”Locka hit den elintensiva industrin istället”

2016-04-04 09:55  
Bodens vattenkraftverk i Bodån. Foto: Magnus Liljegren / All Over Press Foto: Magnus Liljegren / All Over Press

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Det vore mer förnuftigt att värna om vår elproduktion och istället locka hit grannländernas elintensiva industrier, skriver Eric Andersson, Elnätsupproret.

Sverige har sedan urminnes tider haft god tillgång till effekt och energi och är näst efter Norge det land som har minst miljöpåverkan från sin elproduktion. Den huvudsakliga produktionen sker i norra Sverige och vårt stamnät är byggt för att, med lite råge, tillgodose hela vårt inhemska behov.

Våra grannländer kör huvudsakligen med fossileldade och väderberoende kraftverk. Dyrt och instabilt, och när den väderberoende inte levererar efter faktiska behovet förlitar man sig på att Sverige, som med god tillgång till vatten- och kärnkraft, skall lösa problemet. Detta kräver dock betydligt bättre överföringskapacitet än vad nätet är byggt för.

Med risk för elbrist i södra Sverige, speciellt under kalla vinterdagar när förbrukningen var hög och överföringsförmågan till södra Sverige närmade sig maxkapacitet, begränsade tidigare det statliga affärsverket Svenska Kraftnät (SVK) exporten till Danmark. Dansk Energi protesterade hos EU och på förekommen anledning infördes 2011-11-01 elområdena. Detta med syfte att tydliggöra var i nätet förträngningarna uppstår samt för att isolera ett högre och motverkande pris på el i området mot landsgränsen, SE4.

Lite krasst kan man säga att landgränsen flyttades in i landet. Enligt energiministerns uttalande i riksdagen den 8 mars var detta inte ett politiskt beslut av Sveriges Riksdag, utan något Sverige hade att rätta sig efter på grund av EU. Den vid inträdet i EU utlovade subsidiaritetsprincipen gällde alltså inte längre.

Eftersom vi har marginalprissättning på el är det alltid högsta priset, oftast grannlandets, som blir gällande inom det isolerade området, vilket betyder att SE4, alltid blir ”Svarte Petter”. Merkostnaden som belastar SE4:s konsumenter (hitintills ca 2 mdr) går till SVK, som har till uppgift att bygga ut stamnätet just för att klara högre överföring, även för export.

Vad man inte berättar är, att när SVK någon gång i framtiden har byggt bort flaskhalsarna i stamnätet, kommer det höga elpriset att gälla i hela Sverige. Elproducenterna jublar naturligtvis för att priset generellt går upp, vilket även krävs för att få lönsamhet i den nybyggda elproduktionen. Adderar vi sedan problemet med att Regeringen belagt svensk kärnkraft med straffskatter, vars syfte är att göra denna så olönsam att ägarna ska tidigarelägga utfasning av densamma, blir det inte bättre.

Signalen har inte låtit vänta och ägarna har redan flaggat upp för stängning av flera reaktorer, och detta utan fullgott alternativ. Även vattenkraften är under lupp, och man vill belägga denna med konstruerade kostnader. Detta faktum gör att även Sverige i framtiden och under stundom kommer lida brist på såväl effekt som energi.

Politikerna tror sig lösa detta genom bra överföringskapacitet mellan länderna med mottot: ”det blåser alltid någonstans”. Oavsett rätt eller fel, så måste befintligt nät då byggas om för att ena stunden klara transport av mycket stora flöden, till att nästa stund transportera minimalt eller i värsta fall inget. Ombyggnaden av nätet innebär enorma kostnader, vilka obönhörligen kommer att hamna på den svenska elkonsumentens räkning med påföljd av stor påfrestning i hushållsekonomin, vilket ytterst drabbar köpkraften i landet.

Värst av allt kommer den konkurrensfördel svensk industri så väl behövt, och fortlöpande behöver med polcirkeln rakt genom landet och med vatten som handelshinder runt övriga delar, att raderas ut. Utan den konkurrensfördelen finns inget som binder den elintensiva industrin till Sverige, som istället kommer att dra sig närmare kunden.

Det paradoxala i sammanhanget är att kunden finns i de länder vars elproduktion belastar miljön värst.

Sammanfattat betyder detta att energiomställningen är kontraproduktiv för såväl Sverige som industrination, som för den globala miljöbelastningen.  

Svenska Elnätsupproret undrar därför om det verkligen var detta våra politiker ville åstadkomma med energipolitiken? Om det inte vore mer förnuftigt att värna om våra konkurrensfördelar och istället locka hit grannländernas elintensiva industrier?

Elen är fortfarande billig i Sverige men kostnaden för ombyggnad av en, under rådande förhållanden, fungerande distribution, samt att regelverket för nät och överföring ger nätbolagen rätt att skörda osedvanligt höga vinster, gör att konkurrenskraften för svensk industri raderas ut.

En skada för Sverige som blir mycket svår att reparera.

Eric Anderzon

Svenska Elnätsupproret

Mer om: Debatt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt