”Tre utmaningar – så kan Europa klara sin egen försörjning av batterier”

2020-12-16 10:42  
#4.Foto: Volkswagen Foto: Volkswagen

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Europa behöver elbilsbatterier för att klara omställningen av fordonsflottan. Tre viktiga utmaningar behöver klaras av, skriver Bo Normark på EIT Innoenergy.

Efter decennier av asiatisk dominans inom batteritillverkning har nu den europeiska batterisektorn börjat vakna till liv. Men flera utmaningar kvarstår för att Europa ska kunna bli självförsörjande på batteriproduktion, såsom bristfällig återvinning, brokiga standarder för laddinfrastruktur och en än så länge låg grad av mineralförsörjning.

Batterier kommer att vara helt centrala för Europas aggressiva planer för att ställa om till ren energi, och en vital komponent för kontinentens strategiskt viktiga fordonsindustri när vi nu lämnar förbränningsmotorerna. Genom att etablera batteriproduktion i Europa kan vi öka leveranssäkerheten och skapa nya arbetsplatser. Men det ger även andra fördelar, som närmare kontroll över miljöfaktorer, sociala förhållanden och bolagsstyrning (så kallade ESG-faktorer) genom hela leverantörskedjan.

För bara fyra år sedan, 2016, fanns det knappt något som kunde kallas en europeisk batterisektor. Europas marknadsandel för litiumjonbatterier var nära noll, liksom uppströms mineralproduktion. I dag har Europa en marknadsandel om fem procent, och förväntas ta en 14-procentig andel till 2024. Det är en fenomenal tillväxthistoria. Men hur skapades den egentligen?

Hemligheten till Europas framgångar har fram tills nu handlat om långtgående samarbete och strategiskt tänkande, med allianser längs värdekedjan i fokus.

Fram till 2016 led den europeiska inställningen till batteriproduktion av ett antal fundamentala problem. För det första var vi inte tillräckligt snabba och modiga för att bygga storskaligt. Det fanns forskning och innovation, men få saker som drevs hela vägen till produktion. För det andra hade vi ett upphandlingsstyrt perspektiv på batterier. Detta är vanligt i många mogna europeiska industrier och gör det möjligt för företagen att köpa in de bästa komponenterna till de lägsta priserna. Med resultatet att detta alltid blev asiatiska tillverkare, vilket förhindrade möjligheterna att etablera en helt ny leverantörskedja i Europa.

För att skapa en sådan måste alla dra i samma riktning, vilket i sin tur kräver en organisation som leder initiativen. Här har EU-kommissionen visat verkligt ledarskap. I oktober 2017 initierades den Europeiska Batterialliansen EBA, och redan i maj 2018 kom det första resultatet i form av en europeisk batteristrategi. Denna tog upp konkreta handlingsplaner för att få industrin att växa. Den koordinerade också nya och existerande organisationer såsom EBA och den Europeiska investeringsbanken EIB för att samla industriexpertis och finansiellt stöd.

Då hade redan industriella allianser längs batterivärdekedjan börjat skapas i Europa. Till exempel ingick Europas första ”gigafactory”, svenska Northvolt, en allians med Volkswagen på kundsidan och råmaterialleverantörer på upphandlingssidan. Detta gjorde att folk började uppmärksamma vad som hände inom sektorn: här fanns ett startup-företag inom batterisektorn som ingick ett partnerskap med en av världens största fordonstillverkare. Finansieringen började flöda in och leverantörskedjan började formas: plötsligt föreföll en europeisk batteriindustri högst verklig.

Nu finns det planer på många olika produktionsanläggningar över hela Europa, och till och med de asiatiska jättarna har nu börjat investera i europeisk kapacitet. Två av världens största batteriproducenter, Catl och LG Chem, är i färd med att bygga sina största fabriker i Tyskland respektive Polen. Det är en stor förvandling från när Europa bara var en importör.

När jag frågade en asiatisk chef varför det kunde vara så, sade han att EU:s tydliga engagemang för utfasning av fossila bränslen gjorde Europa till den mest pålitliga marknaden för elektromobilitet – Europas tillverkare kommer helt enkelt inte att ha något annat val än att satsa på elektromobilitet som kräver batterier. I detta avseende kan vi säga att ett klart och sammanhängande strategiskt fokus från EU:s ledning har varit en välsignelse för den omogna batterisektorn.

Men hur behåller vi nu dessa framgångar – och utvecklar dem ytterligare? För det första behöver vi vara ödmjuka – på samma gång som vi samarbetar inom Europa behöver vi till en början fortsätta importera kunskap (och utrustning) från Asien för att bygga moderna, konkurrenskraftiga batterifabriker.

Vi måste också vara medvetna om begränsningarna i Europas mineralresurser. 2016 var Europas litiumproduktion i praktiken noll, och fortfarande idag förlitar sig vår kontinent på importer av alla batterimineraler. Men det finns trots allt litiumreserver som kan tillgås även här, och projekt i Spanien, Österrike, Tjeckien och Storbritannien attraherar numera stöd och kapital.

Andra mineraler är svårare: i dag producerar Demokratiska Republiken Kongo ensamt 60 procent av världens kobolt på marknaden, som fortfarande behövs för litiumjonbatterier baserade på dagens teknik (även om Europa mycket väl skulle kunna bli födelseplats för forskningsgenombrott för alternativ som inte kräver kobolt).

Vidare behöver vi titta på laddinfrastrukturen i Europa. Det finns nästan lika många standarder och incitamentssystem för laddning av elfordon som det finns länder. Här kan vi stödja marknaden genom harmonisering.

Slutligen måste vi fokusera mycket mer på avfall och återvinning. Detta kan upplevas som ett “framtidsproblem” att tackla så snart marknaden är fullt utvecklad, men den framtiden är här tidigare än många människor antar. I linje med den cirkulära ekonomins principer måste en europeisk batterisektor hantera frågan om vad som händer med uttjänta batterier.

Detta är också en stor och outnyttjad källa till råmaterial, om vi kan etablera kostnadseffektiva sätt att återvinna dem kommersiellt. Här händer det mycket i Skandinavien, och Northvolt har med stöd av EIT Innoenergy inlett arbetet med att sätta upp en pilotanläggning för batteriåtervinning i Västerås – och senare en fullskalig anläggning i Skellefteå. Vidare har ett nytt bolag bildats tillsammans med Hydro som kan samla in och återvinna batterier i Norge.

Morgondagens framgångsrika, konkurrenskraftiga europeiska batterisektor kan bli verklighet – men den kräver samarbete och klarsynthet kring de återstående utmaningarna.

Bo Normark, Industrial Strategy Executive, EIT Innoenergy

Mer om: Debatt Batterier

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt