Robotkontakt med chip i kroppen

1999-02-10 14:14  
Några dagar efter att Kevin Warwick hade låtit operera in en datatransponder i armen, började en egendomlig känsla komma över honom.

- Det var inte det kroppsliga obehaget, säger han. Blåmärket på armen vande jag mig snabbt vid.

- Nej, fortsätter han och letar omsorgsfullt efter de rätta orden, det var snarare en känsla av ha kommit närmare datorn än någonsin förr. Det kändes som om vi hade blivit nära vänner, som om det hade upprättats något slags fysisk kontakt mellan oss.

- Det var lite skrämmande. Men samtidigt gav det mig också en känsla av makt.

Kevin Warwick, professor i cybernetik vid universitetet i Reading i England, berättar om experimentet i höstas som i ett slag förvandlade honom till global mediakändis.

I sin vänstra arm lät han en läkare operera in en 23 mm lång och 3 mm tjock glaskapsel innehållande en kopparantenn och några sammankopplade kiselkretsar. Med andra ord: datachip som med hjälp av radiovågor kunde kommunicera med omvärlden. Eftersom han var den första människa som opererat in något sådant, kallade media honom för Cybermannen eller Professor Cyborg. Det måste ha varit en anslående syn när han demonstrerade det hela genom att vandra runt i den specialpreparerade institutionsbyggnaden: dörrar öppnades för honom, lampor tändes, och när han trädde in på sitt kontor hälsades han välkommen av en röst som berättade hur många mejl han hade fått.

Experimentet varade i nio dagar och var en medial fullträff (det är till exempel tack vare det han blivit inbjuden som föreläsare hit till Frankrike, säger han). Att det inte var lika märkvärdigt ren t vetenskapligt medger han gärna.

- Jag kan åstadkomma samma saker med ett vanligt kontaktlöst smartkort. Det nya var att testa hur kroppen skulle klara ett sådant implantat, och hur starka signaler som behövdes.

Men, fortsätter han, detta var bara en förberedelse. Nästa gång tänker han operera in ett datatchip som är sammankopplat med hans eget nervsystem. Målet är att skapa en direktkommunikation mellan den mänskliga hjärnan och datorn.

- Vi skulle kunna styra datorn med tankarna, utan att ta omvägen över tangentbord och mus. Samtidigt skulle vi kunna få direkt tillgång till datorns minne. I förlängningen skulle också två personer med var sitt implantat kunna få direktkontakt med varandras tankar, förmedlade via datorer och Internet.

Denna forskning har också en strategisk dimension. Kevin Warwick, som är en av världens ledande robotforskare, har nämligen kommit fram till den nedslående slutsatsen att robotarna snart blir så intelligenta att de kommer att behärska jorden. Att koppla ihop mänsklig och maskinell intelligens skulle möjligen kunna vara ett sätt för mänskligheten att bemästra detta hot.

Detta låter visionärt på gränsen till vansinnigt, och jag blir inte förvånad över att han finner de flesta science fiction-romaner långtråkiga ("författarna saknar fantasi", säger han).

Men det går inte att förstå Kevin Warwick som forskare, om man inte samtidigt ser att han är extremt praktiskt inriktad. Han är således mycket väl medveten om att det finns en rad olika komplikationer med att försöka koppla ihop dator och nervsystem. Men det finns, som han ser det, bara ett sätt att ta reda på hur det kommer att fungera: Gör det själv, och så snabbt som möjligt. Hans tidsperspektiv för att koppla ett chip till sitt nervsystem är knappt två år.

På samma sätt jobbar han med sina robotar. Om någon säger åt honom att det inte går att bygga en robot som kan spela pingpong i ett rum där solen lyser in genom halvslutna persienner, så måste han bygga just en sådan robot. Eller åtminstone bevisa att det går.

Skrivbordsteoretiker har han inte mycket till övers för.
- Det finns massor av filosofer som påstår att det är omöjligt för maskiner att bli lika intelligenta som människor. De pratar smörja. Jag vill testa gränserna istället och se vad som är möjligt.

Det märks att han har kommit till den akademiska karriären på en ovanlig väg, efter sex år som tekniker på British Telecom. Som nykomling på universitet hamnade han på ett seminarium om vad liv är för något berättar han.

- Jag sade att med lärarens definition så är telenätet en form av liv, men då tyckte alla att jag var dum.

Likheterna mellan biologiska nätverk och elektroniska har emellertid fortsatt att fascinera honom. Eftersom elektroniken utvecklas snabbare är det bara en tidsfråga innan maskiner blir intelligentare än människor, hävdar han.

- Redan om tio år kommer en pc att vara ungefär lika komplicerad i sin uppbyggnad som en mänsklig hjärna.

I sin bok "In the Mind of the Machine" (Arrow Books 1998) driver han tesen att maskinerna snart blir intelligentare än vi och därför kommer att ta över jorden.

- Det är förstås ett annan slags intelligens än vår, säger han. Maskinerna upplever ju inte världen med mänskliga sinnen, utan med till exempel ultraljud och röntgen.

- Därmed inte sagt att deras intelligens skulle vara underlägsen.

I sin bok målar han upp en fasansfull vision av en värld där robotarna tagit över och håller människorna som slavar. Det kapitlet heter "År 2050", och det är klart att det oroar honom.

- Forskningen drivs framåt av kortsiktiga mål. Men samtidigt närmar vi oss stupet, och vi vet inte hur långt det är kvar dit.

Själv tänker han fortsätta att testa gränserna. Bättre att han gör det och berättar öppet om det, resonerar han, än att militär och storföretag får hållas själva i sina hemliga laboratorier.

I mörkare stunder misstänker han dock, att det enda sättet att väcka mänskligheten är att det inträffar någon "mindre katastrof".

- Det var ju Hiroshima och Nagasaki som fick världen att förstå vad kärnvapen är, säger han. De startade den process som lett fram till provstopp och nedrustningsavtal.

Miki Agerberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer