Robot får skinn på näsan

2003-11-11 23:00  

De hittills så tjock-hudade robotarna får nu lite bättre fingertoppskänsla. Amerikanska elektroingenjörer har skapat konstgjord robothud med närmast mänskliga egenskaper. Nerverna ersätts med veckade guldstrimlor och skinnet med silikongummi.

Som tur är för människan har naturlig hud en otrolig förmåga att kunna töjas ut utan att gå sönder, för att sedan återta sin ursprungliga storlek. Tyvärr har robotar det inte lika väl förspänt.
 
Men nu har Sigurd Wagner och Stephanie Lacour vid Princeton University, i New Jersey, USA, ändrat på det. Även mekaniska humanoider kan numera grimasera och sträcka på sig utan att deras känsliga skinn spricker sönder. De två elektroingenjörernas konstgjorda hud av kiselgummi, med inbyggda guldledare och sensorer, skänker människokänsla åt den mest tjockhudade robot. Med huden ska roboten kunna känna av tryck såväl som temperatur.
 
- Målet är att göra roboten känslig för den omgivande miljön, säger Sigurd Wagner till New Scientist.
 
Wagner och Lacour arbetar till vardags med att utveckla "makroelektronik", det vill säga elektronik som är mycket tålig mot livets alla påfrestningar. Det kan vara billig plastelektronik som tillverkas i tryckpressar, kläder med invävda sensorer och aktuatorer eller flexibel elektronik som går att vika ihop och dra isär.
 
För att ge roboten riktig hud, med såväl rätt känsla som riktig känsel, krävs både flexibilitet och nerver. De två ingenjörerna har löst det genom att låta silikongummit stå för känslan och de inbakade guldbanden för att koppla samman nervsystemet av sensorer spridda över huden. Svårigheten är dock att få guldledarna att hålla kontakt med givare för tryck och temperatur, som ger roboten känsel även när silikonhuden tänjs ut till sin dubbla storlek.
 
Lösningen är att vecka de 25 nanometer tunna guldbanden som ett korrugerat plåttak. Banden, som normalt skulle gå av vid en töjning på en procent, tål då hela femton procents förlängning. Det visar sig till och med att guldbanden leder även efter en töjning till dubbla längden.
 
Forskarna tror att de taggiga brottytorna på de avslitna banden ändå har elektrisk kontakt med varandra.
 
Inom tre år hoppas forskarna att deras robothud ska kunna tillverkas på automatisk väg; i dag är det svårt att hantera de spröda, veckade guldbanden manuellt utan att de går sönder.
 
I väntan på det demonstrerar forskarna hur deras hud kan blåsas upp som en ballong med intakt ledningssystem.

Anders Wallerius

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt