gott – att ingenjör skulle vara ett tråkigt yrkesval. Myten om den introverte ingenjören lever än. Möjligen är det en orsak till att ingenjörsyrket är ett bristyrke i dag och att så få tjejer söker sig till ingenjörsutbildningarna.

Nu har förstås ingenjörsyrket ett brett spann. Men om vi tittar på den grupp ingenjörer som i dag jobbar som tekniska konsulter inom infrastrukturområdet, kan några saker konstateras:

  • Tjejerna blir glädjande nog fler inom tekniska yrken – även om det går långsamt. Löneskillnaderna mellan könen minskar.
  • Än fler ingenjörer kommer krävas framöver – inte minst behöver vi ta tillvara de nyanländas yrkeserfarenheter bättre. De korta tvååriga arbetstillstånd som ges i dag skapar onödig byråkrati och handläggningstiderna på Migrationsverket är ofta långa.
  • Den introverte ingenjören lyser med sin frånvaro. Ingenjörer inom samhällsbyggnadsområdet måste ha både intresse och kunskap om digitalisering och kommunikation helt enkelt för att man jobbar självständigt och i hög grad samverkar med andra i projekten. Man måste kunna förklara och berätta för att slutresultatet ska bli bra.
  • Ingenjörer som söker sig till samhällsbyggnadsområdet landar i en bransch med både bredd och djup. Samhällsbyggnad kräver en bred förståelse hur olika områden samverkar, men dessutom krävs specialistkompetens inom till exempel miljö eller trafikområdet vilket öppnar för en specialistkarriär.
  • Inkluderande arbetsmiljö – som arbetsgivare måste man i dag vara mer flexibel än tidigare vad gäller arbetstider och arbetsinnehåll. Stora arbetsgivare har färre möjligheter att erbjuda medarbetarna frihet under ansvar och att aktivt ta tillvara på feedback på det sätt som ett mindre bolag kan.

Att många ändå inte ser ingenjörsyrket som sin framtid handlar om att det teknikintresse som finns hos många unga, måste fångas upp mycket tidigare. Att erbjuda tillräckligt breda utbildningar som kan agera sluss in i mer specialiserade inriktningar, det är många överens om.

Men branschen måste också bli bättre på att marknadsföra sig själv. Och det handlar inte alltid om lönen, även om det utan tvekan är en viktig faktor. I dag är ingångslönerna för nyutexaminerade ingenjörer ikapp och många gånger förbi de från andra områden som till exempel it. Men det behövs fler utbildningsplatser och ett långsiktigt arbete för att öka söktrycket till ingenjörsutbildningarna.

Många ingenjörer kommer att jobba i yrken som inte ens fanns när de började studera. Det kan spä på glappet mellan förväntningar och kunskapskrav i yrket. Här kan vi i branschen hjälpa till genom att dels bjuda in teknikintresserade högstadieelever till event, som IGE-day, och dels bjuda in oss själva till högstadieklasser för att berätta om vad ingenjörer egentligen gör på dagarna. Kring den senare punkten skulle en bättre samordning från branschorganisationer som Sveriges Ingenjörer och andra behövas.

Jonas Jonsson, vd Iterio