Krönikor

”T-1000 kanske inte så långsökt ändå”

Peter Ottsjö, reporter på Ny Teknik. Till höger: Terminator 2-robot. Foto: Jörgen Appelgren, Allstar / Tristar Pictures

KRÖNIKA. Injicerbara kirurgiinstrument, telefoner vars form kan förändras och fullskaliga interaktiva 3d-tv-apparater är bara toppen på isberget, skriver Ny Tekniks reporter Peter Ottsjö.

Publicerad

Den 3 juli 1991 hade ”Terminator 2” premiär. De flesta minns filmens robot, gjord av flytande metall, med förmåga att anta vilken skepnad som helst. Inte lika många känner till en avhandling från januari samma år, skriven av Tommaso Toffoli och Norman Margolus. Den hade titeln ”Programmable matter: concepts and realization”. Materia som kan programmeras. Små objekt, alla med egen beräkningsförmåga, som tillsammans skulle kunna omarrangeras till nya former.

Det är en tanke forskaren Seth Goldstein aldrig kunnat släppa. Goldstein är professor i datorvetenskap vid Carnegie Mellon-universitetet i Pittsburgh och en av dem som myntade begreppet claytronik, ett teleskopord av elektronik och det engelska ordet för lera.

Prova Ny Teknik – 49 kr
för 1 månad


Tillgång till alla låsta artiklar, fördjupande kompendier,
premiumnyhetsbrev, samt e-tidningen.



Kom igång nu →


Förnyas till 299 kr/mån efter din provperiod. Ingen bindningstid. Avsluta enkelt.
Gäller endast nya prenumeranter.



Är du medlem i Sveriges Ingenjörer?

Aktivera ditt konto här