Ledare - Hans Strandberg: En jäv-likhet som går igen

Hans Strandberg Det är snart tio år sedan jag och en kollega hårdgranskade en professor som var stor anslagstagare hos dåvarande Medicinska Forskningsrådet, satt i dess styrelse och också i den kommitté som delade ut pengar inom just hans område. Vi, två envetna vanliga murvlar, dristade oss till att antyda att det kunde handla om jäv, ett ord som på den tiden verkade fullständigt obekant för den samlade svenska forskareliten. Historien blev extra pikant av det faktum att professorn inte forskade för sina anslag. Det blev kort sagt ett jävla liv, hela MFRs styrelse avgick, känslorna var upprörda men så småningom lade sig lugnet. Och frågan är om det inte fortfarande är lugnt. Har inget hänt på tio år? Man blir i alla fall brydd när man läser Marie Feuks artikel om systemet i Vetenskapsrådet. Huvudsekreteraren för naturvetenskap och teknik är en av de tio som fått mest anslag, och det under ett år när det blivit mycket tuffare att få pengar från rådet. Det är klart att huvudsekreteraren går ut ur rummet när hans projekt diskuteras, men hans after-shave stannar kvar. Och precis där ligger problemet. Jäv handlar om att du själv genom din ställning eller genom släktingar, vänner och kolleger kan påverka ett beslut i en riktning som gynnar dig. När allt mer handlar om att gynna forsknings-eliten blir det extra viktigt att hålla hårt på moralen. Vetenskapsrådets huvudsekreterare ska vara aktiva forskare, det kräver både regering och forskare. Men då ska han eller hon inte rimligen söka pengar hos sig själv - som det är i dag - utan förstås ha en binge pengar som hör till själva ämbetet. Det finns säkert de som tycker en sådan ordning är orättvis - varför ska inte han/hon granskas som all andra - men jag tycker det är en larvig och småskuren invändning. Om alla vet att en huvudsekreterare automatiskt får pengar, då blir det inget snack efteråt - och dessutom kanske det blir attraktivt bland svenska forskare att söka just den posten.