Återvinning i deponier behöver bättre metoder

2015-08-27 05:00  
Foto: William Hogland

Plast från gamla soptippar kan bli nya parkbänkar. Men obehagliga överraskningar kan också dyka upp. Det visar ett forskningsprojekt i Estland.

Professor William Hogland från Linnéuniversitetet ledde förra året en utgrävning av en soptipp på den estländska ön Ösel. Syftet var att skaffa bättre kunskap om hur material från gamla deponier kan utvinnas på bästa sätt.

Plast från tippen blev till parkbänkar, papperskorgar och brädor till trappor. Mindre delar av trä och plast, mellan en och fyra centimeter stora, blev bränsle till cementindustrin.

– Det var högvärdigt bränsle, mellan 15 och 17 megajoule per kilo, berättar William Hogland.

De minsta partiklarna, under en centimeter, bildade en fraktion som innehåller mycket metall. Men William Hogland anser att bättre metoder behöver utvecklas för att kunna utvinna metallerna på ett lönsamt sätt.

– Det kommer att ta tid. Det svåra är att skilja metallen från jordpartiklarna. Har de legat tillsammans kan de ha bildat kemiska föreningar och då blir det svårt att plocka dem med magneter, säger han.

Metoden för att återvinna material från gamla soptippar bygger på traditionell avfallshantering. Men det är svårare att separera materialen eftersom soporna kan ha legat under lång tid.

– Avfallet på gamla deponier har en annorlunda sammansättning. Det kan ha komposterats, en del är väldigt blött och en del är väldigt torrt. Vi vill komma i gång med att ta reda på den bästa metoden, säger Hitomi Lorentsson, projektledare på Stena Recycling.

Företag och organisationer i Europa har bildat ett nätverk, Eurelco, för att stimulera deponiåtervinning. Nätverket har sökt pengar för att kunna genomföra försöksprojekt för att utvärdera olika tekniker som kan användas.

Gamla soptippar kan dock rymma en del obehagliga överraskningar. På Ösel hittades till exempel en gammal granat.

– Men den var delvis skadad, så vi behövde inte ta dit någon sprängexpert, berättar William Hogland.

Det kan också finnas miljögifter i gamla deponier som inte bör komma tillbaka till samhället. Hitomi Lorentsson skulle därför vilja se en lagstiftning som delar upp deponierna i två olika klasser: de som har farligt avfall som ska slutförvaras, och de övriga som kan ses som ett tillfälligt lager där material kan förvaras som kanske kan återvinnas i framtiden, i takt med att tekniken utvecklas.

Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev!

Så går deponiåtervinning till

1 En grävmaskin gräver upp avfallet.

2 En grävmaskin med gripklo plockar bort de största elementen, till exempel betongdelar, metallbalkar och däck.

3 Det övriga materialet stoppas i en kross som slår sönder avfallet.

4 Det sönderslagna materialet stoppas i en trumsikt där det roteras. Delar av olika storlekar sorteras ut beroende på hur stora hål trumman har. Även sorteringsmaskiner, som skakar ner materialet i olika stora hål, kan användas. Moderna maskiner kan sortera materialet i tre olika storlekar samtidigt.

5 På väg ut ur trumsikten eller sorteringsmaskinen lyfter fasta magneter bort delar av metall.

6 Som en extra kontroll kan materialhögarna dammsugas på metall med hjälp av en magnet på en grävmaskin.

7 De grövre delarna, större än fyra centimeter, sorteras vidare för hand för att till exempel skilja papper från plast.

8 De lättaste delarna kan sorteras ut med hjälp av en vindsikt, där de lättaste partiklarna blåser iväg.

9 De minsta partiklarna, under en centimeter, måste ibland läggas tillbaka på deponi i brist på ekonomiska metoder för utvinning av till exempel metaller.

Linda Nohrstedt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt