”Föråldrade lagar bromsar nya gentekniken”

2019-12-11 07:00  
Staffan Eklöf Fil. Dr. i cell- och molekylärbiologi, riksdagsledamot (SD)

Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

DEBATT. Reglerna för genmodifiering är kraftigt föråldrade. Men istället för att pressa på för modernare regler i EU som tillåter viktiga innovationer som gensaxen Crispr, intar regeringen en avvaktande hållning, enligt Staffan Eklöf (SD).

Användning av genteknik och genmodifierade organismer (GMO) styrs av EU-gemensamma regler, som ska se till att endast säkra tillämpningar kommer ut på marknaden. Dessa regler fokuserar på modifieringstekniken som använts istället för vilka egenskaper den förändrade organismen har fått genom förädlingsinsatsen. Det skapade redan från början problem, som sedan har ökat i takt med den snabba teknikutvecklingen inom modifiering av organismer. Definitioner och avgränsningar är nu kraftigt föråldrade.

Teknikutvecklingen har resulterat i flera nya tekniker. Vissa av dem kan redigera organismers arvsmassa precis där man vill och så lite som att ändra en enda förutbestämd DNA-bas, så kallade genomredigeringstekniker, till exempel Crispr/Cas9. De potentiella tillämpningarna till samhällets fromma är många.

Teknikerna ska regleras

Till följd av teknikutvecklingen behöver det avgöras om de nya teknikerna ska omfattas av unionens gentekniklagstiftning. EU-domstolen har kommit med ett avgörande som har tolkats som att alla nya tekniker ska regleras, även de som inte skapar en ny förändring, utan densamma som gamla mutationstekniker skapar vilka inte behöver regleras.

De lovande teknikerna kommer därmed troligen inte att användas i EU. Prövningen under gentekniklagstiftningen är nämligen utformad för komplicerade genmodifierade växter och är mycket kostsam tar lång tid och utfallet är osäkert på grund av politiska skäl.

Osynlig skillnad

Ett dåligt fungerande regelverk gör att nya, säkra växtsorter som skulle kunna utveckla jordbruket inte blir verklighet. EU:s och svenskt lantbruks konkurrensförmåga försämras gentemot omvärlden. Handeln med foder- och livsmedelsprodukter försvåras av de olika juridiska ställningstagandena i EU och andra länder och det faktum att man i laboratorium inte kan analysera skillnaden mellan växtprodukter producerade med vissa nya tekniker och gamla, undantagna mutagenestekniker.

Lantbruket förlorar viktiga verktyg för lönsamhet och miljövänlighet. Kanske missar vi en central lösning för klimatet? Även forskningen hämmas.

Lagstiftningen måste kunna göra skillnad på olika organismer som tas fram med tekniker som ändrar arvsmassan. Små enkla förändringar måste kunna hanteras smidigt utan större informationskrav, medan komplicerade förändringar ska undersökas noga. Risknivån bör alltså styra regleringen, inte vilken teknik som har använts. Det skulle göra att osäkra GMO inte kommer ut på marknaden, medan säkra gör det.

Orimliga regler

Miljö- och jordbruksutskottet och en majoritet i riksdagen pekade på det orimliga i dagens regelverk och gav regeringen ett tillkännagivande i våras om att regeringen bör arbeta för en moderniserad och teknikneutral gentekniklagstiftning. Alltså, ett uppdrag att påbörja och driva på processen på EU-nivå för att få till stånd den önskade ändringen. SD, M, KD, L och C stod bakom det tillkännagivandet.

Jag följde upp ärendet med en interpellationsdebatt den 1:a oktober i år. I och med Miljöminister Isabella Lövins (MP) uttalande under interpellationsdebatten om att även regeringen vill ha en teknikneutral lagstiftning har nu sju av åtta av riksdagens partier bestämt att det är det Sverige vill ha. Det massiva stödet bakom regeringen gör att Sverige kan ha ett nytt självförtroende i EU-arbetet. För det är i EU som frågan kommer att avgöras.

Endast en åtgärd

Men i interpellationsdebatten förklarade regeringen att den enda åtgärd som regeringen kommer att vidta är att stödja ett förslag från det finska ordförandeskapet att uppmana Europeiska kommissionen att ta fram en studie om nya genteknikers ställning enligt unionslagstiftningen. Tanken är rimligen att finna en gemensam problembeskrivning för medlemsstaterna och kunna använda den som startpunkt för förändringsarbetet. Problemet är bara att rapporten föreslås levereras 30 april 2021 och att regeringen inte tänker göra något till dess.

I ljuset av de uppenbara problemen med nuvarande lagstiftning och det starka stödet är det förvånande och bekymmersamt att regeringen intar en avvaktande inställning.

Regeringen borde under tiden ha bilaterala möten med EU-kommissionen, verka för att forskare och näring möter beslutsfattare i EU, söka allianser bland andra medlemsstater och diskutera med de medlemsstater som är negativa, för att finna lösningar som kan fungera för dem. Alltså allt det man gör när man vill ha igenom något som är regeringens ansvar.

Staffan Eklöf Fil. Dr. i cell- och molekylärbiologi, riksdagsledamot (SD)

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt