Opinion

”Med akut klimatkris är ert resonemang märkligt”

Charlotte Unger Larson, vd för Svensk Vindenergi. Foto: Niklas Alexandersson

SLUTREPLIK. Elcertifikatsystemet har varit avgörande för utbyggnaden av förnybar el. Kriströms och Johanssons resonemang är ett klassiskt exempel på stilleståndstänkande, svarar Charlotte Unger Larson, Svensk Vindenergi.

I en replik på vår debattartikel i Ny Teknik fortsätter Bengt Kriström och Per-Olov Johansson att ducka för förändringarna av EU:s handelssystem och menar att vi använder oss av ”anekdotisk evidens” när vi beskriver hur elcertifikatsystemet pressat elpriset.

I stället för att erkänna att det inte stämmer att Sverige har ”genererat samma totala globala utsläpp med som utan certifikatsystemet” kritiserar Kriström och Johansson reformen av handelssystemet. Det är inte seriöst. Man kan inte bortse från en reform bara för att resultatet inte gynnar den egna saken.

Förändringarna i EU:s utsläppshandel innebär att överskottet av utsläppsrätter successivt annulleras. Det betyder att både tidigare och nuvarande utsläppsminskningar inom handelssystemet får en direkt klimatnytta. Men även indirekt, eftersom utsläppsminskningarna leder till att EU kan höja ambitionerna och dra ner taket på tillåtna totala utsläpp.

När det gäller att ökad förnybar elproduktion pressar elpriset, så hänvisade vi till en rapport från Sweco som visar att ytterligare 10 TWh elproduktion pressar elpriset med 3 öre per kilowattimme. Detta avfärdas som ”anekdotisk evidens”.

Då borde detsamma gälla Energimyndighetens utredning från 2017 om effekten av ytterligare 18 TWh i elcertifikatsystemet: ”Energimyndighetens analys visar att kvotpliktiga elkunder troligtvis kommer få en oförändrad kostnad då elcertifikatkostnaden och nätkostnaden ökar i ungefär samma omfattning som elpriset sjunker. Elkunder som är befriade från kvotplikt och därmed inte betalar för elcertifikat, främst elintensiva industrier, kommer att få en sänkt kostnad.”

Efter att först ha avfärdat den nya elproduktionens prispressande effekt så reserverar sig forskarna och vill ”beakta att även i frånvaro av subventioner så hade det skett en expansion av förnybar el. Då kan eventuell prispåverkan bli ungefär densamma med och utan certifikat.”

Vi delar professor Johan Rockströms uppfattning att Kriströms och Johanssons resonemang är ett klassiskt exempel på stilleståndstänkande. Ändå slår forskarna själva fast: ”Utan certifikat hade de kraftverken aldrig byggts. Utan certifikat hade vi helt enkelt fått en annan tidsbana för utbyggnaden av förnybar elkraft, där teknologisk utveckling hade sänkt kostnaderna över tiden.”

Men tidsfaktorn är ju en del av problemet. Mot bakgrund av den akuta klimatkrisen framstår det som ett märkligt förhållningssätt. Varför ska Sverige, som har fantastiska förutsättningar för förnybar el, försena utbyggnaden och låta andra länder stå för notan? Vi kan bättre än så.

Charlotte Unger Larson

Vd, Svensk Vindenergi