Forskarna eniga efter infekterat bråk om koldioxidlagring

2016-12-12 14:31  
Debatt om bio-CCS i Göteborg. Från vänster Anders Ådahl, Chalmers, Lars Rydén, Uppsala universitet, Elisabeth Undén, Miljöpartiet, samt Anders Lyngfelt och Fiilip Johnsson från Chalmers. Foto: Linda Nohrstedt

Koldioxidlagring har orsakat en infekterad forskardebatt på tidningssidorna på sistone. Men när kombattanterna möttes i Göteborg i fredags förbyttes bråket i enighet.

Debatten tog sin början i oktober när flera forskare från Uppsala, KTH och SLU skrev på DN Debatt om klimatavtalet från Paris, som kräver så kallade negativa utsläpp. Forskarna hävdade att tekniken för detta är oprövad och delvis okänd.

En teknik för negativa utsläpp kallas för bio-CCS och innebär att växter, som redan har tagit upp koldioxid från atmosfären, eldas upp. Den koldioxid som frigörs fångas upp och lagras i berggrunden. Samtidigt planteras nya växter som fortsätter att absorbera koldioxid. På så sätt kan man ”ta tillbaka” gamla utsläpp från atmosfären.

Forskarna menade att så stora negativa utsläpps krävs att bio-CCS blir ett oöverblickbart och troligen riskabelt experiment. I stället förordade de en snabbare minskning av utsläppen till atmosfären.

Inlägget ledde till upprörda känslor på Chalmers, där en del CCS-relaterad forskning bedrivs. Filip Johnsson, professor i uthålliga energisystem, skrev i en replik att slutsatserna var ologiska. Anders Lyngfelt, professor på Chalmers, följde efter med en artikel där han kallade Uppsalaforskarnas argumentation för respektlös. Han påtalade bland annat att koldioxid har lagrats under Nordsjöns botten i 20 år och att CCS inte alls är oprövat.

I fredags ordnade Chalmers ett seminarium där debattörerna möttes. Uppsalaskribenterna representerades av professor Lars Rydén vid Centrum för hållbar utveckling på Uppsala universitet.

Lars Rydén Foto: Linda Nohrstedt

– Vi blev chockerade av de enormt starka reaktionerna på vad vi hade skrivit. Vi säger inte att bio-CCS inte ska genomföras, utan att vi är rädda för att det är det enda som folk tänker göra. Vår oro är att folk ska nöja sig med bio-CCS, berättade han.

Han kallade debattkriget för ett onödigt gräl och lämnade nu budskapet att bio-CCS bör utvecklas på allvar, men inte på bekostnad av uppskjutna utsläppsminskningar.

Och därmed rådde i princip total enighet i rummet helt plötsligt. Även Chalmersforskarna anser nämligen att både bio-CCS, CCS på fossila utsläpp och utsläppsminskningar krävs.

– Sverige måste ta ställning till CCS. Och om man är emot måste man ha en idé om hur man ska få länder med stora kolresurser att låta kolet stanna kvar i marken, sa Filip Johnsson.

CCS

CCS står för Carbon Capture and Storage. Det brukar översättas till avskiljning och lagring av koldioxid.

Tekniken kan användas för att avskilja koldioxid från rökgaser från kraftverk och olika industrier och sedan pumpa ner den djupt ner i berggrunden.

I dagsläget finns ett 20-tal storskaliga CCS-anläggningar världen över. Tillsammans lagrar de ungefär 40 miljoner ton koldioxid varje år.

Den första storskaliga anläggningen för bio-CCS, som lagrar koldioxid från förbränning av biomassa, är under uppbyggnad i Illinois i USA. Etanolproducenten Archer Daniels Midland väntas där kunna lagra en miljon ton koldioxid per år från och med början av 2017.

Källa: Global CCS Institute

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer