Opinion

”Satsa mer på bio-CSS – inför en lagringspeng”

Energibolaget Stockholm Exergi har uppfört en testanläggning för att utveckla och optimera Beccs. Foto: Stockholm Exergi
Christoffer Heimbrand, ordförande Liberala Studenter. Foto: Pressbild
Viktor Karlsson, andre vice ordförande LUF Skåne. Foto: Privat

DEBATT. Regeringen satsar för lite på koldioxidlagring. Sverige behöver satsa mer på negativa utsläpp – inte införa ett underfinansierat system med tak på hur mycket man får samla in, skriver Liberala Studenter.

I tisdags i förra veckan meddelade klimatminister Per Bolund (MP) att satsningar på bio-CCS kommer ingå i höstens budget. Bio-CCS innebär att man avskiljer och lagrar koldioxid som släpps ut vid förbränningen av biobränslen. Det kan exempelvis ske i anslutning till fjärr- och kraftvärmeverk eller pappersindustrier.

Förslaget är ett fall framåt för regeringen, men satsningarna är alldeles för små. Dessutom använder man en metod, så kallad omvänd auktionering, som begränsar hur mycket koldioxid som kan lagras med ersättning.

Vi och Liberalerna föreslår i stället ett system med en lagringspeng, som fungerar som en omvänd koldioxidskatt. Precis som att utsläpparna ska betala, ska den som avskiljer koldioxid från atmosfären och lagrar det få betalt. Ersättningen bör vara i direkt motsvarighet till priset det kostar att släppa ut. Med dagens nivåer av koldioxidskatten hade det gått att driva stora CCS-anläggningar med lönsamhet.

Under 2021 har Energimyndigheten fått i uppdrag att utreda driftstöd för bio-CCS i form av omvänd auktionering eller fast lagringspeng. I delredovisningen från i våras meddelade man att driftstödet bör utformas som omvända auktioner, och att den fortsatta utredningen endast kommer att fokusera på detta styrmedel. Vi menar att man alltför snabbt avfärdar alternativet med lagringspeng.

Den enda konkreta nackdel med lagringspeng som lyfts i utredningen är att det är svårt att fastställa hur hög den ska vara. Då vi redan har satt ett pris på koldioxid genom koldioxidskatten, och prissättningen för att lagra koldioxid rimligtvis bör vara lika hög, är det ett emellertid ett icke-problem. Beslutet motiveras vidare med aktörernas synpunkter, kostnadseffektivitet och statsstödsregler. Eftersom lagringspeng innebär en fast ersättning för att de facto minska koldioxidnivån i atmosfären har vi dock svårt att se någon mer kostnadseffektiv, simpel eller träffsäker klimatåtgärd än denna.

Om utvecklingen av bio-CCS-anläggningar går så snabbt som vissa hoppas kommer den omvända auktionens tak nås. Det innebär att de som driver anläggningarna inte får betalt för sin koldioxidlagring, vilket riskerar att förstöra incitamenten att minska mängden koldioxid i atmosfären.

Genom att i stället införa en lagringspeng får företagen långsiktigt förutsägbara spelregler och en garanterad kompensation, oavsett hur många andra som driver CCS-anläggningar. Därför är både Energimyndighetens beslut att inte utreda lagringspeng vidare och regeringens beslut att fokusera på just omvänd auktionering högst olyckliga för klimatets skull.

För att Sverige ska nå målet om netto-noll-utsläpp senast 2045 behövs större satsningar på minusutsläpp. Totalt avsätter regeringen endast 400 miljoner per år mellan 2026 och 2040. Det är allt för lite för att få någon effekt.

Enbart koldioxidskatter på bensin och olja drar in cirka 20 miljarder skattekronor till det gemensamma varje år, enligt budgetsiffror från 2020. Om det ska finnas något övre tak på en lagringspeng bör det kopplas till intäkterna från dessa klimatskatter.

Enligt den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC är negativa utsläpp viktiga för att kunna begränsa uppvärmningen till maximalt 1,5 grader. För att Sverige ska dra sitt strå till stacken behöver styrmedlen för bio-CCS vara både effektiva välfinansierade.

Vi behöver en grön lagringspeng – inte en underfinansierad omvänd auktion.

Christoffer Heimbrand, ordförande Liberala Studenter

Viktor Karlsson, andre vice ordförande LUF Skåne