Krönikor

”En raket som bärare av drömmar”

Space X uppskjutning av Falcon Heavy var för många något mer än bara en lyckad raketuppskjutning. Den bär betydligt mer högtflygande drömmar än så, skriver Johan Kristensson. Foto: TT / Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Det finns mycket som utmärker Elon Musk som entreprenör. En av de främsta egenskaperna är förmågan att saluföra en dröm, skriver Ny Tekniks Johan Kristensson.

Publicerad

Space X uppskjutning av Falcon Heavy var för många något mer än bara en lyckad raketuppskjutning. Den bär betydligt mer högtflygande drömmar än så.

Vi har blivit många, vi som aldrig fick uppleva rymdkapplöpningen. Den tid då mäktiga stater kämpade om att nå först ut i rymden och till månen. Vi vet alla hur det gick.

Raketen som USA använde för att föra människor till månen, Saturn V, har sedan dess förblivit den största och kraftigaste av dem alla. Senast den användes var 1973, det vill säga ett par tre år efter att det fanns batteridrivna miniräknare i butikshyllorna.

Jag bastade den där tisdagskvällen i början av februari i år när Space X nya raket Falcon Heavy skulle skjutas upp. Väderleken gjorde dock att uppskjutningen fick flyttas fram flera gånger. Lika bra att basta på, tänkte jag. Väl ute ur den 80-gradiga hettan kollade jag telefonen och fick i samma stund en push-notis om att nedräkningen hade börjat. Med ynka åtta sekunder kvar fick jag igång livesändningen på telefonen och kunde bevittna hela spektaklet i realtid.

Att få se den kolossala pjäsen lyfta och de båda sidoraketerna elegant och snudd på simultant landa igen var ett magnifikt ögonblick. Att det första raketsteget, som avskildes en stund efter de båda sidoraketerna, missade drönarskeppet och for i sjön i 500 kilometer per timme förtog inte prestationen. Det var ett klassiskt stycke teknikhistoria som världen fick uppleva.

Målet med Space X är att göra människan till en multiplanetär art. Nästa raket som ska utvecklas av Space X, kallad BFR, ska vara kapabel att föra människor och utrustning till Mars för att där starta en koloni. Om tidsplanen håller, vilket den sällan gör när det gäller bolagets vd Elon Musk, så ska de första människorna åka iväg 2024.

Någon kan invända och mena att vi väl har större problem att ta hand om här på jorden: orättvisor, fattigdom, miljöförstörelse och klimatförändringar. Man kan tycka att raketer är leksaker för vuxna och jämföra en uppskjutning med att bränna pengar på bål. Man kan även tycka att det är ett larvigt rop på uppmärksamhet att använda en Tesla Roadster som nyttolast.

Runt vd Elon Musk och hans bolag Space X och Tesla har det också i vissa kretsar uppstått en snudd på religiös fanatism. Liknande fenomen finns för övrigt även kring andra teknikbolag.

Det finns mycket som utmärker Elon Musk som entreprenör. En av de främsta egenskaperna är förmågan att saluföra en dröm. Tesla ska göra våra transporter oberoende av fossila bränslen och Space X ska göra det möjligt att starta en bosättning på Mars.

Flera av dagens teknik- och affärsmiljardärer har blivit filantroper. Mest framträdande av dem alla är förstås Bill Gates som nu ägnar sig helhjärtat åt att bland annat utrota malaria och polio.

I en tid i vår utveckling där mycket av det vi företar oss handlar om i bästa fall inkrementella förbättringar av den rådande situationen, i värsta fall hot om kärnvapenkrig, finns det plats för projekt som medger vår civilisation att faktiskt ta ett rejält språng.

Oaktat alla andra utmaningar som vi står inför tycks det för många finnas tröst i en raket som bärare av våra drömmar om en bättre värld, en annan värld. Inte utan rätt.