LEDARE
Vill vi ha fred i Europa, måste industrin kliva fram, skriver Ny Tekniks chefredaktör Thomas Peterssohn.
TT och Tobias Ohls (montage)
”Teknik och affärer är nyckel till fred i Ukraina”
Det är inte bara diplomater och generaler som avgör Ukrainas framtid. Företag och investerare påverkar också. Vill vi ha fred i Europa, måste industrin kliva fram. Det har Ny Teknik argumenterat för ända sedan Rysslands fullskaliga invasion för tre år sedan.
Det här är en kommenterande text. Skribenten står för analys och eventuella åsikter.
I veckan
landade Ukraina och USA en överenskommelse som kallats för ”mineralavtal”. Den
som läser avtalet ser att det är större än så – det är en historisk partnerskap
som innebär att USA lovar att ta ledartröjan i återuppbyggnaden av ett fritt
och suveränt Ukraina.
Ukrainarna
har lyckats styra bort både Trumps allmänt Putinvänliga narrativ och tveksamma
idéer om att redan överlämnat militärt stöd ska återbetalas. Inte heller
handlar avtalet om att USA tillåts roffa åt sig äganderätt till sällsynta
jordartsmetaller.
Istället
bildas en gemensamt ägd fond – Reconstruction Investment Fund
– som blir själva motorn i återuppbyggnaden. Istället för att kräva
återbetalningar på 350 miljarder dollar ska USA stoppa in nytt kapital via sin
statliga utvecklingsbank och öppna för privata investeringar.
I potten för
USA ligger vinster som fonden gör på utvinning av mineraler, olja och gas, men
dessa pengar kan amerikanerna få del av först om tio år. Innan dess ska kapitalet
gå till investeringar i Ukrainas återuppbyggnad – till infrastruktur,
transporter och energisystem.
Ingen kan
förstås veta om den oberäknelige Trump hedrar avtalet, men idag framstår det
som en räddning för Ukraina. I brist på amerikanska säkerhetsgarantier på
papper flätar ukrainarna istället ihop ekonomiska intressen. Förmodligen klokt
– och i praktiken mycket försvårande för Putin.
Förhoppningsvis får vi med oss en stor delegation till industrimässan Rebuild Ukraine i Warsawa den 13-14 november.
USA:s
intresse för återuppbyggnaden innebär både en förhoppning om att det kan bli en
fred som Ukraina och Europa accepterar – och en signal om att den kommer följas
av en massiv återuppbyggnad som ofta har jämförts med Marshallhjälpen efter
andra världskriget.
För svenska
teknikföretag är USAs och Ukrainas avtal en väckarklocka. Det är inte längre
för tidigt att engagera sig i Ukraina. Det är för sent att vänta.
Förhoppningsvis
får vi med oss en stor delegation till industrimässan Rebuild Ukraine i Warsawa den 13-14 november. Det blir då den fjärde svenska
paviljongen som Ny Teknik och hållbarhetsbyrån Forever arrangerar på den
viktigaste mötesplatsen i Europa för Ukrainas återuppbyggnad. Diskussioner
pågår med våra partners, bland andra UD och Business Sweden.
Under 2023 och 2024 lyckades vi samla över 60
teknikföretag till stöd för Ukraina, däribland Scania, Sandvik, Alfa Laval,
Nibe, Sweco och Afry och ministrar från regeringen fanns på plats. Men många
storföretag har ändå lyst med sin frånvaro. Varför är exempelvis inga stora svenska
byggföretag på plats när Europas största byggprojekt diskuteras?
Återuppbyggnaden
kommer att skapa en exceptionell marknad och i åratal vara en tillväxtmotor i
Europa vid sidan om den allmänna upprusningen av Europas försvar. Men för att
ta del av potentialen måste företagen vara proaktiva. Ukraina har full koll på
vilka länder och företag som stöttat dem sedan starten – och vilka som
avvaktar.
Näringslivet
måste inse att deras engagemangsnivå påverkar Ukrainas situation redan idag. Ju
fler affärsrelationer, partnerskap och teknikprojekt som etableras även under
pågående krig, desto större motståndskraft får Ukraina. Desto större chans att det
blir fred på rimliga villkor.
2025 är det
dags att lyfta Ukraina till den högsta nivån i näringslivet. Jag hoppas att industriägare
som Wallenberg, Lundberg, Industrivärden och Ax:son Johnson skaffar en plan för
hur svensk industri kan bidra – och dra nytta – av återuppbyggnaden.