Spårbussar är bättre än spårbilar

2010-05-25 23:00  
Per Kågeson. Foto: Lars Anders Karlberg

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

Spårbilar på balkar i luften är inte lösningen på trafik- och miljöproblem. Satsa i stället på kollektivtrafik och häng upp spårbussar i luften, skriver Per Kågeson i ett debattinlägg.

Spårbilar ses av många som lösningen på dagens trafikmiljöproblem. De ska frälsa oss från bilismens tillkortakommanden och samtidigt erbjuda obegränsad mobilitet. Låter inte det lite för bra?

Spårbilarna på balkar lämnar marken fri. En annan fördel är att förarlösa fordon kan ge hög turtäthet. Men anhängare som hävdar att spårbilar kan bli "ett generellt transportslag" har inte insett att det finns en ofrånkomlig motsättning mellan flexibilitet och högt kapacitetsutnyttjande. De vill att systemet ska förgrenas så att man utan byte och stopp kan åka vart man vill. I ett omfattande system skulle med tiden finnas tusentals destinationer att välja på.

Det innebär individuellt resande, med avseende på både mål- och tidpunkt.

Spårbilarna ska alltså erbjuda samma extrema flexibilitet som vanliga bilar. Då blir kapacitetsutnyttjandet per definition lågt. I de flesta fall färdas människor ensamma. Det gäller särskilt under maxtimmen, som domineras av arbetsresor. I lågtrafik kan man leva med låg beläggningsgrad, men i rusningstrafik bidrar trekvartstomma fordon till trängsel och köer just när behoven är som störst. Risken är uppenbar att det i snitt bara kommer att sitta 1,2 resenärer i varje spårbil, precis som i vanliga bilar.

Man kan mildra konflikten genom att använda fordon av olika storlek, en för familjer och dagisgrupper, en annan för ensamåkare. Men med två fordonstyper behöver varje hållplats ett 20 meter brett utrymme med plats för huvudbana och två av- och påstigningsspår i varje riktning samt plattformar. Stationens längd kan vara 20-60 meter. Med tätt mellan hållplatserna - så att systemet kan ersätta bilen - kan ni föreställa er hur det kommer att se ut.

Ett alternativt sättatt öka kapacitetsutnyttjandet kan vara att låta samåkande betala mindre än ensamåkande. Men en sådan rabatt kommer främst att utnyttjas av resenärer som ändå skulle ha åkt i grupp. Försök att stimulera samåkning med bil visar att det är svårt. Minskad kostnad uppväger i mångas ögon inte nackdelen av att tvingas samordna sig tidsmässigt eller åka med okända.

Vi bör inte använda samhällets resursertill att bygga ännu ett system för individuell persontrafik. Folk kommer ändå inte att överge sina bilar, som de behöver för att komma till fritidsbåtar, sommarstugor och svampskogar. Satsa hellre på styrmedel som får oss att köpa mindre och snålare bilar samt cykla mer.

Balkbanor kan dock bli ett värdefullt tillskott om de trafikeras av förhållandevis små förarlösa spårbussar, som går i tät trafik på linjer som kompletterar övrig kollektivtrafik. Utnyttjad så kan den nya tekniken användas för passage av känsliga naturområden och för dubbelutnyttjande av mark, till exempel genom förläggning ovanför motortrafikleder.

Regeringen vill satsa några hundra miljoner på ett pilotprojekt. Den bör välja en linje som ger möjlighet att testa funktioner som har förutsättningar att leda i rätt riktning, det vill säga till spårbussar snarare än spårbilar.

Per Kågeson Forskare vid Centrum för Transportstudier vid KTH

Ny Teknik redaktion

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt