Liten risk att krocka med skrot i rymden

2016-03-08 05:00  

TEKNIKFRÅGAN. Vilken utrustning använder man för att lokalisera och framför allt för att undvika rymdskrot i omloppsbana kring Jorden? Ny Tekniks läsare förklarar.

Läsarfråga:

Hur gör man för att hålla koll på och undvika kollision med de stora mängder rymdskrot som cirkulerar runt jorden? Och kan det på något sätt oskadliggöras? /SVEN

 

Svar: Rymden är stor och kollisionsrisken är liten. Till och med stora ISS gör bara små korrigeringar någon gång per år för chanser över 1/10 000. Det går att se objekt ner till ett par millimeter i storlek med radar/lidar men man följer bara aktivt objekt över ett par centimeter i storlek. Det är för många objekt att följa annars.

/CHRISTIAN

 

Svar: Så liten är den inte, Iridium 33 och Cosmos 2251 blev pulvriserade.

/CORVUS KRAX

 

Svar: Radarvågor och laserljus som reflekteras kan ge en mycket exakt avståndsangivelse. Gemensamt för radar och lidar är att man detekterar reflektionen av de elektromagnetiska vågor som man skickat ut och inte exempelvis solljus som reflekterats av rymdskrot.

Om man använder teleskop i stället måste minst två teleskop på olika platser mäta exakta vinklar. Å andra sidan går det åt mycket laserljus för att skanna av en stor yta efter små objekt som kanske inte reflekterar så bra.

Radar på långa avstånd, för att detektera små objekt, behöver också mycket energi i form av radiovågor. Därför borde det vara bättre att skanna rymden närmast jorden med teleskop. Sedan kan man möjligen använda laser eller radar för att fastställa exakt position och hastighet.

Det mesta som kommer in i atmosfären från en omloppsbana runt jorden brinner upp, det vill säga förgasas och till viss del även oxideras. När satelliter kraschas på kontrollerat vis brukar man dock försöka göra detta över folktomma platser.

En större fara är att rymdskrot åker in i satelliter eller annat rymdskrot, splittras och att det splittrade rymdskrotet orsakar ytterligare kollisioner. I princip allt som människor satt i omloppsbana runt jorden kommer förr eller senare ner. För banor långt ut från jorden tar det dock mycket lång tid. Geostationära satelliter finns i en och samma bana runt jorden, fast på olika platser i omloppet.

För alla aktiva, kontrollerbara satelliter finns noggranna beräkningar för att de inte ska kollidera med varandra eller med något större rymdskrot.

/ ERIK BENGTSSON

 

Svar: Skrotrester uppe i rymden har väl samma fart och riktning som satellitens omloppsbana? Tycker krockrisken förefaller minimal. Levande och dött skrot flyger inte kors och tvärs där uppe, utan håller på ett ungefär samma riktning och hastighet. Risken är väl lika stor, eller till och med större, att bli bombad av rymdskrot nere på jorden?

/MULLE OMAR

 

Svar: Astronauterna på ISS har fått söka skydd när rymdskrot kommit farligt nära. Och 2009 krockade en amerikansk kommunikationssatellit med en gammal rysk militärsatellit. Följden blev ett moln av skrot. Men flera länder snickrar på lösningar för att städa upp i rymden. Japanerna testar att skicka upp ett nät med magnetfält. När nätet är fullt sänks det mot jorden och brinner upp i atmosfären. En stråle från en laserkanon på jorden ska skjuta sönder gammalt rymdskrot.

/ALEX

 

Har du nya intrikata frågor? Mejla till teknikfragan@nyteknik.se

 

Följ Ny Teknik på Facebook!

 

Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev!

Cecilia Laurén

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt