Det brittiska bilimperiets nedgång och fall

En relik från brittisk bilindustris storhetstid - en MG Midget från 1964. Foto Kaianders Sempler BMC 1100, Issigonis större variant av hundkojan, här i MG-dräkt. Självklart ska en sportbil vara engelsk. Den ska också vara röd eller möjligtvis british racing green, ha en läckande suflett som kan stuvas ner i skuffen samt ett elsystem av det beprövade märket Lucas (uppkallat efter Joseph Lucas, mannen som uppfann mörkret, som luttrade MG-ägare brukar säga). Dessutom ska den vara minst 30 år gammal. För sedan slutet på 1960-talet har inga bra bilar tillverkats i England. Det vet alla. Alec Issigonis (1906-1988), den moderna småbilens skapare. Hundkojans ingenjör Annat var det på 1950-talet, och det hade man en grekisk invandrare att tacka för. Han hette Alexis Issigonis, och han hade kommit till England som flykting från nuvarande Izmir i samband med grekisk-turkiska kriget 1920-1922. I London utbildade han sig till ingenjör, och fick snart jobb hos BMCs designavdelning där han snabbt totade ihop storsäljaren Morris Minor. Morris Mini, hundkojan. 1959 kom han med den verkliga bomben som för alltid skulle förändra småbilarnas design: Mini. Eller Hundkojan, som den kallades i Sverige. Den minimala bilen med tvärställd motor blev en knallsuccé. Alla som var nåt körde Mini. Inte minst John Lennon och Mary Quant. Hur lyckades man då med konststycket att totalt misslyckas? Inte var det då ingenjörernas fel. Kanske ligger svaret i de ständiga omorganisationerna och ägarbytena. Omorganisationskarusell blev till slakt Egentligen, säger de riktiga förståsigpåarna, så hade slakten av brittisk bilindustri börjat redan 1925. Då köptes Vauxhall upp av amerikanska General Motors. Austin och Morris slås ihop 1952 och bildar BMC, British Motor Corporation, som successivt tar över och slår ihop märkena Wolsley, Princess, Vanden Plas, Riley och MG. 1968 blir man en del av British Leyland som redan äger Rover, och som 1972 tar över även Jaguar och Standard-Triumph. Men förlusterna ökar, och för att bevara jobben förstatligas bolaget 1975. Under tiden har Hillman, Humber, Singer och Sunbeam med flera som ingår i "The Rootes Group" successivt köpts upp av Chrysler 1967, varefter märkena försvinner på 1970-talet. Bilimperium till salu Under 1980-talet privatiseras åter Leyland. 1989 går Honda in som delägare, och man börjar producera japanska småbilar under namnet Rover. 1994 köps hela koncernen av BMW, som blåser liv i det gamla statusmärket MG som dött 1980. Bentley än numera en ovanligt dyr folkvagn. Foto Kaianders Sempler Men efter sex års svidande förluster ledsnade BMW. MG Rover säljs för 10 engelska pund till riskkapitalbolaget Phoenix Venture Holdings. BMW behåller dock fiffigt nog varumärket Mini, medan Landrover säljs till Ford för 26 miljarder kronor. Inte nog med det. Volkswagen köper anrika Rolls-Royce och Bentley, men glömmer att varumärket Rolls-Royce ägs av flygmotortillverkaren med samma namn. Resultatet blir att BMW kan sätta upp en ny fabrik och börja bygga Rollsar på licens mitt framför näsan på Volkswagen. Rover 25, ursprungligen en Honda, ska leva vidare i Kina. Här som MG. Foto Kaianders Sempler Kina räddningen? MG Rover fortsätter att göra förluster. Ägarna försöker intressera kinesiska Saic att ta över de engelska fabrikerna. Men kineserna nöjer sig med att köpa rätten att tillverka Rover 25 och 75 i Shanghai. MG Rover inställer betalningarna och sätts under konkursförvaltare. I dag är Morgan det enda kvarvarande engelskägda bilmärket. Som en direkt följd av att produktionen i England upphör går även den svenske importören i konkan den 14 april 2005. Den norske agenten Kåre Frost lovar dock att både förse svenska verkstäder med reservdelar och överta ansvaret för den tvååriga fabriksgarantin. Nog hade väl den anrika brittiska bilindustrin varit värd ett bättre öde. Paykan, en Hillman Hunter från 1970-talet, byggs i Iran sedan 1980. PS: Mitt i allt detta har faktiskt en del brittiska bilar lyckats leva vidare i främmande länder. Indiska Hindustan Motors har sedan 1948 producerat modeller av Morris Oxford. Och i Iran har man sedan 1979 tillverkat en variant av 1970-talsbilen Hillman Hunter under namnet Paykan.