Ledare - Hans Strandberg: Vi skriver ej på glättat papper

Jag fick en påkostad och färgglad trycksak i posten i förra veckan. Den heter "Mångfald", hårdlanserar en svensk region och är alldeles fullmatad av PR-makarnas lockrop. Här talas om ett dynamiskt näringsliv, ett levande kulturliv, en internationell atmosfär, ett varierat boende, hightech-profil, två internationella city-flygplatser, förnämlig logistik, ledande entrepre-nörsutbildning, en hel hoper avknoppningsföretag, hög konkurrenskraft, strategiskt läge, spjutspets-kompetens. Dessutom en av Sveriges nöjes- och restaurangtätaste gator. Vilket ställe! När går nästa tåg dit? Jag får rätt många reklamutskick - om allt från nya fantastiska datorminnen till nya stålprocesser - men det här lockade lite särskilt, eftersom jag kunde jämföra lockorden med de slutsatser som Ny Teknik i detta nummer drar för samma region. Trycksaken lanserar "Fjärde storstadsregionen" - de två "tvillingstäderna" Linköping och Norrköping - som ett alternativ till Stockholm, Göteborg och Malmö. Ny Teknik granskar den högtekniska regionen som nummer två (förra gången var det Luleå) av elva i vår ambitiösa artikelserie "Växtkraft". Bortom PR-broschyrerna har jag aldrig hört en linköpings- eller norrköpingsbo kalla sin närmsta stadsgranne för "tvilling", däremot har jag hört ett antal varianter på öknamn. Och när vi värderar regionen efter Kompetens, Kreativitet, Kapital och Klimat blir resultatet sammantaget - medelmåttigt. Det kan tolkas både som att regionen har en tydlig bredd utan särskilt många svaga sidor, men också som att den inte sticker ut särskilt mycket och därför kanske inte blir så intressant. "Fjärde storstadsregionen" är ytterligare ett exempel på hur krafterna koncentreras i Sverige, för att skaffa högteknisk konkurrenskraft av europeisk klass. Det ska bli intressant att fortsätta följa sammanfogningen av de gamla rivalerna. Under tiden gläder jag mig åt att det fortfarande är skillnad mellan seriös journalistik och reklam.