Opinion

”Åldrande reaktorer innebär nya utmaningar”

DEBATT. Kraftig korrosion i Ringhals bottenplåt och läckande tätning i Forsmark är exempel på ålderskrämpor i kärnkraftreaktorerna. Materialdegradering kan orsaka komplexa problem och kräver en nationell handlingsplan, skriver Michael Knochenhauer, Strålsäkerhetsmyndigheten.

Reaktorägarna har beslutat om nedläggning av fyra reaktorer och avser att driva de övriga sex reaktorerna vidare. Utifrån den förändrade energimixen som anges i energiöverenskommelsen, 100 procent förnybar elproduktion 2040, kommer dessa reaktorer att spela en viktig roll i energisystemet. Men det förutsätter att de drivs säkert. Åldrande reaktorer innebär nya utmaningar, både för Strålsäkerhetsmyndigheten och för kraftbolagen.

Kraftbolagen har det fulla ansvaret för att uppfylla alla krav och för att de åldrande reaktorerna drivs på ett säkert sätt, och Strålsäkerhetsmyndigheten har en viktig roll genom kravställning och tillsyn.

Givetvis finns det utmaningar, men även tecken på att vi är på rätt väg. I en nyligen avslutad EU-granskning av åldringshanteringen i de svenska kärnkraftverken blev utfallet övervägande positivt.

De senaste åren har inneburit stora förändringar för kärnkraften i Sverige. En turbulent tid, där först förberedande arbeten för ny kärnkraft avbröts och kort därefter beslut fattades om nedläggning av reaktorer.

I juni 2016 slöts energiöverenskommelsen, som skapade en tydlighet om de framtida förutsättningarna . Detta möjliggjorde beslut om stora investeringar hos kraftbolagen för att uppfylla Strålsäkerhetsmyndighetens krav på ytterligare höjning av säkerhetsnivån. Allteftersom energiöverenskommelsen genomförs ökar andelen förnybar energi gradvis, samtidigt som kärnkraften förblir i drift parallellt.

Ägarna har meddelat att de tänker driva de sex yngsta reaktorerna i upp till 60 år. Åldrande reaktorer ställer krav på förutsättningar för säker långtidsdrift. Här har både kraftbolagen och Strålsäkerhetsmyndigheten ett ansvar, kraftbolagen att se till att driften förblir säker och uppfyller alla krav, oavsett reaktorernas ålder, Strålsäkerhetsmyndigheten för att:

• Upprätthålla moderna krav i takt med nya erfarenheter och kunskaper.

• Bidra till en gynnsam utveckling av nationell kompetens inom strålsäkerhetsområdet.

• Anpassa tillsynen av kärnkraftverken till en situation med åldrande kärnkraftverk.

Åldrande anläggningar innebär utmaningar och kräver anpassning av myndighetens tillsyn. Komplexa åldersrelaterade fel på grund av materialdegradering är ett exempel. Den exakta orsaken kan i dessa fall vara mycket svår att bestämma. På senare år har myndigheten noterat en viss ökning av sådana fel. I flera reaktorer har det identifierats skador som medfört mindre läckage inom eller genom reaktorinneslutningarna. Exempel är läckage i en tätning inom Forsmark 1:s inneslutning och kraftiga korrosionsangrepp i bottenplåten i Ringhals 2:s inneslutning.

Myndigheten har sedan flera år en ökad beredskap att hantera denna typ av granskningar, som kan bli mycket omfattande och kräver djup kompetens inom många sakområden. För myndigheten är det viktigt att försäkra sig om att reaktorn efter genomförda reparationer har fullgoda barriärer och fullt ut uppfyller krav gällande tillåtna utsläpp. Annars kan den inte tillåtas återstarta.

Internationellt finns en samsyn att existerande kärnkraftreaktorer så långt som möjligt och rimligt ska leva upp till kraven på nya reaktorer, och både tillståndshavare och myndigheter ska arbeta för att ständigt förbättra säkerheten. Kärnkraftverken kan därmed i praktiken ses som säkrare i dag än de var när de byggdes, bland annat på grund av 80-talets krav på haverifilter och 00-talets striktare föreskriftskrav på tålighet mot bland annat bränder i anläggningen, vilket ledde till stora moderniseringsprojekt.

Som resultat av EU:s stresstester efter olyckan i det japanska kärnkraftverket Fukushima Dai-ichi pågår mycket omfattande åtgärder. Många har genomförts och den viktigaste och mest omfattande åtgärden, byggande av system för oberoende härdkylning, ska vara slutförd senast år 2020.

I augusti 2017 implementerades EU:s kompletterade kärnsäkerhetsdirektiv (2014/87/Euratom) i svensk lagstiftning. Direktivet ställer krav på bland annat ständiga säkerhetsförbättringar och minimering av konsekvenser för omgivningen vid haveri. Det kräver också att medlemsländerna vart sjätte år ska genomföra en bedömning av ett särskilt tema kopplat till kärnsäkerhet.

Som första tema valdes åldershantering vid kärnkraftsreaktorer. Slutrapporten publicerades i oktober 2018 och visar att Sveriges kärnkraftverk har en åldershantering som står sig väl i internationell jämförelse. Några förbättringsområden har identifierats, och kommer att hanteras inom en svensk nationell handlingsplan.

Vägen framåt kräver åtgärder. De senaste åren har det gjorts stora arbeten med att uppdatera myndighetens föreskrifter för att skapa en kravbild som kan fungera flera decennier framåt. Det nationella kompetensläget har nyligen analyserats grundligt inom ett regeringsuppdrag. Utredningen visade att Sverige riskerar att stå utan nödvändig kunskap bland annat inom områdena svåra haverier och reaktorteknik.

Åtgärder har föreslagits och i väntan på beslut från regeringen om dessa har Strålsäkerhetsmyndigheten påbörjat arbetet inom sitt ansvarsområde, däribland att bidra till ökad nationell samverkan för att upprätthålla kompetensen inom strålsäkerhetsområdet. Slutligen har tillsynen anpassats till att hantera den situation som kommer med åldrande reaktorer. Säkerheten ska upprätthållas och utvecklas.

Michael Knochenhauer, avdelningschef, Strålsäkerhetsmyndigheten