Opinion
Gör inte om gamla bilmisstag
Subventioner och statsstöd kan tillfälligt hålla kvar gammal teknik. En klokare väg för framtiden är att kunna erbjuda världen lösningar för energisnåla, smidiga person- och godstransporter med minimal miljöpåverkan. Det anser Karin Svensson Smith riksdagsledamot trafikutskottet (mp) om regeringens bilforskningspaket.
Regeringen vill anslå ytterligare 3 miljarder till bilforskning. Redan i dag läggs cirka tre fjärdedelar av anslagen för transportforskning på utveckling av personbilar, medan kollektivtrafik, sjöfart mm får slåss om återstoden. Transportsektorn kräver ständigt mer energi och den energi som idag används till kommer 95 procent från oljeprodukter. De flesta med en hygglig omvärldsorientering drar den korrekta slutsatsen av detta, nämligen att det behövs mer kunskaper om hur godstransporterna ska bli klimatsmartare, hur kollektivtrafiken ska fungera bättre och om hur trafiken ska organiseras i ett katastrofläge där en snabb utfasning av oljeanvändningen blir nödvändig. Men regeringen gör tvärtom. Den vill använda en ännu större andel av transportforskningen till bilindustristöd.
De senaste veckornas bank- och finansturbulens har lett till att fler vill förlita sig på staten. Vänsterdebattörer föreslår att staten borde gå in i Volvo. Några få borgerliga debattörer, t ex Johan Norberg från en nyliberal tankesmedja, tycks mena marknadskrafterna bäst löser problemen utan statlig inblandning. Men de allra flesta, oavsett blocktillhörighet, försöker överbjuda varandra om vem som är beredd att ge bilindustrin störst stöd. Uttalanden om vad som konkret ska göras för de varslade bilarbetarna är häpnadsväckande lika oavsett vänsterhögerdimension; ökade resurser till arbetsförmedlingen, fler omskolningsmöjligheter och större anslag till fordonsforskning. Frågan är dock vilka nya jobb som kommer att finnas att förmedla, vad människor ska omskola sig till och huruvida det går att rädda bilföretag i Sverige med mer forskning.
