Ledare - Hans Strandberg: Om att resa sig och satsa nytt

Jag tror att den plats där man kysser någon första gången alltid finns i ens hjärta - även om den råkar ligga i en slags blindtarm på den svenska kartan. Så är det för mig med Olofström och Blekinge, och hon hette Åsa. Hans Strandberg, chefredaktör Jag bodde på nästan högsta punkten i köpingen (finns det ordet i dag?), men tränade simning sex dagar i veckan längst ner i byn. Så det var trist cykelläge hem på kvällen. Jag pustade alltid ut vid järnvägsbron, och räknade hur många vagnar med bilkarosser som drog iväg mot Volvo i Göteborg, en stad som låg ganska långt bort för en tolvåring. Karlskrona låg lite närmre men kändes ändå gigantiskt mycket större och häftigare, och där fanns ju Varvet och alla militärerna. Ronneby däremot var för mig mest en jättelik bassäng där jag en kylig sommarkväll lyckades bli trea i Blekingiaden på 100 meter fritt. Jag fick en nål som pris. Det var 1960-tal och alla kurvor pekade uppåt, verkstadsindustrin gick för fullt, varvet byggde båtar, i Olofström trycktes det ut Volvokarosser och kastruller i en rasande ström. Jag flyttade men har burit med mig landskapet, och lidit med det när jag läst om nedläggningar och hög arbetslöshet. "Tidningsrubrikerna har aldrig varit så svarta som i slutet av 1980-talet. Kris. Det var bara förnamnet", skriver Tage Dolk i sin nyutkomna bok "Fånga vinden - en klokbok för tillväxt". Dolk är en av eldsjälarna bakom Blekinges revansch, bakom landskapets intåg i kunskapssamhället och bakom satsningen på Telekom City. Karlskrona-Ronneby blev ett centrum för it-tillväxten, vilket var alla tiders under uppblåsningen av bubblan, men hemskt trist när den sprack. Nu är regionen på väg upp ur det svarta hålet, för att försöka ta en plats i en nymornad it-expansion. Det kan bli ganska tufft enligt Ny Tekniks rankning av regionen i det tredje avsnittet av vår prisade artikelserie "Växtkraft". Tillåt mig ändå sätta en hundring på ny framgång - om inte annat av helt personliga skäl.