”Slussen - tekniksnurra värd att bevara”

2012-01-30 06:00  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Slussen kan renoveras i etapper. Riv sektionerna i tur och ordning och bygg upp dem på nytt. Då kan vi fortsätta njuta av den geniala trafikapparaten, skriver Göran Camitz.

Slussen är en världsunik byggnadskonstruktion och som trafikapparat är den fortfarande genialisk. Den spännande utformningen och vida utsikten är egna kvaliteter som bör bevaras. Men den nuvarande konstruktionen har snart, men långt ifrån ännu, tjänat ut från teknisk synpunkt. Slussen behöver en rejäl renovering. Att bevara den genom att riva och bygga upp på nytt innebär inga oöverkomliga tekniska problem.

Betongen har vittrat och stålarmeringen har rostat sönder i stora partier. De gamla trä- och betongpålarna, som Slussen vilar på, behöver bytas ut. Vattenavtappningen från Mälaren till Saltsjön måste kunna öka. Bland många farliga översvämningseffekter måste högvatten i Mälaren hindras från att tränga ned i T- banan vid Gamla Stan.

Slussen kan renoveras i etapper. Riv sektionerna i tur och ordning och bygg upp dem på nytt. Passa på att göra de ”underjordiska” passagerna för fotgängare attraktiva med till exempel ljusinsläpp och mindre affärslokaler.

Saltsjöbanans nuvarande sträckning in mot Slussen kan säkert behållas, men då med en förbättrad och upprustad slutstation, kanske med en tidstypisk arkitektur.

Någon ny jättegalleria behövs inte. Det finns flera andra i närheten. Det är heller inte rimligt att leda ned biltrafiken över en ny, mångfilig motorvägsbro till Skeppsbron med sin 1600-talsmiljö. Det vore också synd att dölja de gamla Konsumfastigheternas glasfasader ut mot Skeppsbron bakom nya kontorsfastigheter.

Det nya Slussen, som återuppbyggs i sektioner, kan gjutas med betong enligt dagens stränga krav på hög hållfasthet, täthet och beständighet. Den nya betongarmeringen bör bestå av rostfritt stål, åtminstone i de yttre armeringslagren. Rostfri stålarmering kan motstå nedbrytningseffekterna från vägsalt och andra aggressiva ämnen. Den har lång livslängd och används numera runt om i Europa, i Sverige senast vid renoveringen av Lidingöbron.

Nuvarande pålar bör ersättas med nya som har en lastbärande kärna av stål omgiven av ett betongskikt och ett yttre, tjockt skal av stål, så kallade stålkärnepålar. De kan slås genom stenblock i jorden ner till fast botten och de har en livslängd mot korrosion på flera hundra år. Slussens tunnelbanestation grundförstärktes framgångsrikt med denna typ av stålpålar på 1980-talet.

Genom att väsentligt bredda den gamla avtappningsrännan som är kvar från förra slusskonstruktionen, den så kallade Nils Ericson-slussen, kan man öka vattengenomströmningen från Mälaren till Saltsjön.

Åtgärderna kan kombineras med redan diskuterade breddningar i Hammarby- och Södertäljekanalerna. Risken för vatteninträngning i tunnelbanan kan minimeras genom ombyggnad vid den planerade renoveringen av tunnelbanebron mellan Slussen och Gamla Stan.

Om man renoverar och moderniserar Slussen på ungefär det här sättet kan man även i fortsättningen få njuta av den fantastiska utsikten och öppenheten. Förmodligen går det fortare att renovera än att bygga nytt enligt kommunens förslag. Trafikstörningarna under byggtiden blir troligen mindre. Kanske det blir det också billigare.

Göran Camitz, bergsskoleingenjör och pensionär, Stockholm

Tidigare seniorforskare på området ”Korrosionsfrågor i infrastrukturen” vid Korrosionsinstitutet

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt