”Sverige måste få en myndighet med totalansvar för elsystemet”

2021-12-22 08:00  
Foto: Anders Good / TT, Pontus Lundahl/TT, Tomas Oneborg / SvD / TT

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Ingen myndighet har helheltsansvaret för det svenska elsystemet. Regeringen behöver ge ett sådant uppdrag – att axla det långsiktiga ansvaret för Sveriges elförsörjning inklusive leveranssäkerheten, skriver Harry Frank, Paul Hangård, Jan Samuelsson och Hans Stackegård.

I dag har ingen svensk myndighet ett entydigt ansvar för att hantera effektbrister som kan uppstå om produktionen inte motsvarar konsumtionsbehovet. Att uppnå en leveranssäkerhetsnivå för kraftsystemet är en gemensam uppgift för branschens aktörer där de måste samverka och samarbeta.

Sverige behöver utforma en nationell elektrifieringsstrategi med elsystemets leveranssäkerhet som riktlinje och målsättning. Kostnadskalkyler måste vara inkluderande och ta hänsyn till produktionskostnader, överföring till avnämare samt systemaspekter för nätstabilitet.

Man måste ta hänsyn till grundläggande samband beträffande sammansättning och lokalisering av olika produktionsanläggningar, överföringskapacitet inom landet och integrering med omkringliggande länder. Allt är av betydelse för hur väl ett stabilt elsystem fungerar.

Beslut om utformningen av den framtida elförsörjningen är komplext och det är rimligt att beslutsfattarna stöder sig på expertkunskaper.

Vi menar därför att regeringen snarast bör uppdra åt lämplig myndighet till exempel Svenska Kraftnät (SVK) att axla det långsiktiga och övergripande ansvaret för Sveriges elförsörjning inklusive leveranssäkerheten.

SVK måste ges möjlighet att arbeta fokuserat och förutsättningslöst.  

Förhoppningen är att detta blir startskottet till att Sverige återgår till den ordning som gällde på den tid då Sverige var världsledande på fossilfri elproduktion med hög leveranssäkerhet. Då lyssnade politikerna på landets samlade expertis innan beslut togs om utformningen av elförsörjningen.

Det mycket välfungerande och så gott som utsläppsfria svenska elsystemet, som kom till som en följd av oljekrisen vid början på 70-talet för att trygga elförsörjningens oberoende av importerad olja och kol, står nu inför stora förändringar för att möta ett årligt elbehov av upp mot över 200 TWh jämfört med dagens behov av cirka 140 TWh. Detta måste hanteras varligt annars riskeras att stabilitetsproblemen i elnätet blir höga och regional effektbrist kan uppstå frekvent.

Den nuvarande offentliga debatten om omläggningen av vårt nuvarande elsystem är ofullständig och tar inte upp den nödvändiga helhetsbilden för att ge oss en fortsatt framtida trygg elförsörjning.

Med vindkraftens intåg och kärnkraftens nedläggning har vi redan nu fått ett stort elöverskott i norr men periodvis effektbrist i söder som ger stora prisskillnader på el i norr och söder till men för privat konsumtion och industrins elbehov och kostnad.

Den stora förändringen av elsystemet som nu pågår borde, som skedde vid omläggningen vid början av 70-talet, leda till omfattande konsekvensanalyser och redovisning av hur man kan säkerställa trygg elförsörjning även i framtiden med fortsatt leveranssäkerhet av el efter behov av både effekt och energi vid alla platser och tidpunkter.

Det intryck man får är tyvärr att konsekvensanalyser, i den mån de görs, åtminstone inte redovisas offentligt utan man får intrycket att man istället siktar mot volymmål för vindkraft och solkraft utan att i tillräcklig utsträckning väga in övergripande systemaspekter.

Tyvärr blir man ofta besviken på politiska debatter om elsystemet eftersom det i huvudsak är två mantran, ingen brist på el (energi) alternativt brist på el (effekt).

Här nedan pekar vi på ett axplock av aspekter som vi tycker behandlas ofullständigt i den offentliga debatten och som behöver analyseras och rapporteras mera fullständigt.

• Kostnaden för vindkraft inklusive systemaspekter som brist på roterande massa och att kunna producera reaktiv effekt och därmed upprätthålla nätets spänning.

• Kostnaden för att uppfylla EU -lag från 2016 beträffande anslutningsförfarande för ny kraftproduktion med krav på att nytillkommen elproduktion ska bidra till systemdriften med stödtjänster och avhjälpande åtgärder som frekvensreglering, dödnätstart och ö-drift samt med krav på att minst 70 procent av landets nätkapacitet skall kunna användas för elhandel mellan länder.

• Kostnaden för förstärkning av stamnätets kapacitet och dess samband med tillgänglighet av ökad planerbar kraft i södra Sverige.

• Kostnaden i samband med att Seriekompenseringen av stamnätet måste kopplas bort för att kunna koppla in vindkraftsparker längs vägen eftersom seriekompensering anses ge ökad komplexitet vid maskade nät. Seriekompenseringen är mycket effektiv, om inte de befintliga 400 kV linjerna varit seriekompenserade hade man istället behövt 16 parallella linjer för samma överföringskapacitet. Bortkoppling av seriekompenseringen ger även som bieffekter ökad känslighet för solstormar som i värsta fall kan slå sönder stora delar av nätet och anslutna apparater som transformatorer..

• Kostnaden för kärnkraften och dess tidsbehov. Referens till en jämförelse mot kostnad och tidsåtgång för den kärnkraft som idag byggs i Sydkorea och Kina på 5 år.

• Kostnaden för vattenkraftens ökade behov av reglerbarheten. Med vattenkraften som reglerkraft till vindkraften får man som konsekvens ökat slitage i alla mekaniska delar i ett vattenkraftverk.

• Livslängden för produktionsenheterna. Ett vindkraftverk kan behöva bytas ut 3–4 gånger under ett kärnkraftverks livslängd.

• Kostnaden för ökat kraftigt elkraftbehov i norr då planerna på användning av elbaserad vätgas för stålframställning blir verklighet och el till batterifabrik samt serveranläggningar.

Tyvärr blir man ofta besviken då man lyssnar på politiska debatter om elsystemet eftersom det i huvudsak är två mantran, ingen brist på el (energi) alternativt brist på el (effekt), som hamras fram från de olika lägren.

Förhoppningen är att, när man väl inser att det ligger stor ingenjörskonst bakom uppgiften att på ett kostnadseffektivt sätt få fram el med hög leveranssäkerhet till rätt tidpunkt och plats vid varje tillfälle, så kommer debatten om elsystemet att fördjupas på ett sätt som den förtjänar.

Politikerna har nu möjlighet att skriva in sig i historieböckerna som politikerna gjorde på 70-talet genom att låta expertisen titta på helhetsbilden samt formulera en framtidsvision som är bra för landets elförsörjning.

Varje omställning i elsystemet måste driva mot leveranssäkerhet, kostnadseffektivitet på systemnivå och minskad klimatbelastning.

Harry Frank, före detta forskningsdirektör ABB Corporate Research, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien

Paul Hangård, pensionerad elkraftingenjör Asea/ABB

Jan Samuelsson, pensionerad elkraftingenjör Asea/ABB

Hans Stackegård, pensionerad elkraftingenjör Asea/ABB

Mer om: Debatt Elsystem

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt