”Håller med om behovet av strategi”

2015-02-03 15:35  

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

SLUTREPLIK. Jag håller med mina kritiker i mycket av det de vill tillföra. Men ingen av er tycks vara intresserade av frågan om kostnadstäckning i ett land med Sveriges förutsättningar. Och det är illa att Naturskyddsföreningen inte ger läsarna ett objektivt underlag i sin bok ”Solkraft”, svarar Per Kågeson.

Mina invändningar mot Naturskyddsföreningens alltför glättiga bild av svensk solkraft gjorde att jag fokuserade på svårigheter och begränsningar. Utrymmet medgav inte möjlighet att gå in på alla detaljer.

Det är rätt att solenergi har högst areaverkningsgrad av de förnybara energislagen, att tekniken är ljudlös och att den i hög grad kan integreras utan att ytterligare mark tas i anspråk.

Jag borde ha nämnt att upptag av diffus strålning i motsats till den direkta solinstrålningen är ganska oberoende av solcellernas placering. Erfarenheten av min egen solcellsanläggning (på sommarstugan) är dock att det diffusa bidraget är litet jämfört med effekten av det direkta solinflödet.

Men vinkeln mot solinstrålningen spelar roll. Det framgår av Elforsks bedömning att solföljare kan öka produktionen med 30-40 procent. Skuggning är ett problem, främst under höst och vår, och särskilt för lågt belägna tak och fasader som påverkas av träd och grannfastigheter.

Det är illa att Naturskyddsföreningen på 175 sidor inte ville använda en enda sida till att ge läsarna ett objektivt underlag som skulle ha gett dem möjlighet att fatta underbyggda beslut. Ekonomiskt blir skillnaden stor om de lokala förutsättningarna medger ett optimalt utbyte än om man bara får ut 60-70 procent.

Ingen av mina kritiker tycks vara intresserade av frågan om kostnadstäckning i ett land med Sveriges förutsättningar. Problemet med avtagande marginalnytta och sjunkande intäkter vid stigande bidrag från sol och vind i Nordvästeuropas elsystem analyseras av Lion Hirth i senaste numret av The Energy Journal.

Hirth finner att den optimala andelen för solkraft är mindre än 4 procent även i fall där man antar att kostnaden faller med 60 procent från dagens nivå.

Det beror på att värdet av produktionen sjunker snabbt när utbudet av solel blir så stort att solkraft på allvar börjar konkurrera med solkraft.

Kraftvärmen har god tidsmässig överensstämmelse med efterfrågan på el och skulle kunna byggas ut och effektiviseras för högre produktion. Den utgör ett bra komplement till vind- och vattenkraft. Peter Fritzson pekar på möjligheten att sommartid ersätta biobränslen i fjärrvärmesystemen med el. Men varför ta omvägen över el och värmepumpar om det bara är tappvarmvatten som ska produceras? Det kan alternativt ske med solvärme. Lagring av solvärme för användning vintertid, kanske i kombination med markvärmepump, är en annan möjlighet att utnyttja solenergi.

Henrik Zetterström tror att betydligt mer vatten kan sparas från sommar till vinter i de svenska vattenkraftmagasinen, men bolagen eftersträvar redan ett optimalt utnyttjande. Med nuvarande vattendomar måste man under ett normalår i genomsnitt använda ca en tredjedel av vattenkraftverkens installerade effekt under sommarmånaderna. Det motsvarar ca 40 procent av sommarens effektbehov.

Henrik Zetterström har däremot rätt när han poängterar att undvikande av elskatt när man producerar för eget bruk inte är en subvention. Jag valde en olycklig formulering, men det framgick att jag inte anser att denna fördel är samhällsekonomiskt felaktig. Zetterström och jag tycks också vara överens om att nettodebitering/nettoavräkning bör utformas så att transaktionen tar hänsyn till det faktiska värdet av leveransen respektive uttaget.

Jag vidhåller emellertid att frågan om de långsiktiga effekterna av subventioner av solkraft (och andra former av energi) behöver diskuteras. I sin replik på Naturskyddsföreningens krav på statligt stöd till mikroproducenter gör Ibrahim Baylan (Sydsvenskan 21.1) en mycket långtgående utfästelse genom att lova att: ”Det ska vara enkelt och lönsamt att producera sin egen el”. Han har uppenbarligen inte funderat över de potentiella konsekvenserna för statskassan och konkurrensen mellan olika typer av elproduktion av ett sådant löfte.

Jag håller med Jan-Olof Dalenbäck om behovet av en väl underbyggd strategi för utnyttjandet i Sverige av solenergi. Den bör bygga på en förutsättningslös analys av hur olika former av förnybar elproduktion bäst kan samverka för att klara behoven vid olika tider på året.

I boken Farväl till kärnkraften (2014) har jag själv gjort ett försök till en sådan analys men mycket återstår. Låt oss hoppas att Energikommissionen, kanske i samverkan med IVA:s projekt Vägval el, kan ge oss det beslutsunderlag som behövs.

Per Kågeson, fil.dr i miljö- och energisystemanalys

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt