Premium

Historiskt beslut om slutförvaret – men vad står på spel?

Östhammars kommun i norra Uppland ska enligt SKB:s förslag bygga ett slutförvar för svenskt kärnbränsle. I kommunen finns redan Forsmarks kärnkraftverk. Arkivbild Foto: Fredrik Sandberg/TT
Östhammars kommun i norra Uppland ska enligt SKB:s förslag bygga ett slutförvar för svenskt kärnbränsle. I kommunen finns redan Forsmarks kärnkraftverk. Arkivbild Foto: Fredrik Sandberg/TT
Under Forsmark vid Upplandskusten vill SKB bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle. Kapslar med radioaktivt bränsle ska förvaras i tunnlar 500 meter under jord i 100 000 år. Foto: Lasse Modin / SKB
Under Forsmark vid Upplandskusten vill SKB bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle. Kapslar med radioaktivt bränsle ska förvaras i tunnlar 500 meter under jord i 100 000 år. Foto: Lasse Modin / SKB
Kopparkapslar utsällda vid finska kärnkraftverket Olkiluoto, där ett slutförvar byggs enligt samma metod som föreslås för Sverige. Foto: Anna Orring
Kopparkapslar utsällda vid finska kärnkraftverket Olkiluoto, där ett slutförvar byggs enligt samma metod som föreslås för Sverige. Foto: Anna Orring

En 50 år lång beslutsprocess börjar därmed närma sig slutet. Men det dröjer minst 12 år innan radioaktivt material kan deponeras i Forsmarks berggrund.

Publicerad

Är det grönt ljus att börja bygga nu?

Nej. Först går ärendet tillbaka till mark- och miljödomstolen, som ska utfärda miljövillkor för verksamheten. Även Strålsäkerhetsmyndigheten fortsätter sin stegvisa prövning av anläggningen enligt kärntekniklagen. Inför uppförande, provdrift och rutinmässig drift måste Svensk kärnbränslehantering, SKB, lämna in nya ansökningar som Strålsäkerhetsmyndigheten prövar.

Kan regeringens beslut bli överklagat?

Ja, det kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, som då prövar om regeringen har följt lagstiftningen. Om domstolen finner att så inte är fallet går ärendet tillbaka till regeringen igen, med en uppmaning att göra om och göra rätt.

Hur ser tidplanen ut framöver?

När alla tillstånd är på plats räknar SKB med att det tar tolv år att bygga slutförvaret. Då kan det använda kärnbränslet, som i dag förvaras i mellanlagret Clab i Oskarshamn, börja föras över till slutförvaret i Forsmark.

Hur ska slutförvaret se ut?

Det byggs 500 meter ned i berget i Forsmark i Östhammars kommun. Det använda kärnbränslet placeras i kapslar som sedan deponeras i tunnlar i berget.

Själva kapslarna består av en insats av gjutjärn, som svarar för den mekaniska hållfastheten, samt ett kopparhölje, som utgör korrosionsbarriär. Kapslarna ska omges av bentonitlera som ska minimera mängden grundvatten som når kapselväggen och hindra att radioaktiva ämnen transporteras bort vid ett eventuellt läckage.

Under Forsmark vid Upplandskusten vill SKB bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle. Kapslar med radioaktivt bränsle ska förvaras i tunnlar 500 meter under jord i 100 000 år. Foto: Lasse Modin / SKB
Under Forsmark vid Upplandskusten vill SKB bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle. Kapslar med radioaktivt bränsle ska förvaras i tunnlar 500 meter under jord i 100 000 år. Foto: Lasse Modin / SKB

Varför har regeringens beslut tagit så lång tid?

Sannolikt för att den har bäring på den stora tvistefrågan om Sverige ska bygga ny kärnkraft eller inte. De som är förespråkare för ny kärnkraft ser slutförvaret som en viktig pusselbit.

Dessutom är kärnkraft i Sverige en djupt politiserad fråga. Redan 1978 sprack det första borgerliga regeringssamarbetet på grund av oenighet kring kärnkraftsutbyggnaden och statsminister Thorbjörn Fälldin avgick.

De flesta är överens om att vi måste ha ett säkert sätt att förvara det kärnbränsle som redan har använts i svenska kärnkraftsreaktorer. Däremot finns det oenighet kring om det förslag på slutförvar som SKB har presenterat är tillräckligt säkert.

Strålsäkerhetsmyndigheten kom 2018 fram till att SKB har förutsättning att nå tillräckligt strålsäker slutförvaring enligt kärntekniklagen, men mark- och miljödomstolen ansåg att det fanns osäkerheter kring den kapsel som ska förvara bränslet 500 meter ned i berget.

Nu är det främst miljörörelsen och en grupp korrosionsforskare som anser att det finns för stor okunskap kring hur korrosion kan påverka kapseln över tid. I december skrev fem forskare till regeringen och rekommenderade att SKB:s ansökan avslås så att material med högre korrosionsresistans än koppar i stället kan börja utvecklas.

Kopparkapslar utsällda vid finska kärnkraftverket Olkiluoto, där ett slutförvar byggs enligt samma metod som föreslås för Sverige. Foto: Anna Orring
Kopparkapslar utsällda vid finska kärnkraftverket Olkiluoto, där ett slutförvar byggs enligt samma metod som föreslås för Sverige. Foto: Anna Orring

Vad är det egentligen som står på spel?

Allting handlar om de 12 000 ton kärnbränsle som har använts i svenska kärnkraftverk. Det är mycket farligt och avger joniserande strålning under 100 000 år. Som farligast är det under de första 1 000 åren.

Kravet är att slutförvaret inte får utsätta människor och miljö för mer strålning än en hundradel av den så kallade bakgrundsstrålningen, som i Sverige ger en årlig stråldos på cirka 1 millisievert. Kravet gäller både nu och i framtiden.

Gränsen är satt så att människor inte ska drabbas av cancer eller genetiska skador.

Hur säkert blir slutförvaret?

SKB skriver i sin säkerhetsanalys att analyser visar att kapselfel är sällsynta i ett perspektiv på en miljon år. ”Även med flera pessimistiska antaganden om skadliga fenomen som påverkar bufferten och kapseln skulle de (kapselfelen, reds anm) vara tillräckligt sällsynta att de försiktigt modellerade radiologiska konsekvenserna är väl under en procent av den naturliga bakgrundsstrålningen”.

Men miljörörelsen menar att det finns osäkerheter som gör att man kan anta att SKB:s säkerhetsanalys inte är riktig.

- Alla scenarier är hypotetiska från början, men ännu mer om man inte vet hur koppar beter sig i slutförvarsmiljö, sa Johan Swahn, kanslichef på Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, till Ny Teknik i januari.

Varför valdes Forsmark som plats för slutförvaret?

SKB:s val föll på Forsmark efter att provborrningar hade genomförts där och i Laxemar i Oskarshamns kommun. I Forsmark ansåg SKB att den mekaniska stabiliteten i berget var god och grundvattenflödet på slutförvarsdjup var lågt. Grundvattnet hade inte heller några höga koncentrationer av komponenter som skulle kunna skada slutförvaret, bedömde SKB.

Vore det inte bättre att använda kärnbränslet i generation IV-reaktorer i stället för att stoppa ner det i berget?

Jo det vore det så klart. Men det är långt dit. Och dyrt. För ett helt generation IV-system krävs bridreaktorer, bränsletillverkning och upparbetning. Och även för fjärde generationens kärnkraft behövs en säker hantering av bränsleavfall, även om slutförvaringen då skulle kunna kortas från 100 000 till 1 000 år.

Men enligt SKB finns inget i dagens strategi som hindrar en övergång till ett generation IV-system i framtiden.

Hur talar man om för framtida generationer att slutförvaret finns i Forsmark?

SKB tänker sig att det inte ska vara en enda källa utan att information ska överföras på flera olika sätt. Exempel kan vara symboler, arkiv och mun till mun-kommunikation.

Bolaget har ägnat sig åt frågan om informationsöverföring i flera år och säger sig troligen göra det länge till.

När stängs slutförvaret?

Det försluts sannolikt någon gång i slutet av århundradet. Då ska det vara så säkert att det kan lämnas utan övervakning.

Vägen till slutförvaret

1973 bildas Svensk Kärnbränsleförsörjning, som senare blir Svensk kärnbränslehantering, SKB.

1976 startar Svensk Kärnbränsleförsörjning arbetet med att utveckla en metod för slutförvaring av använt kärnbränsle i KBD-projektet.

1977 träder villkorslagen i kraft och slår fast att nya kärnkraftsreaktorer får starta endast om innehavaren kan visa ett helt säkert sätt att ta hand om använt kärnbränsle.

1977-1985 genomför Svensk Kärnbränsleförsörjning provborrningar på åtta platser i landet.

1983 presenterar Svensk Kärnbränsleförsörjning grunden för KBS-3-metoden.

1985 avbryter SKB sina provborrningar på grund av protester i flera kommuner.

1990 börjar SKB bygga Äspölaboratoriet i Oskarshamns kommun med syftet att utveckla KBS-3-metoden.

1993 inleder SKB en process för att hitta en lämplig plats för slutförvaret baserat på frivilligt deltagande från kommunerna.

2002-2008 genomför SKB platsundersökningar i Forsmark och Laxemar.

2009 meddelar SKB att bolaget vill gå vidare med Forsmark som plats för slutförvaret och Oskarshamns som plats för en inkapslingsanläggning.

2011 lämnar SKB in sin ansökan om tillstånd för att bygga slutförvaret.

2018 lämnar både Strålsäkerhetsmyndigheten och mark- och miljödomstolen sina yttranden till regeringen. Strålsäkerhetsmyndigheten tillstyrker men domstolen menar att det krävs ytterligare information om kapselns beständighet.

2019 lämnar SKB in kompletteringar om kapselns beständighet som domstolen hade efterfrågat.

2021 beslutar regeringen att bryta ut frågan om en utökning av mellanlagret Clab i Oskarshamn från ärendet om slutförvaret. Utökningen av mellanlagret gavs klartecken.

2022 regeringen ger tillstånd för slutförvaret i Forsmark.