Lättare välja rätt vrak att rädda

2015-02-03 05:30  

Många fartygsvrak runt Sveriges kuster rostar sönder och riskerar att börja läcka olja. Frågan är bara när olyckan kommer att ske. Ett riskbedömningsverktyg som utvecklas ska svara på den frågan.

Cirka 20 000 vrak ligger i svenska vatten. Av dessa bedöms 2 700 som potentiellt miljöfarliga med olja eller andra miljögifter kvar ombord.

Institutionen för Sjöfart och marin teknik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg har fått i uppdrag att vidareutveckla ett verktyg, kallat Vraka, för riskbedömning av vrak. Genom att mata in kända parametrar om fartyg och omgivande miljö ska modellen räkna fram hur stor sannolikheten för läckage är inom en viss tidsperiod. Docent Ida-Maja Hassellöv leder projektet.

– Vår modell blir unik eftersom den är baserad på ISO-standard för riskbedömning och tar hänsyn till fler parametrar än den handfull beräkningsmodeller som i dag används världen över. Vi har redan blivit kontaktade av flera länder runt Östersjön som är intresserade, säger hon.

Fyra vrak ingår i metodutvecklingen: valkokningsfartyget Skytteren utanför Måstekär, fiskefartyget Thetis norr om Smögen, lastfartyget Altnes utanför Falkenberg och bulkfartyget Villion utanför Simrishamn.

Med hjälp av dykare, undervattenskameror, strömmätare och annan teknik har en rad faktorer undersökts på och kring vraken. Det handlar om exempelvis oljemängd, plåttjocklek, korrosionsstatus, bottenförhållanden, skredrisk, salthalt och vattentemperatur. Man tar även hänsyn till känsligheten i den omgivande miljön.

– Risken är alltid lika med sannolikheten för utsläpp gånger effekterna av ett läckage. När olja når land ökar saneringskostnaderna rejält, säger Ida-Maja Hassellöv.

Avgörande för riskbedömningen är att ta reda på om olja finns kvar ombord och i så fall i hur stor mängd. Olja kan finnas i såväl last- som bränsletankar.

– Det finns mätutrustning, så kallad neutron back scattering-teknik, som man fäster utanpå skrovet och som läser av hur stora vätskevolymer som finns bakom plåten. Men utrustningen kan inte se om det är enbart vatten eller bara olja ombord, vilket är en stor brist. Några företag håller på att försöka utveckla tekniken och vi hoppas att de snart kommer med en lösning, säger Ida-Maja Hassellöv.

Viktigt i sammanhanget är också att bedöma med vilken hastighet vraken rostar, påpekar en av projektets korrosionsexperter, Ulf Sender vid Swerea Kimab (tidigare Korrosionsinstitutet).

– Generellt är korrosionshastigheten för stål i havsvatten 0,1 millimeter per år. Men ett skeppsvrak som ligger delvis nersjunket i bottensediment är en mer komplicerad situation. Variationer i syrehalt och salthalt liksom stål i kontakt med mer ädla metaller är faktorer som kan leda till en betydligt högre korrosionshastighet lokalt, säger han.

Verktyget Vraka ska användas för att ge staten bättre kontroll över de förlista fartyg som ligger på svenskt vatten och som underlag till en prioriteringslista över saneringsinsatser. Att man inte beslutar att tömma alla sjunkna skepp på giftiga ämnen omgående beror på de mycket höga kostnaderna för sanering.

Exempelvis landade finska statens slutnota för tömningen av Estonias bunkertankar på 26,9 miljoner kronor för 230 kubikmeter. För saneringen av drygt 400 kubikmeter av 50 år gamla Park Victory fick Finland betala nästan 40 miljoner.

Att undersöka vilka fartyg som är värda att sanera kan spara stora belopp.

– För några år sedan sanerades tankfartyget Solar 1 som sjunkit på 700 meters djup utanför Filippinerna. Insatsen kostade flera hundra miljoner kronor på grund av det stora djupet, men när man väl tömde henne visade det sig bara finnas en kubikmeter olja kvar ombord, säger Ida-Maja Hassellöv.

Inom arbetsgruppen för skeppsvrak har även möjligheten att utveckla metoder för att fördröja korrosionshastigheten på de sjunkna fartygen diskuterats. Då skulle planeringstid och saneringsinsatser vid behov kunna förlängas.

Den insamlade datan från de undersökta vraken är under analys. Under året ska systemet testköras, förfinas, valideras och göras mer användarvänligt. Den 31 oktober planeras Vraka vara klart att tas i bruk.

2030 ska samtliga skeppsvrak på svenskt vatten vara kartlagda och riskbedömda. Enligt rapporten ”Miljörisker sjunkna skeppsvrak” som kom i höstas förutsätter det dock att staten ökar anslagen till berörda myndigheter med 10 till 15 miljoner kronor.

Linda Sundgren

Mer om: Vrak

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer