Därför kommer det bli det svårt att spränga hotande asteroider

Vår planet bombarderas ständigt av materia från rymden. Forskningen räknar med att föremål som är över en kilometer i diameter träffar jorden med cirka 500 000 års mellanrum – och det går 20 miljoner år mellan de som överstiger fem kilometer i storlek. Den asteroid som utplånade dinosaurierna för 65 miljoner år sedan var mellan 5-15 km stor. Frågan är vad vi skulle göra om den upptäcktes i dag?

1992 gav USA:s kongress Nasa tio år på sig att kartlägga 90 procent av de jordnära asteroiderna. 1998 kom Hollywood med svaret på problemet i form av Armageddon och Deep Impact. Men nu visar forskning vid Johns Hopkins University att de två filmernas betryggande scenario, där asteroiden sprängs till mindre bitar, sannolikt inte är genomförbart i verkligheten.

– Vi brukade tro att ju större föremålet var desto lättare skulle det falla sönder, eftersom större föremål är mer benägna att ha svagheter. Våra upptäckter visar dock att asteroider är starkare än vad vi hade trott och kräver mer energi för för att splittras sönder totalt, säger Charles El Mir, ingenjör vid Johns Hopkins avdelning för maskinteknik, i ett uttalande på hemsidan.

”Ett överhängande hot”

Han är huvudförfattare bakom deras studie. Den bygger på en datamodell kallad the Tonge-Ramesh model (TRM). I likhet med äldre modeller tittar den på en asteroids massa, temperatur och materialets bräcklighet. Men TRM ger inte bara en större helhetsbild, utan den kan också ta med mikromekanik – vilket ger en bättre bild av hur sprickor skulle kunna löpa genom ett hypotetiskt material.

Forskarna tittade på hur mycket energi som krävs för att slå sönder en asteroid i småbitar. Deras modell delade processen i två steg – först den bråkdel av en sekund då objektet träffas av en explosion, och sedan hur den ser ut några timmar senare. Deras hypotetiska asteroid var 1 km i diameter och färdades i 18 000 km/h. Simuleringen visade att en explosion skulle skapa en krater, men klumpen förblir intakt. Inom loppet av några sekunder skulle explosionen skapa miljontals sprickor – och meteoriten skulle så småningom falla sönder. Men bumlingens gravitation kommer snabbt samla på sig materialet igen. Se klippet nedan.

– Vi träffas ganska regelbundet av små asteroider som den för några år sedan i Chelyabinsk. Men det är bara en tidsfråga innan det här fenomenet går från att vara en akademisk angelägenhet till att handla om hur vi ska möta ett överhängande hot. Vi behöver ha en god idé om vad vi ska göra när den dagen kommer – och forskarinsatser som den här är avgörande för att hjälpa oss att fatta de här besluten, säger Charles El Mir.