Aktivt avfall den största utmaningen när svenska reaktorerna rivs

2015-05-18 05:30  
Nästa år ska komponenter i den vattenfyllda reaktortanken i Barsebäck 2 monteras ner (bilden visar B 1). År 2023 börjar den stora rivningen av bägge reaktorerna. Foto: Sydkraft

Nya prövningar väntar svensk kärnkraftsindustri. Flera reaktorer ska stängas och rivas under de kommande åren. Närmast en nedmontering är reaktorn Barsebäck 2.

– Den största tekniska utmaningen blir bortskaffande av allt material, hur man ska bli av med både det radioaktiva och konventionella avfallet.

Det säger Fredrik de la Gardie, rivningsexpert på Svensk Kärnbränslehantering, SKB, om den era av avveckling som väntar kärnkraftsbolagen.

Reaktorerna Barsebäck 1 och 2 är stängda. Oskarshamn 1 ska sannolikt stängas före 2020. Och Ringhals 1 och 2 kan stoppas 2018–2020, enligt Vattenfall.

Längst i fråga om avveckling har man alltså kommit i Barsebäck, på skånska västkusten. Hösten 2006 var allt använt kärnbränsle sänt till Clab, det småländska mellanlagret för uttjänt bränsle.

För Leif Roth, chef för rivningsplaneringen på Barsebäck Kraft AB, blev det en milstolpe.

– Vi blev av med 99 procent av det radioaktiva innehållet, nu har vi högaktivt avfall kvar, säger han.

Tio år senare – 2016 – tas nu första steget för att riva reaktor 2.

Det är ett stort projekt. Efter år av projektplanering börjar nu nedmonteringen av komponenter som sitter inuti den ännu vattenfyllda reaktortanken.

Arbetet görs under vattnet och fjärrstyrs uppe i reaktorhallen. Delarna har suttit nära kärnbränslet och betecknas som medelaktiva. Vid sidan av kortlivad kobolt 60 innehåller de också långlivade isotoper som cesium 137.

– Privata kärnkraftsentreprenörer kommer hit med specialtillverkade såg- och klippmaskiner, säger Leif Roth.

Men i SFR, slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall i Forsmark, finns bara plats för lågaktivt driftsavfall från kärnkraften.

Visserligen planerar SKB att bygga ut SFR, för att kunna ta emot cirka 200 000 kubikmeter radioaktivt skrot. Men ansökan lämnades till regeringen så sent som för fem månader sedan, och miljöprövningen bedöms pågå i flera år. Därefter tar det fem år att spränga ut och bygga nya bergrum under havsbottnen.

Barsebäck Kraft vill inte vänta. I stället planerar man ett eget mellanlager med metertjocka betongväggar för de radioaktiva komponenterna. Kontrakten för entreprenaden kan bli klara i vår. Om så sker börjar lagret byggas i höst, nära Barsebäcks hamn.

Att ta ut komponenterna i reaktortankarna tar ett år per tank. Sedan ska bassängvattnet tömmas ut, filtreras och jonbytarmassor stängas in i cementpaket och SFR:s siloanläggning.

Den stora rivningen av Barsebäck 1 och 2 drar i gång 2023 och tar sju år. Bolaget sätter upp flera produktionslinjer, bland annat för att friklassa material och för att paketera ståldelar och betongmassor som är lågaktiva.

Även andra tekniskt komplicerade moment väntar. Det gäller reaktortankarna. Att lyfta ut dem hela ur byggnaderna innebär lägre stråldoser för personalen. Sådana lyft har gjorts utomlands, men aldrig förr i Sverige.

Det finns osäkerheter i kostnadskalkylerna.

Enligt Fredrik de la Gardie är kostnaden för att riva en reaktor i genomsnitt 2 miljarder kronor. Men det kan bli dyrare.

Kärnavfallsfonden, dit kärnkraftsbolagen betalar in avgifter, innehåller nästan 58 miljarder kronor. Enbart rivningen av Barsebäck kan minska fondens pengar med 10 procent.

Rivningen beräknas kosta 4,4 miljarder kronor, enligt Leif Roth. Men det finns osäkerheter kring vissa projekt, exempelvis om reaktortankarna inte får läggas hela i SFR. I reserv finns därför ytterligare 1,3 miljarder kronor. Alltså kan enbart rivningen kosta 5,7 miljarder totalt. Sedan tillkommer bland annat kostnader för transporter, förvaring och slutförvaret för bränsle. Barsebäck Kraft, som ägs av Eon, har hittills betalat in 12 miljarder till fonden.

Oskarshamn 1 togs i drift för 43 år sedan.

– Vi har inlett en miljöprövningsprocess. Men O1 går väldigt bra och vi vill hålla ett beslut öppet så länge det går. Fast det är väldigt osannolikt att vi driver reaktorn vidare bortom 2020, säger Roger Strandahl, kommunikationschef på Eon Kärnkraft.

Jörgen Eriksson leder en del av de stängningsrelaterade projekten på Oskarshamnsverket.

– Bland annat förbereder vi oss ifall reaktorn ganska snabbt behöver stängas.

Samtidigt jobbar man med miljöprövningen, och förbereder sig för servicedriften, som infaller när bränslet är borta.

Stängs O1:an måste man också sära på tekniska system som O1 och O2 gemensamt använder, som haverifiltret.

Vattenfall avböjer att berätta om sina stängningsförberedelser, innan alla beslut är klara kring Ringhals 1 och 2.



Följ Ny Teknik på Facebook!



Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev – direkt till din mejl!

Så tas det radioaktiva materialet omhand

  • När en reaktor avvecklas tas det använda kärnbränslet omhand, liksom radioaktivt skrot och rivningsmassor. Det bildas också icke-radioaktiva sopor.
  • Det använda bränslet läggs i mellanlagret Clab i Oskarshamn. SKB vill öka lagringskapaciteten där från 8 000 till 11 000 ton.
  • Bränslet ska senare inneslutas i kopparkapslar vid en anläggning som ska uppföras nära Clab. I framtiden ska det läggas i ett bränsleslutförvar i Forsmark.
  • Radioaktivt bråte och skrot ska föras till SFR, SKB:s lager för kortlivat avfall, när det byggts ut. Även mellanaktivt avfall kan hamna där.
Mer om: Kärnkraft

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer