”Lexbase är ett taffligt misslyckande”

2014-01-30 15:09  
Ny Tekniks reporter Niklas Dahlin.

KRÖNIKA. Tjänsten Lexbase startades på måndagen, hackades på onsdagen och stängdes på torsdagen. <br/>Det kunde ha lett till en diskussion om integritet och teknik. <br/>Men historien slutar i ett taffligt misslyckande.

På tjänsten Lexbase kunde vem som helst söka dömda personer, även på kartan, och ladda ner domar. Enligt en talesperson var avsikten att skapa ett öppnare, tryggare och mer transparent samhälle. Informationen kom från Domstolsverket och är offentlig, men tillgängligheten var ny och något som upphovsmännen antog att folk vill betala för. Det har de rätt i.

Lexbase skulle bli ett mycket kraftigt verktyg för privatspanaren i trappuppgången eller villaområdets snokare. Arbetsgivare kunde enkelt och billigt kartlägga sina anställda. Föräldrar kunde leka detektiver på skolorna.

Det Lexbase ville göra är nästan säkert lagligt. Informationen är offentlig och kommer från landets rättsinstanser. Men betyder det att Lexbase står på de godas sida för ett bättre samhälle? Inte en chans. Den är snarare en maskin för att producera lidande. Brottsdömda som avtjänat sitt straff misstänkliggörs. Databasfel och slarvig programmering gör att oskyldiga hängs ut. Eftersläpning i diverse register gör att fel personer pekas ut. Ryktesvis satte systemet även vittnen på kartan. Nyttan av att privatpersoner identifierar andra privatpersoner som dömda för brott är minimal.

Ändå var inte detta det sunkigaste kring Lexbase-affären. Personerna bakom hade gett en tjänst med så allvarligt och skyddsvärt innehåll en så tekniskt undermålig kostym att tjänsten kunde hackas. Över 100 000 personnummer med adresser kom på avvägar, liksom databasen med domar. Eventuellt kom hackarna över kreditkort och annan information för de som hunnit betala för mer ingående uppgifter.

Det var för mycket för internetleverantören Bahnhof, som stängde tjänsten och sade upp kontraktet. "Rent tekniskt är sajten en ren säkerhetsrisk", kommenterade Bahnhofs vd Jon Karlung.

För Bahnhof är det ett mycket ovanligt och svårt beslut. Internetleverantören har en historia som högljudd försvarare av personlig integritet och som icke-moraliserande teknikleverantör. När de drar ur sladden för en kund visar det hur allvarlig situationen är. De bedömde att Lexbase var en fara för sina användare snarare än ett verktyg för demokrati.

Nu har mannen bakom tjänsten gått under jorden. På hans adress bor en kvinna som uppger att hon inte ens känner honom, men som ändå blivit mordhotad. Talesmannen har också blivit mordhotad, liksom hans familj, och har lämnat sitt uppdrag. Dessa hot i sig är grova brott med stora konsekvenser.

Över 50 anmälningar om förtalsbrott har kommit in till justitiekanslern. Lexbase har slutat begära ut uppgifter från tingsrätterna, i stället kommer de från Vivalto, ett företag med Lexbase grundare i styrelsen.

Det har alltså varit stor dramatik under veckan, komprimerad till en novell snarare än ett epos. Men vad har vi lärt oss?

Bara för att information är offentlig betyder det inte att det är en bra idé att sammanställa och sprida den hur som helst. Det är en omdömesfråga.

Den som ska ta dessa starka verktyg i sina händer ska se till att de har den kompetens som krävs för att klara det mest grundläggande kravet: säkerhet.

Internettjänsterna behöver ta till sig en princip som läkekonsten greppade för flera tusen år sedan: att först och främst inte göra skada.

Niklas Dahlin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt